Lästips om rasismen

Förhoppningsvis vistas du så lite som möjligt framför någon typ av dataskärm nu i sommar. Men om du gör det några stunder så har jag här några tips med länkar att läsa om rasismen: vad den är, vad den inte är, hur den uppstått, hur den fungerar och så vidare. Den massrörelse som rullat igång efter polismordet på USA-medborgaren George Floyd den 25 maj har gjort frågan mer levande än på mycket länge.

  1. Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet, har forskat och skrivit om religion, politik, rasism och våld. Han intervjuas i EXPO och utvecklar sina tankar bland annat om hur rasismen dödar både individuellt genom rasistiska mördare och som struktur, att rasmaktsordningar fanns innan den demokratiska revolutionen men då blev en teknik för att inkludera vissa och exkludera andra, att ständigt nya rasismformationer uppstår och rasifierar nya grupper och att rasism som teori och praktik är många århundranden äldre än biologin och genetiken. Den biologiska rasismen är ganska sen i rasismens historia och absolut inte rasismens förutsättning.
  2. Svarta män utgör 6,5% av USA:s befolkning, men 40% av internerna. Melissa Rubio, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har forskat om detta och hur det kan spåras tillbaka till tiden efter slaveriets avskaffande då afroamerikanska fångars arbete användes för att ersätta slavarbete.
  3. Rasismen har använts för att rättfärdiga plundring, erövringar och slaveri, men också för att söndra och härska. Det är en vinkel som socialister ända sedan Marx har haft. Marx skrev till exempel om USA att: ”I Förenta Staterna lamslogs varje självständig arbetarrörelse, så länge slaveriet härskade i en del av republiken. Arbetare med vitt skinn kan inte frigöra sig, där arbetare med svart skinn blir brännmärkta.”(Kapitalet, band 1, s. 259). Och den amerikanska sociologen och

    Du Bois

    medborgarrättsaktivisten William Edward Burghardt Du Bois uttryckte att: ”Så länge de vita arbetarna i Södern kan förmås att föredra fattigdom framför jämlikhet med svarta, precis så länge är det omöjligt med en arbetarrörelse i Södern.” Han formulerade detta som att fattiga vita fick en ”psykologisk lön” från rasismen – till skillnad från en materiell lön.

    Keeanga-Yamahtta Taylor

    Om detta och annat kan du läsa i en artikel av Keeanga-Yamahtta Taylor: ”Ras, klass och marxism” på Marxistarkiv.  

  4. Om du är bättre på engelska (än vad jag är) och hänger med i den för mig lite snåriga akademiska jargongen så kan du också läsa en aktuell intervju med Angela Davis. Hon använder och resonerar där om begreppet ”racial capitalism”, kritiserar det hon kallar ”den smala

    Angela Davis

    svarta nationalismen” (som ständigt återvänder ”som en fågel Fenix”) och resonerar om skillnaderna mellan Svarta Pantrarna (BPP) – där Davis var medlem – och den nya rörelsen Black Lives Matter.

Om du efter läsningarna har tankar eller synpunkter så hör gärna av dig med en kommentar.

 

Vem var Clennon King?

     Pelé 1958

För många svenskar som är intresserade av fotboll – eller är tillräckligt gamla – är år 1958 ett speciellt år. Det var då Fotbolls-VM spelades i Sverige och landslaget tog silver. Brasilien, med den unge Pelé och andra stjärnor tog guld. Det var kanske här som den speciella kärleken till och respekten för ”samba-fotboll” grundades i Sverige.

Pelé var en svart man som det gick bra för. En annan talangfull svart man från den amerikanska kontinenten gick det värre för samma år. Detta år 1958 i USA:s söder sökte nämligen Clennon Washington King, in till det då helvita University of Mississippi.

Clennon King

Clennon King

Modet att göra det – för mod krävdes – hade han nog delvis fått av sin far som varit aktivist för medborgerliga rättigheter ända sedan 1940-talet. Men i den tidens USA var det inte bara något totalt oväntat att en svart människa skulle våga tänka tanken att gå på universitet där i södern. Det var helt enkelt galet. Myndigheterna ansåg också att han måste vara galen och lyckades  få honom intagen på mentalsjukhus. Men med hjälp av sin bror och Martin Luther King, lyckades han komma ut från mentalsjukhuset. Han kom inte in på universitet i Mississippi. Det gjorde däremot, två år senare, en annan svart man: James Meredith. Men Clennon vek uppenbarligen inte ner sig för det. För samma år (1960) var han nämligen den första afro-amerikanska presidentkandidaten i USA:s historia. Han ställde upp för Independent Afro-American Party. Jag tänker på detta då jag nu några gånger sett ett citat av Fidel Castro från 1973 cirkulera på facebook. Jag tror faktiskt att det är fejkat men ändå kanske intressant på något vis. Castro säger där ungefär att det inte kommer att komma någon president från USA till Kuba förrän USA har en svart president.

Naturligtvis är detta ett framsteg. Ja bägge dessa saker. Både att USA har en president som är svart och att en del av de ledande i USA insett att de måste ändra politiken mot Kuba. Sen har vi ju tyvärr sett att många av de förhoppningar som knöts till Obama inte har infriats. Och vad som blir resultatet av de delvis nya relationerna USA – Kuba vet vi inte heller ännu.

Mycket har hänt sedan 1958 då det USA som (även då) ansågs vara en demokrati tillämpade ett system som på många sätt liknade apartheid. Men trots detta så har grundläggande strukturer  av rasism – som ursprungligen skapades av slaveriet – inte utrotats. Det visar all statistik om levnadsförhållanden, andelen svarta i fängelser, polisvåld och annat. När slaveriet förbjöds i USA:s konstitution år 1865 blev inte heller resultatet att rasismen minskade, tvärtom. Samma motsägelsefulla utveckling tycks också ha blivit ett resultat av att Obama blev vald till president. Martin Gelin skrev en intressant artikel om detta i EXPO, där han bland annat säger:

Det kan tyckas motsägelsefullt att USA verkar röra sig framåt och bakåt på samma gång när det gäller vad man i USA kallar rasmotsättningar. Hur kan USA fortfarande vara så rasistiskt, när det sitter en svart man i Vita huset? En del av förklaringen är just att det sitter en svart man i Vita huset. För varje framsteg som svarta och etniska minoriteter har gjort i USA, har det också skapats en backlash åt andra hållet. 

Idag kanske det är så att det största hoppet för en utveckling mot minskad rasism i USA kan knytas till rörelsen kring en äldre vit man?

Intressant?

Läs andra bloggar om USA, rasism

%d bloggare gillar detta: