Om nedtvingade flygplan

Ett flygplan har tvingats ned. Ett plan på väg från Grekland till Litauen tvingades över luftrummet i Vitryssland/Belarus ner till flygplatsen i Minsk. Anledningen var att det fanns en öppen motståndare och kritiker till regimen ombord på flygplanet. Han togs av planet och fängslades. Det är naturligtvis upprörande. Och ”alla” är också upprörda: USA, EU, Sveriges regering, ledarskribenter. Ingen tycks oenig om det avskyvärda i övergreppet. Diskussionen handlar istället om hur Vitryssland/Belarus ska straffas.

Men minnet är lika kort som hyckleriet är stort.

Snowden

För snart åtta år sedan, den 2 juli 2013, tvingades ett annat plan ofrivilligt ner på marken. Det var ett plan med Bolivias dåvarande president Evo Morales ombord som tvingades ned i Österrike. Planet var på väg från Moskva där Morales varit på statsbesök. Det planet tvingades ned för att USA:s underrättelsetjänst misstänkte att en gentemot dem kritisk person befann sig ombord på planet. Planet tvingades ned genom att ett flertal länder på uppmaning från USA stängde sina luftrum. Det handlade då om Edward Snowden, en f.d. anställd vid CIA och visselblåsare som avslöjat storskaliga och topphemliga övervakningsprojekt från USA:s sida. Planet genomsöktes, men det visade sig att Snowden inte fanns ombord.

Morales flygplan

Den enda skillnaden mellan dessa händelser är att USA till skillnad från regimen i Vitryssland/Belarus inte lyckades med att få tag på sin regimkritiker. I bägge fallen handlar det om ett upprörande maktmissbruk. Men som ofta så tycks principer bara gälla för vissa fall och vissa länder. Ingen av de som nu är upprörda och uttalar sig var upprörda över kapningen av flygplanet med Bolivias statschef den 2 juli 2013. Många av dem var då istället behjälpliga i kapningen.

Se dokumentären om Snowdens flykt

 

Här i veckan gick dokumentären Snowdens flykt på SVT. Det är en mycket sevärd, informativ och samtidigt spännande dokumentär. Bakgrunden är de avslöjanden om USA:s nationella säkerhetstjänst NSA:s enorma datainsamlande, eller rättare spionage, på både det egna folket och resten av världen, som Edgar Snowden läckt till tidningen Guardian. På sitt försiktiga vis uttrycker Snowden själv det som att det som bekymrade honom var ”…att vi fattade beslut som avvek från rättssamhällets principer”. När hans identitet blir röjd tvingas han fly till Hong Kong. Där får han hjälp av organisationen Wikileaks genom Sara Harrisson. Programmet kan ses till tisdag 17 mars. Gör det.

I programmet intervjuas bland annat den f.d. chefen för NSA Michael Hayden. Han formulerar Snowdens gärning så här: ”Snowden avslöjade inte information utan hur vi samlade in information”.

Det enorma mod och civilkurage som Snowden visade kallar Hayden för ”arrogans”. Det är lika befängt som att den spionerande supermakten anklagar visselblåsaren Snowden för just ”spioneri”. Det är svårt att inte tänka på nyspråket i George Orwells bok 1984. Exempel på maktfullkomlig arrogans får vi däremot se i dokumentären när det visas hur USA skrämmer alla europeiska länder till att inte ta emot Snowden eller när man får dem att tvinga ner ett diplomatflygplan med Bolivias president Morales ombord.

USA är världshistoriens största och starkaste supermakt. Men även den starkaste makt är beroende av en mängd människor som är beredda att fortsätta utföra sina uppgifter. En enda person som ifrågasätter kan därför vara ett hot. Den f.d. NSA-chefen Hayden uttrycker det så här:

100 000 människor inom USA:s underrättelsetjänst har inte brutit sin ämbetsed. Om USA skulle ställa upp på någon sort välkomnande av Snowden …..så skulle det alienera alla dem på vilka mitt lands säkerhet och frihet beror. Det vore inte någon bra idé.

Det visar också på svagheten även i USA:s imperiebygge.

Intressant?

Läs andra bloggar om Snowden

%d bloggare gillar detta: