Vänstern i USA, Spanien och Turkiet vid samma bord?

För oss som önskar en mer jämlik, mer jämställd och grönare värld bjuder rapporterna från presidentvalkampanjen i USA både på glädje och på sorg. Vi kan glädjas över att en radikal rörelse för social rättvisa, mot rasism och för verkliga åtgärder mot klimathotet, nu för första gången på flera decennier visat sig i USA. Naturligtvis har denna rörelse till stöd för Bernie Sanders inte kommit från ingenstans. Den har sina rötter så långt tillbaka som till 1960-talets medborgarrörelse – där Sanders var aktiv – men också de senaste årens Occupy-rörelse. En djupt liggande orsak till rörelsens framgångar är naturligtvis den fortgående ökningen av ojämlikheten i USA.

Sorg kan vi däremot känna över framgångarna för olika okunniga, hatiska och rasistiska högerpopulister även i USA. Precis som i Europa får de med sig de människor som hellre sparkar neråt än uppåt i samhället.

På 1960- och 1970-talet hade olika radikala rörelser i USA – som medborgarrättsrörelsen, Black Power-rörelsen, rörelsen mot Vietnamkriget och andra – en enorm betydelse för att sprida radikala idéer över hela världen. Inte minst skedde detta genom kulturen. Dessa rörelser bars främst upp av unga människor. På samma sätt kan den ungdomliga gräsrotsrörelsen för Bernie Sanders bli något mycket mer än bara en presidentvalskampanj – oavsett hur det går – och få en vidare betydelse såväl där som här.

Här i Europa har vi förutom framgångar för de högerextrema också sett framgångar för olika typer av nya vänsterpartier som organiserar sig och gör politik på ett delvis annorlunda sätt. Ett sådant parti som nått stora och snabba framgångar är det spanska Podemos (=”vi kan).

I Turkiet trappar nu den reaktionära regimen upp våldet mot landets kurder och angriper alltmer aggressivt  oppositionella och de demokratiska rättigheterna. Regimen har allt intresse av denna polarisering för att tränga tillbaka framgångarna för ett annat nytt vänsterparti: HDP (Folkets Demokratiska Parti).

motstånds

Om du har möjlighet att vara i Stockholm nu på fredag eller lördag så har du en unik chans att lyssna till representanter för dessa tre rörelser: kampanjen för Bernie Sanders i USA, Podemos i Spanien och HDP i Turkiet. Som organisatör står nätverket Rött Forum bildsom organiserar det som de kallar Motståndsforumfredag – lördag 18 – 19 mars på ABF-huset på Sveavägen i Stockholm.

Intressant?

Grekland – en annan väg är möjlig

Du kan inte hålla på att pressa länder som är mitt i en depression. Vid något tillfälle måste det finnas en tillväxtstrategi för att de ska kunna betala av sina skulder för att eliminera en del av sina underskott………när man har en ekonomi som är i ett fritt fall måste det finnas en tillväxtstrategi och inte bara arbete med att pressa mer och mer från en befolkning som gör ont värre och värre.

President Barack Obama i The Wall Street Journal 1 februari 2015

Sedan 2010 har grekerna och det grekiska samhället malts ner av den svältkur som trojkan EU,ECB och IMF förhandlade fram tillsammans med korrupta grekiska politiker. Som ni kan se ovan så har även USA:s president börjat ifrågasätta detta*. Vad gäller det grekiska folket har nu en allt större del fått nog. De tycker att det räcker.

För några dagar sedan vann det ganska nya vänsterpartiet Syriza nästan egen majoritet i det grekiska parlamentet. Och motståndet mot åtstramningar och högerpolitik sprider sig i Europa. I lördags samlades i Madrid 100 000 anhängare till det ännu nyare spanska vänsterpartiet Podemos för att mobilisera inför de spanska lokalvalen. Håller utvecklingen på att vända?

För oss som sedan länge fått nog av åtstramningspolitik och privatiseringar ger detta hopp. Från högern och från liberalerna får vi även nu höra detta gamla snack om att det bara finns en enda väg. Att dessa rörelser är helt orealistiska. Men de krav och åtgärder som Syriza fört fram handlar knappast om något himlastormande. Det handlar i första hand om att här och nu stoppa nöd och elände. Att ingen ska tjäna under 7000 kronor i månaden är ett exempel på sådana krav. De som på fullaste allvar menar att ett sådant krav på minimilön skulle hota samhällsekonomin eller euron borde fråga sig om det inte i så fall också finns stor anledning att ifrågasätta ett sådant ekonomiskt system.

Många i Europa har drabbats av det som kallats ”den enda vägen”. Grekerna har drabbats hårdare än några andra. Det finns aldrig bara en enda väg. Men för dem som drabbats – folkflertalet – kommer ingen väg att vara lätt. Den ”enda vägen” av underkastelse och umbäranden leder bara nedåt. Men inga andra vägar kommer heller vara lätta att gå. Det grekiska folket har mäktiga motståndare som kommer göra allt de kan för att Syriza ska misslyckas. Därför behöver de också vårt stöd. Att stödja dem är nödvändigt om vi vill att hoppet om ett annat Europa ska leva vidare.

Intressant?

Läs andra bloggar om Grekland, Spanien, EU

 

*Och det finns fler än Obama som ifrågasätter svältkurerna. Det framgår av en (som ofta) bra ledare i Arbetet av Martin Klepke som jag läser några dagar efter att jag skrivit det ovanstående.

%d bloggare gillar detta: