Om skattegnäll och att cykla på fälgarna i Uppsala

I söndagens UNT kunde man läsa en debattartikel av några borgerliga politiker. Den handlade om skattehöjningar i Uppsala kommun. Rubriken på artikeln var ”5000 mer i skatt 2016”. Det låter ju rätt mycket. Så vad är bakgrunden? Och stämmer det?

I kommunfullmäktige idag behandlas ett budgetförslag från den nuvarande majoriteten bestående av s-mp-v. Där finns ett förslag om höjd kommunalskatt med 30 öre. Nu blir ju inte det på något sätt 5000 kronor. Men för att delvis förstå att inte ens dessa borgerliga politiker tror det, måste man läsa ungefär halva artikeln. Där står det: ” I och med att även landstinget höjer skatten kommer den genomsnittliga Uppsalafamiljen att få betala nästan 5 000 kronor mer i skatt år 2016.

Så det är alltså nästan 5000.

Det är på ett år.

Det är med höjningen av landstingsskatten inräknad.

Men viktigast: det är inte per person utan för två vuxna skattebetalare tillsammans eftersom artikelskrivarna utgår från en genomsnittsfamilj med två vuxna.

Så sannare vore att säga att för en person som tjänar 25 000 kronor i månaden handlar det om 75 kronor i månaden. Tillsammans med landstingsskatten som enligt förslag höjs med 55 öre blir det lite drygt 200 kronor i månaden.

Men vad som vore sannare skulle ju inte gjort sig så bra som rubrik.

Nu vill jag direkt säga att jag skulle önska att man inte behövde höja kommunal- och landstingsskatten. Anledningen till det är att den inte är progressiv. Det som är samma procentsats drabbar mer den som har lägre inkomst. Med ett mindre konsumtionsutrymme är 170 kr mer för den som tjänar 20 000 än vad 340 kr är för den som tjänar 40 000.

Men de borgerliga på riksnivå skriker i högan sky över alla förslag till statliga skattehöjningar som skulle ta mera från dem som har mera. Socialdemokraterna och MP vågar inte se till att verkligen omfördela ordentligt på detta sätt. Därför blir det också mindre att omfördela till dem med lägre inkomster och mindre att omfördela ut till kommunerna.

Det man då måste fråga sig är hur det ser ut i den kommunala välfärdens verksamheter. Skola, förskola, äldreomsorg, socialtjänst och så vidare. Jag tror att både anställda och många brukare kan se brister som tydligt har att göra med minskade resurser och minskad bemanning. En utveckling som pågått i många år. Så nog behövs det mer resurser. För att verkligen vända skutan och börja bygga upp den alltmer trasiga välfärden räcker inte dessa skattehöjningar på 30 + 55 öre. Men de är åtminstone steg i rätt riktning.

Men de borgerliga debattörerna menar att kommunens ekonomi läcker som en punka på ett cykeldäck. De menar att de vill täta läckan istället för att (bara) blåsa in ny luft. Vad det är som läcker (och hur) framgår inte av artikeln. De menar ju inte det läckage som utgörs av vinster på många miljoner som försvinner iväg till privata välfärdsbolag. Och även om de pratar om ”strukturproblem” så tror jag inte heller att de vill minska på den byråkratiska apparaten med dubbelkommandon som leker affär med varandra eller andra neddragningar på de högre nivåerna.

Ska vi fortsätta på fälgarna?

Nej, istället pratar man om ”ledarskap”, ”handlingskraft” och ”budgetdisciplin”. Att det finns problem med budgetar som inte räcker till vet nog de flesta som arbetar längst ner i kommunens verksamheter. Alltså där nere där själva verksamheten sker. Men jag tror inte det är många i verksamheten som anser att det beror på att bemanningen eller resurserna där är för stora.

Så även om kommunala skattehöjningar – av ovan nämnda skäl – inte är att föredra och inte heller kommer innebära stora förbättringar så är fortsatta kommunala neddragningar ute i verksamheterna ett värre alternativ. Det borgerliga alternativet skulle innebära ännu mer av fortsatt cyklande på fälgarna.

Uppsala

Intressant?

Stefan Hanna – igen!

I januari 2011 lyckades den centerpartistiske Uppsalapolitikern och kommunalrådet Stefan Hanna med att bli rikskändis genom sitt förslag till så kallad “tjockisskatt”. På sin blogg hade han skrivit så här:

En annan väg kan vara att de som väljer att inte vårda sig själva får betala högre skatt än de som gör det. Är inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet for mycket större påfrestningar än en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet……….. Fetman i kombination med en allt äldre befolkning går inte att finansiera om framtidens svenskar vill ha dagens samhällsservice.

När reaktionerna på detta uttalande blev så kraftiga att det blev fråga om en riksnyhet, så gjorde Hanna på samma sätt som många andra makthavare. Han växlade mellan att gå till motattack och att förneka det han sagt (bloggen hade blivit kapad eller felciterad) för att till sist göra en så kallad pudel.

När det en månad senare var årsmöte i Uppsalacentern fanns det av förklarliga skäl strid om Hannas position. Enligt UNT verkade det då som om Hanna ”säkrade sin plats med hjälp av ett antal nytillkomna medlemmar som löste medlemsavgift samma dag som mötet”. En ledare i Uppsalas liberala morgontidning skrev då (UNT 19 februari 2011):

Det är svårt att hitta politiska ledare av Stefan Hannas kaliber inom Sveriges gränser. Associationerna går till det omfattande stödet från Sköldpaddsöarna för den filippinske exdiktatorn Ferdinand Marcos. Marcos kunde där räkna in 25 000 röster trots att ögruppen hade knappt 1 000 invånare. Om ingen i Uppsala kan sätta stopp för Hanna måste Centerpartiet agera på riksnivå. Ett parti kan inte ha en företrädare vars agerande riskerar att förlama det politiska arbetet i Sveriges fjärde största kommun.

Man skulle kunna tro att det skulle varit svårt att stanna kvar som kommunalråd för Hanna efter detta. Men det har han i alla fall gjort.

Men nu är det alltså dags igen. I en intervju i UNT säger han att Sverige har ”helt öppna gränser” och att det är Miljöpartiets fel. Varken det ena eller det andra är sant. Men det tycks inte bekymra Hanna. På samma sätt som han för tre år sedan oroade sig för att den utbredda fetman skulle undergräva den gemensamma välfärden så anser han nu att invandringspolitiken kommer leda till samma sak. Han går också ut med siffror som inte har något stöd i varken vetenskap eller hos myndigheter. Att Hanna tycker att det är ”självklart” att Sverigedemokraterna ska vara med i dessa diskussioner om hur invandringen ska begränsas är kanske inte förvånande: ” Jag tror inte vi vinner något på att hålla ett så stort parti som Sverigedemokraterna utanför”.

Hanna har direkt blivit bemött från sakkunniga, från liberalt håll och från sitt eget parti. Det ska bli intressant att se hur han klarar sig denna gång. Tyvärr tror jag, med erfarenhet av andra fall, att han kommer klara det bra.

Uppsala

Intressant?

%d bloggare gillar detta: