Rasism i Guds förlovade land

….intima relationer, och i synnerhet möjligheten till att institutionalisera dem genom äktenskap och familjebildning –  mellan svarta och vita, ses av stora delar av samhället  som ett hot mot de separata identiteterna.

 

Vad tänker du när du läst ovanstående citat? Förmodligen att det kommer från Sydafrikas apartheid eller den amerikanska södern innan medborgarrörelsens framgångar på 1960-talet. Eller?

Om jag nu ändrar lite på citatet, så att det lyder så här:

Handla inte av judar- nazipropaganda från 1930-talets Tyskland.

….intima relationer, och i synnerhet möjligheten till att institutionalisera dem genom äktenskap och familjebildning –  mellan judar och ickejudar, ses av stora delar av samhället  som ett hot mot de separata identiteterna.

Vad tänker du då? Förmodligen att det rör sig om ett citat från Nazityskland. Men citatet är från dagens Israel. Jag har bara ändrat det lite grann. Citatet läser jag i dagens UNT (16 mars) i en recension av boken ”Alla floder flyter mot havet” av den israeliska författarinnan Dorit Rabinyan. Boken handlar om en kärleksrelation mellan en palestinsk man och en israelisk kvinna och dess svårigheter, ja rentav omöjlighet. Boken mottogs väl när den kom ut i Israel för ett antal år sedan och fick många unga läsare. Men ett och ett halvt år efter utgivningen slog staten till. Det israeliska utbildningsdepartementet strök boken från läslistan för skolelever.  Departementet ansåg att boken inte borde läsas (och nu återger jag citatet i sin helhet) eftersom:

..intima relationer, och i synnerhet möjligheten till att institutionalisera dem genom äktenskap och familjebildning – även om det inte händer i berättelsen – mellan judar och ickejudar, av stora delar av samhället ses som ett hot mot de separata identiteterna.

Så ser rasismen ut i dagens Israel. Det är inte ett isolerat exempel. Men under den nuvarande högerregeringen är det värre än någonsin. Men denna rasism har inte fallit från skyarna. Den är ytterst konsekvensen av den sionistiska ideologin och tanken om ”ett folk en nation”. Jag har skrivit om detta förut.

 

Intressant?

Läs andra bloggar om rasism, Israel, sionismen

 

Antisemitismen och staten Israel

Bokhandlare Åbergs skyltfönster med antisemitisk propaganda, Stockholm 1941.

Olika uttryck för antisemitism har förekommit i Sverige efter Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Antisemitism är ett gift på samma sätt som islamofobi eller antiziganism. Men de antisemitiska utrop och attacker som skett nu senast är inte orsakade av Trumps farliga beslut. Detta reaktionära gift har funnits länge och i olika former, men alltid genom historien med en kärna av mytbildning om judarnas ondska och förmåga att ta kontroll.

Att antisemitismen för närvarande inte samlar stora skaror i Sverige är inte på något sätt en anledning att tona ned allvaret. Samtidigt är det viktigt att understryka att de som organiserat demonstrationer mot Trump och Israel på inget vis stöder någon form av antisemitism. Tvärtom har man på alla sätt agerat mot sådana uttryck. Majoriteten av Sveriges muslimer står inte heller bakom detta. Inte heller religiösa ledare står bakom detta. I Aftonbladet kunde vi till exempel läsa en artikel av en större grupp svenska imamer som skrev att:

…..det är en stor skam för oss muslimer att antisemitiska hatbrott förekommer bland en del av Sveriges muslimer. Det är hög tid att ta itu med antisemitismen på allvar, både i muslimska och i icke-muslimska led.

Det är alltså oerhört viktigt att på alla sätt göra klart att kritik mot staten Israel inte är en kritik mot judar. All sorts rasism är farlig och skadlig om vi vill leva i ett demokratiskt och jämlikt samhälle. Alla olika typer av rasism samverkar och stärker varandra.

Det är en reaktionär återvändsgränd att bland motståndare till sionismen ta till antisemitism, att identifiera judar eller judendom med sionism och staten Israel. Förutom att judar helt orättvist drabbas (igen!) och att solidaritet mellan människor på politisk och klassmässig grund rivs ner så gynnar det faktiskt också sionismen. Dess världsbild bekräftas.

Sionismen (tanken att det judiska folket ska leva som en nation i det historiska Palestina som resulterade i staten Israel) var en reaktion på den europeiska antisemitismen. Man kan också se den som en kapitulation inför antisemitismen. Att se antisemitismen som något som det inte går att avskaffa. Denna reaktion är inte så svår att förstå med tanke på den historiska erfarenheten, speciellt av Förintelsen. Men också på grund av behandlingen av judarna från det andra världskrigets segermakter. Under kriget ville ingen av dessa ta emot judar från Nazityskland. 1947 – två år efter krigsslutet – fanns det fortfarande 450 000 judiska flyktingar i Europa som ingen nation ville ta emot.

Sionismen är inte bara ett sorts accepterande av antisemitism som något evigt utan också en på sitt sätt rasistisk ideologi som idag innebär förtryck av ett annat folk. Ett av uttrycken för denna ideologi är till exempel den lag om återvändande i Israel som ger varje jude i världen automatiskt medborgarskap, samtidigt som ingen av de palestinier som fördrivits från sina hem har rätt att återvända.

Antisemiter gör inte någon åtskillnad mellan staten Israel och judar. Men inte heller sionister gör denna skillnad. En av sionismens varmaste anhängare i Sverige är kristdemokraternas europa-parlamentariker Lars Adaktusson. I söndags var han med och organiserade en manifestation i Stockholm där han talade tillsammans med Marcus Birro och Israels ambassadör. Manifestationen vände sig inte bara mot de senaste uttrycken för antisemitism. Den tog ett steg till och kopplade ihop detta med en okritisk uppslutning bakom staten Israel. Adaktusson menade även att ”Sveriges hållning” gentemot Israel ”sanktionerar antisemitism”. Vad Adaktusson gör är att blanda ihop de svenska judarnas trygghet och säkerhet med staten Israel.

Så samtidigt som vi bekämpar antisemitism var den än uppträder bör vi också hålla ett öga på sionisternas försök att använda detta för egna syften.

Intressant?

Läs andra bloggar om Israel, Palestina, Jerusalem, antisemitism

Jerusalem

Häromdagen antogs en resolution om Jerusalem i FN-organet UNESCO. Till skillnad från andra EU-länder röstade Sverige för resolutionen. Detta har i vanlig ordning upprört högerregimen i Israel, men också de svenska Liberalernas partiledare Björklund. Han tycker att beslutet är ett ”smaklöst agerande”. Hans argument är att det är ”Israelfientligt” och att arabiska diktaturer röstat likadant som Sverige. Dessutom ogillar han språket i resolutionen som ”benämner de heliga platserna med de arabiska namnen”. Om det är något som är smaklöst så är det Björklunds uppslutning på den ockuperande Israeliska statsledningens sida. Men mer om det längre ner,

 

Staden Jerusalem

Jerusalem är en mycket gammal stad, från ungefär 1800 f.Kr. Staden har förstörts ett flertal gånger i sin historia. Många olika folk har levt tillsammans där och de tre stora monoteistiska religionerna (judendom, kristendom och islam) har mycket starka anknytningar till dess platser och byggnader. För 500 år sedan blev Jerusalem en del av det Osmanska riket och för precis 100 år sedan ockuperades det av Storbritannien som behöll det i 30 år. Enligt FNs delningsplan från 1947 skulle Jerusalem vara en internationellt administrerad stad, delad mellan israeler och palestinier. Men Israel annekterade Västra Jerusalem redan 1948 och rensade staden från palestinier. Den israeliske historikern Ilan Pappe beskriver det så här i sin bok Den etniska rensningen av Palestina:

Allt som allt utsattes åtta palestinska stadsdelar och trettionio byar för etnisk rensning i Stor-Jerusalemområdet och invånarna förflyttades till stadens östra del.

Under sexdagarskriget 1967 ockuperades även den östra delen av Jerusalem. Där bor idag över 300 000 palestinier och över 200 000 illegala israeliska bosättare. Genom den mur som Israel byggt, genom vägspärrar och kraven på inresetillstånd, har Israel skurit av Östra Jerusalem från resten av Västbanken.

Det är alltså denna plats där Israel ständigt förstärker sin ockupation och flyttar fram positionerna som UNESCO har tagit en resolution om. Vad säger då denna resolution som Björklund finner så ”smaklös”?

 

UNESCO-resolutionen

Jo resolutionen bekräftar betydelsen av den gamla staden i Jerusalem och dess väggar för de tre monoteistiska religionerna”, den uttrycker stöd för  ”att skydda det palestinska kulturarvet och att det är särpräglat av östra Jerusalem”.

Resolutionen beklagar också ”djupt den israeliska vägran att genomföra UNESCO: s tidigare beslut om Jerusalem”. Den beklagar också djupt ”ockupationsmaktens (Israel) misslyckande att upphöra med de ständiga utgrävningarna och arbetena i östra Jerusalem, särskilt i och kring Gamla stan, och upprepar sin begäran till Israel, ockupationsmakten, att förbjuda alla sådana arbeten”.

Resolutionen kräver också att ”administrationen, inklusive underhåll, restaurering och reglering av tillgången till Al-Aqsa-moskén / Al-Haram AlSharif” inte hindras av Israel.

Slutligen fördömer resolutionen ”kraftigt de israeliska eskalerande aggressionerna och de olagliga åtgärderna mot Awqaf-avdelningen och dess personal och mot religionsfrihet och muslimernas tillgång till sin heliga plats Al-Aqsa-moskén / Al-Haram Al Sharif och begär att Israel, ockupanten, respekterar  historisk status quo och omedelbart stoppar dessa åtgärder”.

Att högerregimen i Israel inte gillar denna resolution som kritiserar deras pågående övergrepp i bland annat Jerusalem, det kan man förstå. Men vad är det som Björklund finner ”smaklöst”? Är det per definition Israelfientligt att kritisera ockupationsmaktens övergrepp mot den palestinska befolkningen i Jerusalem? Anser inte Björklund att Israel är en ockupationsmakt? Och vilka arabiska namn är det som han ogillar att resolutionen använder? Ja, man undrar.

 

Stöd de hungerstrejkande fångarna!

De palestinier som bor på Västbanken och Gaza lever under israeliska militärlagar. Sedan 1967 har 800 000 palestinier fängslats av Israel och idag sitter ungefär 7000 palestinier som politiska fångar i israeliska fängelser. Den 17 april inledde ett hundratal av dessa fångar en hungerstrejk som sprider sig så att det nu är 1500 som deltar. De kräver bland annat rätt till familjebesök, bättre tillgång till hälsovård och slut på isolering och fängslanden utan rättegång. Runt om i världen ordnas manifestationer till stöd för fångarna.

Här i Uppsala ordnas en demonstration till stöd för de palestinska fångarna
som hungerstrejkar i de israeliska fängelserna!
Lördag 6 maj kl 13.00 Slottsbacken
Arrangör: Palestinska Folkets Förening

 

Intressant?

Uppsala

Läs andra bloggar om Palestina, Israel

John Kerry och den demokratiska enstatslösningen

USA har alltid varit staten Israels främsta och viktigaste vän. Till exempel så tog den israeliska krigsmakten mellan 1962 och 2014 emot mer än 100 miljarder dollar från USA, enligt den israeliska tidningen Haaretz. Vid olika omröstningar i FN har Israel också alltid lugnt kunnat lita på USA trots att resten av världen vänt sig mot deras övergrepp mot det palestinska folket. Men nu har USA:s utrikesminister John Kerry (några veckor innan sin avgång) lyckats reta upp den israeliska statsledningen genom att kritisera bosättarpolitiken.bosatt

Att det inte behövs mycket för att reta upp den reaktionära israeliska statsledningen har vi sett många exempel på. Men här handlar det alltså om deras främsta vän.

Jag har skrivit tidigare om den sionistiska ideologin, alltså tanken att det judiska folket ska leva som en nation i det historiska Palestina, som resulterade i staten Israel. Sionismen var en reaktion på den europeiska antisemitismen.  Men det var först efter erfarenheten av nazismen och förintelsen samt segrarmakternas behandling av judarna efter kriget som den blev en stark rörelse. Sionismen är inte bara ett sorts accepterande av antisemitism som något evigt utan också en på sitt sätt rasistisk ideologi som idag innebär förtryck av ett annat folk.

Upprättandet av den judiska staten Israel ledde ju till en katastrof för palestinierna som fördrevs från sina hem och sin jord. Den israeliska staten upprättades genom etnisk rensning av den palestinska befolkningen. Och denna etniska rensning tycks aldrig upphöra. Bosättarpolitiken – som driver palestinier från deras mark även på de områden som inte formellt tillhör Israel på Västbanken – är en av den etniska rensningens metoder.

John Kerry kritiserade alltså detta och sa att den innebär att man tror på ett ”Stor-Israel” vilket alltså går emot tanken på en tvåstatslösning. Sen sa han något intressant:

Om valet är en stat kan Israel antingen bli judiskt eller demokratiskt, men inte både och, vilket innebär att verklig fred aldrig kommer att uppnås.

Menar alltså Kerry att den etniska (judiska) karaktären på ett Stor-Israel står i motsättning till demokratin? Det måste jag säga att jag håller med honom om. Men det gäller väl då även för den nuvarande Israeliska staten? Jag skrev apropå erkännandet av Palestina om detta i ett blogginlägg för ett år sedan:

……frågan är om det någonsin kan bli en fred så länge Israel är en stat som bygger på tanken om etnicitet som grund för medborgarskap. I detta har ju sionisterna samma syn som SD:aren Björn Söder som inte ansåg att en människa som betraktar sig som jude samtidigt kan vara svensk. Den sionistiska tanken är historiskt ett nationalistiskt svar på en annan nationalism: judehatet. Den fruktansvärda erfarenheten från den nazistiska Förintelsen tycktes bekräfta det omöjliga i att leva tillsammans i Europa med stater där medborgarskapet och rättigheterna inte var knutna till etnicitet eller religion. Men i upprättandet av en stat för judarna låg inbyggt fördrivandet och utplånandet av ett annat folk. Detta tycks aldrig upphöra så länge den sionistiska logiken följs.

Alla lösningar i Palestina tycks svåra och långt borta. Det gäller i ännu högre grad med den nya administration under Trump som snart tillträder i USA. Alla lösningar kan också tyckas orealistiska. Men personligen tänker jag att en verkligt demokratisk stat för alla, både palestinier och judar, med rätt för palestinier att återvända, är mer ”realistisk” än  ”tvåstatslösningen” där det sionistiska Israel ständigt slukar mer av det som finns kvar av Palestina.

Intressant?

Läs andra bloggar om Palestina, Israel

Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket

På nyheterna ser jag hur nya illegala israeliska bosättningar ska upprättas på bekostnad av jordbruksmarken i en palestinsk by. Det påstås vara ett straff för terrordådet mot en Synagoga i Jerusalem för några dagar sedan. Den högsta statschefen i Israel stöder detta. De fattiga olivodlarna i den palestinska byn är tydligen skyldiga bara utifrån det faktum att de är palestinier. Förutom att detta strider mot rättsprinciperna i de flesta demokratier så lär det inte bidra till att lösa konflikten. Fast bosättningarna skulle säkert ha fortsatt ändå. Terrordådet är bara en förevändning. Och det tycks alltmer som om den israeliska lösningen är ett utplånande av det palestinska folket.

Nu på lördag den 29 november är det den Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket som uppmärksammas av Förenta nationerna varje år. Du kan läsa om det på FN:s hemsida. Att det just är datumet den 29 november som uppmärksammas beror på att det var den dagen 1947 som FN antog en resolution om upprättandet av en ”judisk stat” och en ”palestinsk stat” med en speciell ställning för staden Jerusalem. Men som alla vet har det ännu inte upprättats någon palestinsk stat efter detta.

palestinskt mynt från 1927 då Palestina tillhörde det brittiska kolonialväldet. Med text både på arabiska och hebreiska.

palestinskt mynt från 1927 då Palestina tillhörde det brittiska kolonialväldet.

Men det finns ett palestinskt folk, som nu är fler än åtta miljoner. Främst bor de i det palestinska territorium som ockuperas av Israel sedan 1967, men också i östra Jerusalem, i Israel, i de arabiska grannländerna, i flyktingläger och i andra delar av världen som till exempel Sverige.

Med anledning av den Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket ordnas här i Uppsala nu på lördag 29 november mellan kl. 15 – 18 en kultur- och filmfestival på Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32.

Det är fritt inträde. Fika serveras och intäkterna går till projektet Ship to Gaza.

Mer information om programmet på facebook.

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Palestina, Israel

Läs också denna lika skrämmande som intressanta rapport om utvecklingen i israel som bland annat berättar att tusentals liberala och vänsterradikala judar nu emigrerar från Israel.

Jesus födelsedag

Idag är det juldagen, dagen för Jesus födelse, den dag som vår tideräkning sägs utgå från. Men enligt forskningen är det tydligen inte så sannolikt att detta skedde denna dag år noll eller ens denna tid på året. Oavsett detta spelar de rörelser, ledare och institutioner som utgår från tron på huvudpersonen fortfarande en stor roll i världen, på gott och på ont.

Tydligen finns det förutom evangelierna (som är skrivna mer än 70 år efter Jesus) inte så många källor till den historiske Jesus förutom de två samtida historikerna: Josefus och Tacitus.

I det som inom kristendomen kallas för julens glada budskap sägs att Jesus föddes i Betlehem. Hur livet ter sig där för den palestinska befolkningen idag kunde vi läsa i ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning på Julafton skrivet av några kvinnor från Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. En skrämmande skildring med ett medkännande perspektiv och rättspatos som man skulle önska varit mer dominerande genom kristendomens historia.

Men tydligen anser forskningen  inte heller att Jesus föddes i Betlehem utan i Nasaret som idag är den största arabiska staden i staten Israel och har ungefär 30 kyrkor och kloster så väl som moskéer och mycket gamla synagogor.

Att veta vem den historiska Jesus var eller vad han stod för tycks inte så lätt.

I likhet med många icke levande men upphöjda personer är tolkningarna av budskapet många, det har vi ju kunnat se i nutid när det gällt hyllningarna till Nelson Mandelas gärning. Men när det gäller en person som inspirerat rörelser sedan 2000 år så förstår man ju att möjligheterna till olika tolkningar varit och är enorma.

Enligt den amerikanske forskaren Marcus Borg avrättades Jesus som en politisk rebell. Och det finns ju något klart underdog-upproriskt över en människa som säger att ”det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike” (Matteus 19:24) eller som driver ut månglare ur templet (Lukas 19:45). Medlemmarna i de första kristna församlingarna i Romarriket bestod också av slavar, fattiga och hantverkare. Detta beskrivs för övrigt fint i Vibeke Olssons fantastiska romansvit om Romarriket. Efterhand växte denna kyrka i styrka och makt. Då kunde man också  börja betala sina ”funktionärer” allt bättre. Man fick allt mindre problem med att se de rika passera in i Guds rike eller ha några problem med att låta prästerskapet berika sig. Det är en utveckling som för övrigt mycket påminner om utvecklingen inom arbetarrörelsens två stora grenar.

Själv tycker jag att tanken på den heliga treenigheten är mycket svår att förstå och jag utgår inte från existensen av en gud i det liv jag lever. Jag avvisar inte heller tanken utan är väl snarare en agnostiker som menar att vi inte kan veta.  Framförallt är det inte en fråga som vi bör strida om. Det viktiga är istället att utgå från vad vi gör här och i det liv och på den jord som vi känner. I arbetet mot orättvisor eller för en miljö som gör att jorden går att fortsätta leva på, ser jag olika sorters kristna som gör olika val, ställer sig på olika sidor. Jag vill verkligen att religionen ska vara en privatsak. Jag tycker inte att man ska förakta dem som tror på en gud, men vill inte heller bli föraktad av dem för att jag inte gör det. Jag är för sekularisering. Jag vill inte leva i ett samhälle där någon som helst gudsbok talar om för oss hur vi ska leva våra liv och tvingar oss att följa dess bud.

Intressant?

Forumdag om Palestina i Uppsala

Imorgon söndag 13 januari ordnas här i Uppsala på Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32, en

Forumdag om Palestina

av Ship to Gaza Uppsala, Isolera Israel och Vänsterpartiet Uppsala.

Palestina stulet

Programmet ser ut så här:

10.00- 11.00 Att växa upp under ockupation
Saeed Amireh, palestinsk aktivist från byn Ni’lin på Västbanken, berättar om sina erfarenheter från det dagliga ickevåldsliga motståndet mot ockupationen och murbygget. Hur är det att vara ung i Palestina? Hur är det att växa upp under ockupation? Vilka drömmar har de unga? Hur ser de på framtiden och vad kan förändra verkligheten?

11.15- 12.15 Situationen i Palestina- bakgrund, nutid och framtid
Anna Wester, ordförande i Palestinagrupperna, har lång erfarenhet av solidaritetsarbete med Palestina och har besökt både Västbanken och Gaza otaliga gånger. Hur påverkas palestiniernas dagliga liv av ockupationen? Hur har situationen förändrats genom åren? Och hur ser framtiden ut?

Paus för lunch- hemgjord falafel i bröd för billig peng

13.00-14.00 Bojkott, desinvestering och sanktioner
Dick Urban Vestbro är professor och aktiv i KTH:s BDS-aktionsgrupp och i Isolera Israel. Under apartheidtiden i Sydafrika var han aktiv i nätverket Isolera Sydafrika. Vilka paralleller finns mellan Israel och Sydafrika? Varför är BDS rätt sätt för att sätta press på Israel? Hur ser aktivismen ut på universiteten och vad kan vi göra mer?

14.15-15.15 Den palestinska diasporan
Samaa Sarsour, vars familj är palestinska flyktingar som var bosatta i Syrien, berättar de palestinska flyktingarnas historia. Sedan al Nakba, den stora Katastrofen, för 65 år sedan, har de flesta palestinierna varit på flykt. Idag är palestinierna världens största flyktingrupp där de flesta lever under inhumana förhållanden i Gaza, på Västbanken och i Libanon, Jordanien och Syrien. Samaa har engagerat sig för de palestinska flyktingarna i Syrien som en än gång befinner sig på flykt. Situationen i Syrien är akut och verkar inte vara nära en lösning. Hur kan vi hjälpa de nödställda?

15.15-15.45 Workshop i traditionell Palestinsk dans Dabkeh med Maria Hassoun, från Dabkehgruppen Banatfalastin

16.00-17.00 Att bryta en illegal blockad
Salamaah Abdul Karim, sitter i styrgruppen för Ship to Gaza, och reste med Estelle i somras i ett försök att bryta blockaden av Gaza. Hör hennes reseberättelse. Hur såg aktionen 2012 ut? Vilka var skillnaderna från tidigare aktioner? Blockadens konsekvenser- vilka är de? Har Ship to Gazas aktioner haft någon inverkan?

Majaddarah, en vegetarisk palestinsk rätt med ris, linser och lök finns att köpa från 16.30

17.00-18.00 Operation Pillar of Cloud – Ögonvittne från Rafah
Raed Alshaer är palestinier från Rafah på Gazaremsan. Hör hans ögonvittnesberättelse från det senaste israeliska anfallet Operation Pillar of Cloud i nov 2012, då 170 palestinier miste livet under den dryga veckan som attacken pågick.

18.15-19.15 Internationell solidaritet och ickevåld
International Solidarity Movement är ett världsomfattande nätverk av aktivister som åker till Palestina och deltar i palestiniernas ickevåldsliga motstånd mot ockupationen. Möt några av de svenska aktivister som varit på plats och hör deras ögonvittnesskildringar.

Kvällen avslutas med poesi av Martin Piano och Amer Sarsour.

Bordbord med info och försäljning: Jord och Frihet (Sjalar, olivolja och tvålar från Palestina), Ship to Gaza, Isolera Israel, ISM, Palestinagrupperna

Dessutom: Marias pysselhörna- skriv eller rita en hälsning till palestinska fångar som sitter i israeliska fängelser

Läs andra bloggar om Palestina

Intressant?

Uppsala

Israels övermakt i siffror.

En aspekt på konflikten mellan staten Israel och palestinierna i Gaza är den totalt dominerande övermakten för Israel. En övermakt som oavsett hur man ser på konflikten i övrigt måste vägas in i varje bedömning. Denna övermakt kan visas med siffror. Här är några siffror från en artikel i The Economist som visar hur kriget drabbar bägge parter, men så olika:

Antal  israeler som dödades av beskjutning från Gaza mellan 1 januari 2012 till 11 november 2012: 1

Antal palestinier som dödades av beskjutning från Israel under samma period: 78

Antal  israeler som dödades av beskjutning från Gaza mellan den 13 november och 19 november: 3

Antal palestinier som dödades av beskjutning från Israel under samma period: 95

Antal  israeler som dödades av beskjutning från Gaza sedan 2006: 47

Antal palestinier som dödades av beskjutning från Israel sedan 2006 till 21 juli 2012: 2879

Antal människor dödade i trafikolyckor i Israel under 2011: 384

Media: AB, SvD, DN

Intressant?

Israeliska ledare talar om utplåning men människor över hela världen protesterar.

Israel fortsätter sina attacker mot Gaza.

Jag berättade igår hur den israeliska militären släpper ner flygblad till befolkningen i Gaza och varnar dem från att befinna sig i närheten av personer inom Hamas eller Hamas byggnader. De försöker framställa det som om de gör urskillning i sitt dödande och förstörande. När huset till en ”vanlig familj” bombas sönder och samman så säger militären att det är av misstag; ett tekniskt fel.

Detta hyckleri är naturligtvis motbjudande. Men när man läser de uppriktiga meningarna från andra ledande personer i Israel så inser man att det finns det som är ännu värre.

Vi har t.ex. den israeliske inrikesministern Eli Yishai som  i lördags skrev på en blogg hos den israeliska tidningen Haaretz att målet med operationen är att sända Gaza åter till medeltiden. Och i Jerusalem Post kritiserar Gilad Sharon (son till den förre premiärministern Ariel Sharon) den israeliska militärens påstådda önskan om att undvika skador på oskyldiga.  I en artikel som uttrycker ledarredaktionens uppfattning skriver han:

Önskan att förhindra skador på oskyldiga civila i Gaza kommer slutligen att leda till att man skadar verkligt oskyldiga: invånarna i södra Israel. Invånarna i Gaza är inte oskyldiga, de valde Hamas. Gazaborna är inte gisslan, de valde detta fritt och måste leva med konsekvenserna.
Vi måste utplåna hela kvarter i Gaza. Utplåna hela Gaza. Amerikanerna slutade inte med Hiroshima – japanerna kapitulerade inte tillräckligt snabbt, så de slog ut  Nagasaki också.
Det bör inte vara el i Gaza, ingen bensin eller fordon i rörelse, ingenting. Då skulle de verkligen kräva eldupphör.
Om detta skulle ske, skulle bilderna från Gaza vara obehagliga – men segern skulle vara snabb och livet för våra soldater och civila skonas.

Samtidigt demonstrerade hundratals människor på Habimatorget i Tel Aviv mot det intensifierade Gazakriget. På många platser över hela världen demonstrerade människor mot detta krig. Även i Sverige. Här i Uppsala demonstrerade hundratals människor i lördags med mycket kort varsel mot kriget. Du kan se denna demonstration på det här YouTube-klippet.

Media: SvD, Helsingborgs Dagblad, DN, Aftonbladet

Intressant?

Uppsala

Bloggat: Jonas Sjöstedt

Annarkia

Läs andra bloggar om Israel

Vilken fred vill Israel ha?

Israels senaste eskalering av det permanenta våld som ständigt pågår utlöstes av dödandet av Hamasledaren Ahmed Jabari. Denna provokation besvarades med raketattacker från Gaza in i Israel. Dessa användes i sin tur av Israel som förevändning för den fullskaliga attack som går under benämningen Operation Molnstod (Pillar of Defense). Den israeliska statsledningen och en del av deras vänner och eftersägare runt om i världen kallar detta för legitimt självförsvar. 

Israel är en stat som är en av de bäst militärt utrustade i världen. Dess militär är fullständigt överlägsen alla försök till motstånd från den palestinska sidan. Sedan decennier utövar man ett upptrappande apartheidliknande kolonialt förtryck med illegala bosättningar, murbygge genom palestinska områden och grym blockad mot befolkningen på den lilla Gazaremsan.  Att den israeliska statsledningen mot den verkliga bakgrunden talar om legitimt självförsvar är fullständigt motbjudande. Det finns heller inga som helst proportioner i varken våldsutövningen, förstörelsen eller antalet döda mellan de två sidorna. Men falskheten i den israeliska statsledningens argumentation avslöjas nu ytterligare av nyheter om att Hamasledaren Ahmed Jabari var inbegripen i fredsförhandlingar när han dödades.  Så här skriver t.ex. den liberala israeliska tidningen Haretz:

Timmar innan Hamas starke man Ahmed Jabari mördades fick han ett utkast till en permanent vapenvila med Israel, som inkluderade mekanismer för att upprätthålla vapenvilan ifall det skulle ske ett uppblossande mellan Israel och fraktionerna i Gaza. Detta enligt den israeliske fredsaktivist Gershon Baskin, som hjälpte till att medla mellan Israel och Hamas i samband med affären att släppa Gilad Shalit .

Trots dödandet av många civila och förstörandet av byggnader som ministerrådets byggnad, ett polishus, inrikesministeriets byggnad, Al Quds-sjukhuset, UNRWA-skolan och Palestina Stadium, så påstår den israeliska militären att man försöker minimera antalet civila offer. Belen Fernandez berättar för Al Jazera att man innan flyganfallen kastar ner flygblad till befolkningen med följande text:

För din egen säkerhet, ta ansvar för er själva och undvik att vara närvarande i närheten av Hamasmedlemmar och deras anläggningar eller de andra terrororganisationer som utgör en risk för din säkerhet.

Som Belen Fernandez skriver, verkar det inte möjligt för de boende i Gaza att följa sådana uppmaningar: ”så länge som det palestinska territoriet finns i  närheten av staten Israel.”

Den fred som den nuvarande israeliska statsledningen vill ha bygger på ett fullständigt förnekande av palestiniernas rättigheter. Detta kan bara upprätthållas med förtryck och våld, ett våld vars logik är att ständigt förvärras och ytterst bara tycks kunna uppnås genom en total etnisk rensning. Men en sådan väg av upptrappning kommer inte heller att vara till fördel för medborgarna i staten Israel.  Den israeliska fredsrörelsen är viktigare än någonsin! 

Intressant?

Media: SvD, Aftonbladet, GuardianExpressen, DN, Huffington Post

Bloggat: Svensson,

Röda Malmö, Annarkia

Läs andra bloggar om Gaza

Läs andra bloggar om Palestina

Läs andra bloggar om Israel

%d bloggare gillar detta: