Julkonsumtion, klimatfrågan, ETC och Johan Ehrenberg

Årets julhandel beräknas åter slå rekord läser jag på Supermiljöbloggen. I år når den nästan upp till 80 miljarder kronor. Detta har räknats ut av utredningsinstitutet HUI research som ägs av branschorganisationen Svensk Handel. Men det som på Supermiljöbloggen har rubriken ”Mardrömsprognosen” beskrivs på HUI Research bara som att ”det kommer att bli ytterligare en god jul för de svenska konsumenterna”. Att de skriver så förvånar mig inte. De tillhör de krafter i samhället som ser all sorts tillväxt och ökad konsumtion som något positivt oavsett dess innehåll och oavsett dess konsekvenser för vår miljö och för klimatet. Själv har jag ju en annan syn. För sex år sedan citerade jag klimataktivisten George Monbiot här på bloggen. Då inför julen 2012 skrev jag om hur julhandeln som höll på att passera 65 miljarder föröder vår jord.

Jag tänker på detta då jag häromdagen fick Dagens ETC:s bilaga som utlovar att den

Pryl från katalogen

”kommer att rädda liv”. Jag bläddrar igenom bilagan som uppmanar mig till olika typer av konsumtion. Visserligen sådant som är en del av klimatomställningen men också sådant som faktiskt bara bidrar till en ökad konsumtion, om än med en viss grön touch. ETC är ju mer av företag än av rörelse och detta är en del av en helhet som också innehåller många bra projekt och framförallt en möjlighet för intressanta rödgröna skribenter att få skriva och nå en ganska stor publik. Men också detta alltså.

Anledningen till att jag funderar över detta beror också på några ledarartiklar av Johan Ehrenberg i Dagens ETC där han utvecklar en kritisk uppfattning i förhållande till andra klimatkämpar som George Monbiot eller Birger Schlaug, eller kanske egentligen i förhållande till huvudfåran inom de olika aktivistiska rörelserna mot klimatkatastrofen.

Vi vet att tiden är begränsad. Fakta om vad som kommer hända ifall vi inte i tid stoppar utvinningen av fossila bränslen är lika skrämmande som de är grundade på övertygande vetenskap. Vi vet idag att de största företagen i världen som grundar sig på fossila bränslen har haft denna kunskap i många år. Men istället för att göra någonting åt detta och ställa om satsade de stora summor pengar på lobbyverksamhet och lurendrejeri för att kunna fortsätta ostörda. Vi ser också idag att fascistliknande typer som Trump eller Bolsonaro fullständigt förnekar vetenskapen i klimatfrågan. De gör allt för att öka förstörelsen av vår jord. Det är som om de siktade på att inte bara bli vår tids fascister utan också på att genomföra vår tids förintelse via klimatet.

Men alla vi andra då? Alltfler av oss förstår och en del drar slutsatser av egna upplevelser, antingen det handlar om översvämningar eller förödande bränder. Men ändå lyckas vi på något sätt inte riktigt förstå eller se hur vi ska hitta en väg ut. Dessa frågor har diskuterats mycket inom klimatrörelsen. Hur gör vi klimatfrågan till den överordnade och för mänskligheten helt avgörande fråga det är? En diskussion har handlat om hur vi målar upp eller tänker oss perspektivet. Alltså inte perspektivet av att låta allt fortsätta som nu. Vart det perspektivet leder är lättare att se, även om det kan vara svårt att ta till sig. Utan hur det samhälle kommer vara där vi inte använder fossila bränslen och inte lever så att vi använder oss av fyra jordklot.

Det har sagts att det är svårt att vinna människor för ett perspektiv som handlar om försakelse. Därför har en del försökt hitta ett sätt att argumentera som visar på det positiva, hur ett fossilfritt samhälle skulle kunna vara bättre att leva i på många sätt. Jag tror att detta är bra och att det kan stämma på många sätt när vi visar på det bisarra i det högproducerande samhälle där vi bara springer fortare och fortare för att konsumera ännu mera och samtidigt skapar bisarra uttryck som ”livspusslet”. Men jag tror inte att det kan vara det enda sättet. För dem som vant sig vid att flygande är någonting lika naturligt som billigt kan det naturligtvis komma att upplevas som en ”förlust” att avstå från det. Ändå är det nödvändigt. Jag tror alltså inte att det bara går att måla upp en bild där allt kommer upplevas som bättre. Men det är viktigt att också göra det.

En som är mycket skicklig på att beskriva dessa ljusa perspektiv är ETC:s grundare och skapare Johan Ehrenberg. Han är ju överhuvudtaget en mycket skicklig och pedagogisk skribent. I två ledarartiklar i Dagens ETC den 2 och 9 november målar han upp den ljusa framtid där vi lever i ett fossilfritt samhälle. Han tar i den första artikeln upp en mängd områden där vi måste leva på ett annat sätt men där han menar att det inte kommer att bli, eller behöva upplevas som, sämre. Flera av de saker som Ehrenberg tar upp är bra även om jag till exempel kan tycka att ”en flygresa vartannat år utanför EU” låter som en väl optimistisk gissning. En del är sådant som definitivt måste ske och en del är sådant som ingår i Ehrenbergs egen agenda. Artikeln avslutas med: ”Hot går inte hem. Framtiden är ljus.” Tanken är alltså, som jag förstår det, att hotet om klimatkatastrof inte är mobiliserande.

I ledaren den 9 november går Ehrenberg vidare på detta spår och argumenterar mot att ”jorden är begränsad”. Han skriver: ”Jorden är inte ett slutet system, jorden får nämligen närmast oändlig energi alldeles gratis varje sekund från solen”. Där för argumenterar han för ”mer mat, mer varor”.

Jag har två funderingar kring detta.

När det gäller energin så har vi ju inte löst frågan om att ersätta den fossila energin med den oändliga energin från solen. Vi vet inte ens ifall vi hinner göra det inom den tid vi har på oss. Det överordnade målet måste vara att det fossila stannar i jorden. Den förnyelsebara energin måste byggas ut så att den kan ersätta den fossila. Under förutsättning att inte klimat-fascisterna raserat allt innan dess handlar det om en övergångsperiod vars längd ingen kan veta något om nu. Under denna övergångsperiod kan jag inte tänka mig annat än att kraftiga ransoneringar och nedskärningar av energiförbrukningen måste till. För mig verkar det som om Ehrenberg undviker detta problem.

Frågan om den begränsade jorden handlar som jag uppfattat det inte främst om energi utan om hur mycket vi tar ut av vår jord, det som har kommit att kallas fotavtryck. Att här tala om att jorden är ”obegränsad” och blåsa på om ”mer varor” tycker jag är oansvarigt även om avsikterna är goda.

Jag håller alltså inte med om det Ehrenberg skrivit. Främst tror jag att han har fel i sak. Det leder till ett sätt att beskriva perspektivet som kan ha en del pedagogiska poänger och är fint skrivet men som ändå inte blir trovärdigt. Jag tror visst att det går att visa på många fördelar med ett fossilfritt och mer energisnålt samhälle. Men det går inte att trolla bort katastrofperspektivet. I förhållande till det så tror jag på dem inom klimatrörelsen som gjort jämförelser med situationen i USA eller England under andra världskriget då hela samhället mobiliserades mot det upplevda hotet från nazi-Tyskland. Klimathotet måste bli lika ”verkligt” för en majoritet av människor. Därför tror jag att det är nödvändigt både att försöka mobilisera mot det faktiska hotet och att beskriva de positiva saker som också skulle uppstå i ett framtida fossilfritt samhälle.

Mera vapenskrammel och vansinnesaffärer.

Vi lever i en värld med stora klyftor och stora otillfredsställda grundläggande behov. Där är frågan om fördelningen av det som vi producerar lika viktig som vad vi faktiskt producerar. Det finns livsviktig och helt nödvändig produktion och det finns sådant som är tveksamt, kan diskuteras eller är helt förkastligt. Bland det mest destruktiva av det som produceras är krigsmaterial. I ETC skrev Johan Ehrenberg nyligen om detta. Han hade tagit fram siffror från OECD på militärkostnader. Enligt dessa siffror handlar 15 procent av statens konsumtion och investeringar i Sverige om militären. Internationellt är inte detta siffror som sticker ut direkt. Värst är ju som man kan tänka sig USA med 65 procent, men de svenska siffrorna är illa nog.

I veckan har vi kunnat se några exempel på detta militära vansinne.

Staty över det Jasplan som störtade på Långholmen 1993

Från den 27 augusti till den 7 september genomförs för fjärde gången en internationell flygövning i Norrbotten som kallas Nordic Air Meet. Här deltar 65 stridsflyg, tankerflygplan och ledningsflygplan från sex olika länder (USA, Danmark, Finland, Schweiz, Storbritannien och Sverige), varav 20 svenska Jas 39 Gripen. Målsättningen med detta energislösande och dyra vapenskrammel är enligt försvarsmakten att låta piloter från olika nationer samöva ”med olika flygplanstyper i stora sammansatta flygstyrkor där taktik och procedurer övas”.

En organisation som protesterat mot detta är Ofog. I en artikel i Piteåtidningen skriver de bland annat:

Att det här är en förberedelse för fler anfallskrig och ett sätt att mot folkviljan föra oss ännu närmare Nato är ingen långsökt gissning. Frågan är bara vad vi vill göra åt det. Nätverket Ofog kommer att vara i Luleå hela den här helgen för att diskutera just det och för att under de kommande veckorna följa övningen.

Men det har varit mer vapenskrammel i veckan. Regeringen vill nu satsa 90 miljarder på en ny version av Jas-planet tillsammans med Schweiz. Bortsett från frågan om vad man skulle kunna använda dessa 90 miljarder kronor till istället, kan man också fundera över det affärsmässiga i denna affär. Birger Schaug skriver om detta på sin blogg:

Den svenska borgerliga regeringen har nämligen beslutat – innan ens första muttern är fastskruvad och innan ens Saab inlett bortförklaringarna till varför allt blir dyrare än man utmålat – att Schweiz skall få köpa nya jakt-attack- och stridsplan för en fast summa pengar.

….den regering som ligger i global framfront när det gäller att marknadsutsätta skolor, sjukvård och äldrevård, så att vi alla kan generera vinster till riskkapitalbolag, är villig att frångå alla sina principer när det gäller nya militära excesser. Här ska ingen marknad råda. Ty JAS-plan är fan så mycket viktigare än ungar och gamlingar…..

Allt tyder på att affären kommer få stöd och genomföras. För även om socialdemokraterna skulle rösta emot affären så får Reinfeldt och hans partier (som oftast annars) stöd av den yttre högern i SD. Enligt Dagens Arena så motsätter sig socialdemokratiska   kvinnoförbundet genom Lena Sommestad affären. Men tyvärr kommer nog inte heller socialdemokraterna, trots detta, att rösta emot. Löfven har ju länge tillhört vapenindustrins lobbyister. I detta avseende befinner sig Sommestad närmare partiets historiska rötter än Löfven. T.ex. i det socialdemokratiska valmanifestet från 1924 – underskrivet bland annat av Hjalmar Branting – tog man ”ett bestämt steg på nedrustningens väg” och krävde ”Avlyft så mycket av militarismen som nu överhuvud är möjligt i ett enda slag.”

I riksdagen är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som motsätter sig affären. Men när Torbjörn Björlund – vänsterpartiets representant i försvarsutskottet – intervjuas i ETC Stockholm 31 augusti uttrycker han sig på ett sätt som inte heller är speciellt anti-militaristiskt:

De Jas-plan vi har nu räcker såväl till de svenska behoven som till internationella insatser.

Räcker till vilka behov då undrar jag? Behovet av att bistå USA i deras krig runtom i världen eller vad?

Media: SvD1, SvD2, Dagens arenaDN,  Aftonbladet

Intressant?

%d bloggare gillar detta: