Till nationens försvar?

För det mesta brukar vi människor tycka om platsen där vi bor, antingen det handlar om naturen, husen och gatorna, människor vi känner eller sådant som vi är vana vid och känner igen. Det behöver inte stå i motsättning till att tycka om eller känna sig hemma på andra platser. På samma sätt kan man av olika skäl tycka om det land som man bor i utan att behöva ogilla andra länder. Men det finns definitivt olika sätt och olika skäl att gilla landet där man bor. Det kan till exempel vara ganska svårt att förstå vad de som kallar sig ”Sverigevänner” egentligen gillar i det land de bor i med tanke på den extremt mörka bild de alltid ger av det nuvarande landet Sverige.

Ett land, en nation är aldrig en homogen enhet. Det förändras ständigt genom kamp mellan olika intressen. Därför är det inte ärligt att prata om att man gillar sitt land – eller dess historia – i största allmänhet utan att förklara både vad man gillar men också vad man ogillar.

I september 2018 skrev den ledande sd:aren Mattias Karlsson i upphetsad ton om att Sverige ”var riktigt illa ute” och att det nu handlade om nationen Sveriges ”överlevnad”. Samma sätt att framställa saken använde sig också Jimmie Åkesson av när han i sitt tal i Almedalen i juli 2019 sa att ”Vänsterliberalernas nedmontering av Sverige som fri, trygg och sammanhållen nation får bara tillåtas bli en kort parentes, en mycket kort parentes i vårt lands tusenåriga historia. En parentes, Sverigevänner.”

Låt oss nu för en stund bortse från att ett sådant yttrande visar på en mycket ytlig kunskap om historien kring bildandet av den svenska nationen. Det är en annan sak som jag är ute efter här. Det SD-ledaren säger sig försvara är själva landet i sig. Men då bortser –  eller snarare skyler – han förhållandena för människorna i det område som så småningom blev den nuvarande nationen Sverige. Till exempel förhållanden när det gäller olika sorters mänskliga rättigheter. Och för någon som på fullt allvar vill backa tusen år till den svenska vikingatiden så kan man ju förstå att det är milt sagt annorlunda mänskliga förhållanden som han önskar sig. Hur fria och trygga kände sig till exempel den tidens slavar: trälarna? Men det döljer Åkesson bakom ett tal om nationen i största allmänhet.

Vi borde ha lärt oss från de historiska erfarenheterna att vara misstänksamma mot tal om att försvara nationen i största allmänhet utan att förklara vad det är man är för och vad man är emot. Det har varit det ”argument” som använts genom historien av privilegierade överheter, kungligheter och adel. De kunde ju inte säga öppet att det bara handlade om dem själva och deras egna privilegier. Därför talade de om Nationen och om Gud. Men nationsargumentet har också sedan 1900-talet och framåt använts av olika typer av fascistiska eller högerextrema rörelser. Det har varit i namn av nationen som de slagit ner på alla dem inom den egna nationen som de ogillade. I den fantastiska romantrilogin om människorna i den fiktiva byn Pentinkulma av Väinö Linna (där Finlands 1900-talshistoria skildras) berättas i tredje delen om den fascistiska Lapporörelsen på 1930-talet. På ett upphetsat möte till stöd för denna rörelses uppror mot den lagliga borgerliga regeringen säger prästfrun bland annat: ”När fosterlandsälskande män äntligen har förlorat tålamodet och med vapen i hand förhindrat ett landsförrädiskt möte, har denna fräcka frimurare haft panna att ge order om deras fängslande”. Det är alltså en roman, men sättet att använda nationen som en dimridå för att leda folk går igen i alla högerextrema rörelser under den moderna historien.

Jag tänker på detta när jag läser om den norska terrorbrottslingen Philip Manshaus. Grunden till hans attack mot moskén i Baerum var högerextrema åsikter. Bland hans idoler fanns bland annat norrmannen Vidkun Quisling.

Vidkun Quisling

Hur nutida fascister och nationalsocialister får ihop ”fosterlandskärleken” och nationsargumenten med beundran för denne man som till och med gett namn åt landsförräderiet i sig själv, det är något som jag aldrig kunnat förstå. Men naturligtvis använde sig även Vidkun Quisling av de fosterländska argumenten. Så här uttryckte han sig till exempel på ett flygblad som spreds i Oslo den 8 april 1940:

Norge måste utan uppskov förses med en handlingskraftig nationell regering som kan värna om det norska folkets självständighet och säkerhet.

(Norge 9 april 1940 – Björn Björnsen s. 24)

Dagen därpå – den 9 april – då Tyskland invaderade Norge, utropade han sig själv till statsminister.

98 procent av det norska folket hade genomskådat och i val avvisat Quisling och hans parti Nasjonal Samling. Men nu var det tyskarna som styrde.

Många trodde länge att den här typen av idéer och rörelser var i stort sett utrotade på grund av erfarenheterna från förintelsen och andra världskriget. Men idag har de åter flyttat fram positionerna även i länder där de aldrig hade framgång då för ungefär 80 år sedan. De göder sådana mördare som Manshaus.

Om vi inte stoppar dem i tid sitter mördarna åter också i regeringarna.

Svenska värderingar (2) – lästips

Under Almedalsveckan har nationalismen dominerat i talen hos alla partiledare utom Sjöstedt.20160713_100743 Det har handlat om ”svenskhet” och kärlek till nationen men framförallt om ”svenska värderingar”. Med tanke på att de flesta av dessa partiledare var så förfärade över resultatet av den brittiska folkomröstningen om EU (Brexit) så kan det verka konstigt. Men som ett sätt att undvika verkliga konfliktlinjer och smygande anpassa sig till extremhögern är det mer begripligt.

I den inbördes tävlan vann tydligen Anna Kinberg Batra som, enligt GP, lyckades få in temat ”svenska värderingar” minst 55 gånger under sitt 38 minuter långa tal. Men Löfven var en god tvåa och prickade in det 40 gånger. Enligt Sydsvenskan så ska Löfven bland annat ha sagt att i ”Sverige hatar vi inte på nätet. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp”, vilket ju är ett minst sagt konstigt uttalande. Det rasistiska, högerextrema och kvinnofientliga näthatet är ju inte precis någon import.

Att Kinberg Batra var främst i att spela det nationalistiska kortet var inte heller så konstigt. Hon använde sig av detta redan i ett tal på nationaldagen, vilket jag skrivit om i en tidigare blogg. Jag ska inte här tillägga något mer om detta. Här vill jag bara komma med några lästips från andra som jag tycker skrivit bra och klargörande om detta:

  1. Marie Demker – professor i statskunskap – reder i en artikel i Göteborgsposten på ett mycket seriöst och sakligt sätt ut frågan och visar på det farliga i denna intellektuella slapphet.
  2. För första gången som jag kan minnas läste jag ett inlägg av moderaten Gunnar Hökmark som jag kan hålla med om helt och hållet. Det finns på hans blogg.
  3. Benny AnderssonClartébloggen skriver också bra om frågan.
  4. Jonas Gardell får också med en del viktiga poänger i en artikel i Expressen.

En som uttryckt sig klokt och kärnfullt i frågan är den fackliga kämpen Frances Tuuloskorpi. Därför slutar jag med ett citat från henne hämtat från facebook:

Jag har inget emot att människor hissar flaggan och hejar på landslaget och är glada över att bo i Sverige. Jag är också glad över att bo i Sverige. Men det gäller att komma ihåg varifrån våra rättigheter och friheter kommer. Rättigheter på arbetsmarknaden kommer av arbetares kamp, inte av svenska flaggan. Jämställdhet kommer av kvinnokamp, inte av svenska flaggan. Rösträtt kom av rösträttskamp, inte av svenska flaggan. Det är kampen vi ska vara tacksamma för. Rättigheter och friheter som vi saknar eller håller på att förlora kommer inte tillbaka av att vi viftar med flaggan, de kommer bara om vi fortsätter och återupptar kampen.

Intressant?

Läs andra bloggar om Almedalsveckan, ”svenska värderingar

 

Midvinterfesten

Efter en i många avseenden mycket mörk höst har vi nu också passerat årets mörkaste dag. Om några dagar har vi tidpunkten för den gamla midvinterfesten. Själva ordet ”jul” för denna fest är tydligen både gammalt och okänt till sitt ursprung. I alla fall har den firats långt innan kristendomen i detta land. Med kristendomen blandades traditionerna så som det oftast har skett och sker i historien. Och med lite trixande med tiden så blev det så att julen inföll och firades till minne av Jesusbarnet.

Flyktingar i Egypten

Att detta barn och hans föräldrar ganska snabbt efter hans födelse blev flyktingar i Egypten för att undkomma Herodes, är en annan sak som påpekas emellanåt och som man skulle önska att de politiker som kallar sig för kristna begrundade: ”Jag var främling och ni tog emot mig” sa Jesus i Matt. 25. För övrigt har det i dessa dagar publicerats en bild på ungefär hur denne Jesus borde ha sett ut, grundat på aktuell forskning.

Verklighetens Jesus?

Ganska långt från den bildsköne hippie vi oftare vant oss att se.

Men i mer modern tid – de senaste hundra åren eller mindre – har nya traditioner tillkommit och till och med blivit mer dominerande än de kristna traditionerna. Jag tänker på sådant som granen, jultomten (som i sin tur också är en blandning av olika traditioner), den extrema konsumtionen av julprylar (som varje år slår nya rekord, trots tal om ”kris”) eller tittandet på Kalle Anka klockan tre (som väl ändå håller på att försvinna i de nya mediernas tid..?)

Apropå detta med traditioner och kulturblandningar så såg jag denna bild om hur en mer ”nationell jul” skulle te sig:  De högernationella verkar ju oftast ha så oerhört korta historiska perspektiv. Det är också inom de högernationella miljöerna som hetsen mot det som de kallar ”politiskt korrekt” brukar vara starkt. Ni vet den här typen som säger saker som att ”…fast så får man ju inte säga i det här landet…” Men jag tror däremot inte att de skulle uppskatta ”uppriktigheten” i nedanstående bild:

Från en del äldre människor jag känt, har jag hört berättelser om hur rädda de var för tomten. Inte för att de blivit skrämda utan helt enkelt bara för att de tyckte att den där utklädda figuren såg läskig ut och de vuxna inte var så inkännande i förhållande till barnens reaktioner. Här är därför en bild på en tomte som ser riktigt elak ut:

Jag tror ju inte på att julklapparna tillverkas i tomtens verkstad, har faktiskt aldrig gjort. Nu för tiden vet vi dessutom alltmer både om hur människor – och inte minst barn – utnyttjas i de fabriker långt borta där alltför mycket av det vi konsumerar produceras. Vi vet också att vi med denna (över)konsumtion bidrar till att föröda vår jord. Därför tycker jag tyvärr att denna riktigt elaka tomte passar bra som bild-avslutning och för eftertanke: tomte

Önskar er härmed en lugn och glad Midvinterfest!

Intressant?

Läs andra bloggar om traditioner, jul, god jul, nationalism, Jesus, flyktingar

%d bloggare gillar detta: