Att välja en president eller en lokförare.

Den amerikanske nobelpristagaren i ekonomi (2001) Joseph E Stiglitz skriver igår på SvD Brännpunkt om presidentvalet och utvecklingen vad gäller jämlikhet. Han menar att denna fråga inte debatterats tillräckligt trots att den är så allvarlig:

Ojämlikheten i USA har nått en historisk höjdpunkt. Den är större här än i något annat utvecklat land och den ökar. Vår växande klyfta beror inte enbart på marknadskrafterna. Regeringsinsatser, eller avsaknaden av sådana, har spelat en stor roll för att skapa och upprätthålla dessa orättvisor.

Stieglitz riktar sin kritik främst mot Mitt Romney. Han menar att Romneys attityd varit att ”Jämlikhet bör vi endast prata om i slutna rum”. Han tar  ställning för att rösta mot Romney eftersom han menar att dennes politik ”skulle leda till ett mer kluvet samhälle, ett samhälle som äventyrar vår framtid”.  Samtidigt innebär ju konstaterandet om den ökande ojämlikheten även en faktisk kritik av den nuvarande regeringen, vilket understryks då han skriver:

Vår regering gör mindre nu än den gjorde förr för att korrigera dessa ojämlikheter – och mindre än vad andra länder gör. Det handlar inte bara, som en del antytt, om omfördelning utan om att se till att de som sitter på toppen bär sin rimliga del av skattebördan. Att få ordning på detta är inte en fråga om avund. Det handlar om kalla, hårda ekonomiska fakta. Skattesmitning och låga skatter på kapitalinkomster – och den förstärkande effekt det har på ojämlikheten – försvagar vår ekonomi och förvränger vår resursfördelning.

Han kritiserar också skarpt en hel del myter som känns bekanta även i vårt land, t.ex. att:

de rikas framgång sprider sig neråt”,

de rika är jobbskapare och det blir fler jobb om de blir rikare”,

”marknader är självreglerande och effektiva, därför är varje regeringsingripande i marknaden ett misstag”

”kostnaderna för att minska ojämlikheten är för höga.

Visst låter det bekant?

Stieglitz menar att ”Dessa myter ställer till med skador långt bortom ekonomin” och att t.o.m. demokratin korrumperas så att ”Det håller på att bli mer av en dollar/en röst än en person/en röst”.

Men Stieglitz ser alltså Romney som det mest onda i detta amerikanska presidentval.

För mig som utomstående betraktare är det ändå svårt att känna någon riktigt intresserad entusiasm över utgången av det amerikanska presidentvalet. Jag minns en klok vän som en gång använde bilden att valet av president i USA är som att välja lokförare. Rälsen ligger ju där den ligger…

Och om man betänker att den mycket lilla gruppen av mycket rika kommer fortsätta ha samma makt både i samhället som helhet och över de politiker som de finansierat och att det militärindustriella komplexet kommer fortsätta styra över USA:s utrikespolitik oavsett president så tycker jag att det ligger mycket i den bilden.

Emellanåt har jag t.o.m. känt mig lite irriterad på den stora bevakningen av detta val i Sverige, åtminstone över den okritiska hovreporter-attityd som präglar de ledande medierna där inget sägs om de många odemokratiska faktorer som finns: lågt valdeltagande och faktiskt utestängande av stora grupper av fattiga, röstande på en vardag, röstmanipulation, pengarnas makt över propagandan, den låga debattnivån o.s.v. Samtidigt är det ju som bloggaren Annarkia skriver att:

Med tanke på det inflytande USA har över såväl kultur som ekonomi och numera även utrikespolitiken är det inget att förundras över. Egentligen borde vi få lov att delta i ett val som kan påverka vår egen situation.

Men jag är ändå glad att jag slipper rösta i detta val  där man för att citera bloggaren Mattias Lundbäck på Den hälsosamme ekonomisten ska välja mellan:

…. en kandidat som lovat guld och gröna skogar, men som kört landet ännu längre ner i dyn, och en kandidat som lovar att rätta till problemen, utan att kunna förklara hur.

Hans slutsats av detta blir:

Om man är amerikan finns det bara ett rationellt val och det är att inte välja alls. Som protest mot särintressenas dominans över politiken och retorikens dominans över förnuftet.

Personligen tror jag nog att jag istället skulle ”kasta bort min röst” genom att rösta på någon av de mer eller mindre okända kandidater som finns men som vi sällan hör om. Det finns ju faktiskt socialister och gröna politiker även i USA, även om de har svårt att göra sig hörda.

Däremot kommer jag nog ändå känna mig mer ledsen ifall Romney skulle vinna. Inte för att det kanske skulle göra så stor skillnad mot den faktiska politik som Obama fört. Men för att det skulle vara ett uttryck för att tilltron till en mängd osunda och reaktionära föreställningar (kvinnofientliga, rasistiska, homofoba, bokstavstroende, miljö-ignoranta och anti-intellektuella) har stärkts bland vanligt folk.

Apropå detta ser jag i DN att Kristdemokratiska ungdomsförbundets internationella sekreterare är i USA tillsammans med sex partikamrater och kampanjar för den republikanske utmanaren Mitt Romney. Det är ett faktum som borde spridas ordentligt i Sverige i förhoppningen att KD verkligen ramlar ur den svenska riksdagen i nästa val!

För övrigt ser jag att min blogg emellanåt följs av en del människor från USA. Det skulle vara intressant att ta del av era tankar och synpunkter på situationer i det stora landet ”over there”!

BloggatRöda Berget, Annarkia1, Annarkia2,  Den hälsosamme  ekonomisten

Media: SvD, Aftonbladet, DN

Intressant?

Har orkanen Sandy något med politik att göra?

I svenska medier rapporteras det mycket om orkanen Sandy och hur den drabbar USA. Däremot har jag inte sett eller hört ett ord om att den också drabbat några fattiga länder i Karibien som Haiti, Jamaica och Kuba. Men om USA desto mer alltså. I USA är det snart dags för presidentval. Detta följs också mycket noga och med en irriterande respektfullhet trots de stora demokratiska bristerna och den pinsamt ytliga debattnivån. I Fria Tidningen läser jag att:

Varken ”klimatförändringar”, ”global uppvärmning” eller ”växthusgaser” fanns bland de cirka 50 000 ord som yttrades av Barack Obama och Mitt Romney i de tre tv-sända debatterna. Inte heller i debatten mellan vicepresidentkandidaterna Joe Biden och Paul Ryan nämndes klimatfrågan.

Denna tystnad avbröts av ett dån från naturen. Tyvärr kan den ju inte tala på annat sätt. Men hur är det då, har denna senaste orkan något samband med jordens uppvärmning och utsläppet av koldioxid i atmosfären?

Sambandet är tydligen inte så enkelt. Men det finns. I en artikel på den utmärkta Supermiljöbloggen reder man ut detta och redogör för aktuell forskning på området. Artikeln avslutas så här:

Sammanfattningsvis är det inte så enkelt som att Sandy aldrig inträffat om vi inte släppt ut en massa koldioxid i atmosfären. Det finns inget som säger att klimatförändringarna skapade just Sandy. Men forskningen visar att den varmare temperaturen troligtvis spelar roll för både styrkan, frekvensen och omfattningen. Genom att värma upp vår jord skapar vi helt enkelt goda förutsättningar för fler och starkare orkaner.

Men om den saken pratar alltså inte de två män som konkurrerar om att leda den främsta supermakten. Den som har den störst inverkan på vår planet såväl när det gäller ekonomi,  kultur, krig eller fred som ekologiskt fotavtryck.

Ett riktigt skrämmande uttryck för oviljan att ens fundera eller diskutera klimatfrågans samband med Sandy såg jag på nätet från ett valmöte med Romney. När han under sitt tal tar upp förödelsen efter Sandy ropar klimataktivisten Ted Glick om sambandet med klimatfrågan. Han blir då inte bara direkt utbuad av publiken medan Romney bara ler, dessutom skanderar denna republikanska publik U! S! A! som om bara det att ta upp klimatfrågan är ett angrepp på landet! Tyvärr säger det nog en hel del om utvecklingen i detta mäktiga land.

Media: SvD1, SvD2, DN, Expressen, Aftonbladet

Intressant?

Apropå Romney: amatörmässigt att säga det man tycker?

Den republikanske presidentkandidaten Mitt Romney har hamnat i så kallat blåsväder efter ett uttalande som smygfilmades när han pratade inför ett gäng av rika donatorer. Han sa att det är 47 procent av befolkningen som stödjer Obama eftersom de är ”beroende av staten”, ” ser sig själva som offer”, ” tror att det är statens uppgift att ta hand om dem”, ”anser att de har rätt till sjukvård, mat, bostad och allt möjligt”. ” Det är människor som inte betalar någon inkomstskatt” sa skattesmitaren Romney. Hans slutsats var därför att:

vårt budskap om lägre skatt är inte relevant för dem. Jag kommer aldrig att klara av att övertala dem att ta ansvar för sina egna liv.

Ja, det kan man ju kalla öppet klassförakt, en sorts klasshat uppifrån, som är mycket tydligt, även om Romney utan att ta avstånd från innehållet i det sagda uttalat att det ”inte var så elegant”.

Jag läser att Erik Åsard i samband med detta säger att Mitt Romneys valkampanj ” är otroligt amatörmässig”. Förmodligen syftar det inte bara på detta uttalande. Men en sak som jag inte kan komma ifrån är att det tydligen är amatörmässigt att säga det man faktiskt tycker.

Någon sådan typ av amatörmässighet kan man ju inte beskylla vår nuvarande högerregering för. Här har vi en högerregering som till och med använder uttryck från Olof Palme i sin regeringsdeklaration. Bloggaren Försöksåsikter skriver och påminner om den 28-årige Fredrik Reinfeldt som i boken ”Det sovande folket” skrev:

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.

Han var ärligare då Reinfeldt. Och definitivt mer ”amatörmässig”.

I ett samhälle med olika klasser är det inte möjligt att utforma en politik som i alla avseenden gynnar alla. Därför måste högerpolitik som gynnar dem med makt och pengar naturligtvis sminkas vackert. Det går inte att säga öppet att man ska gynna de redan rika och klämma åt de fattiga, arbetslösa eller sjuka. För att genomföra en sådan politik behövs bland annat mycket politiskt smink. Därför har vi idag en ”proffsig” högerregering” som gör allt för att låta som socialdemokrater.

Det sorgliga då är att vi har en socialdemokratisk ”opposition” som också låtsas som om det kan finnas en politik för ”alla” och verkar vilja framstå som duktigare än moderaterna i att vara moderater.

PS: Tillagt nästa dag:

Jag ser idag (torsdag) att Petter Larsson i Aftonbladet tar ett liknande grepp. men han lyckas dessutom hitta ett modernare uttalande från Reinfeldt i en stund av ”amatörmässig ärlighet”. Kolla!

Intressant?

Media: SvD1, SvD2, Expressen, DN, Aftonbladet

Bloggat om Romney: Försöksåsikter, Kildén&Åsman,

Ett hjärta rött

Bloggat om den svenska regeringen: Annarkia, Ett hjärta rött,

Ett hjärta rött2.

Läs andra bloggar om Romney

<span>%d</span> bloggare gillar detta: