Wallström/Löfven får stöd av…..Carl Bildt

När regeringen Löfven skämmer ut sig genom att åka på begravning till Saudiarabien och mumla om vapenexporten till detta hemska land då får de stöd av Carl Bildt. I en intervju i Sveriges radio utvecklar Bildt sitt stöd för den svenska vapenhandeln med Saudiarabien

Saudiarabien är förvisso inte ensamt om att trampa på frihet och människovärde i denna del av världen. Och Bildt tvekade inte det minsta när det gällde hur man skulle bete sig mot en annan diktator. I november 2002 – några månader innan USA:s invasion av Irak – skrev han i Expressen:

Att störta Saddam Husseins regim är enda vägen till fred. De närmaste veckorna bör bli början till slutet på årtionden av krig för folken i Irak och för regionen.

Att han hade fullständigt fel i denna bedömning behöver jag väl inte utveckla. Men av den aggressivitet som Bildt visade mot Saddam Husseins regim märks inget alls när det gäller den Saudiska kungadiktaturen. Här är det bara lena ord:

Har man ingått ett avtal med ett land och så säger man upp det utan anledning, så uppfattas det som en ovänlig handling, det är ju självklart.

”Ovänlig handling” var ordet. Och varför ska Sverige sälja vapen till Saudiarabien då enligt Bildt? Jo:

Detta är en stor ekonomisk makt i regionen, det är en mycket omfattande marknad för svensk export..

Pengar står alltså över principer. Men det handlar enligt Bildt också om politik:

Men ska man inte heller glömma att Saudiarabien också spelar en politisk roll där vi har ett intresse av en utrikespolitisk dialog. Det handlar till exempel om fredsprocessen i mellanöstern, hela frågeställningen om Islamiska staten, eller relationen till Iran.

Om principen är att vi ska hålla oss på god fot med alla som spelar en politisk roll så är det svårt att förstå politiken mot Iran och försöken att hindra deras kärnkraftsprogram. Ja, varför gäller inte den principen alla regimer som ”spelar en politisk roll”?

Nå, Bildt är och har alltid varit Bildt. Men Wallström och Löfven, kom igen nu!

På torsdag ska frågan diskuteras inom det socialdemokratiska verkställande utskottet. Löfven har hittills bara sagt att det kommer bli en förändring. Kan man hoppas på att man inte ska gå hand i hand med Carl Bildt?

Intressant?

Läs andra bloggar om vapenhandel, Saudiarabien

Demografin och pensionsbluffen.

Det finns mycket som man kan reta sig på eller tycka olika om när det gäller politik. Den som kollar några inlägg på denna blogg märker snart saker som jag retar mig på. Men en sak som stör mig ordentligt är när man dessutom – förutom att få en åsikt som man ogillar – får höra att denna åsikt är den enda möjliga, att vi helt enkelt inte kan välja. När det gäller vissa åsikter har detta sätt att argumentera fungerat mycket bra: vi måste gå med i EU (för annars…), vi måste dra ner på den gemensamma välfärden (för annars) och så vidare…Carl Bildt kallade till och med, någon gång i början av 1990-talet, sitt åsiktspaket för ”den enda vägens politik”. Om detta sjöng Mikael Wiehe välformulerat att: om detta är den enda vägen ”då ska jag ingenstans”.

En annan fråga där många maktmänniskor tillsammans lycktas skapa en bild av ett problem med bara en lösning är pensionsfrågan. Vi blir friskare och äldre. Det har vi inte råd med. Det blir för dyrt med pensionerna. Socialdemokraten Per Nuder talade till och med om ”detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda..”.

Nu verkar det ju inte gå någon nöd på Per Nuder just. Efter att ha lämnat den socialdemokratiska partitoppen (och partiet?) har han jobbat för riskkapitalbolaget EQT. Under 2012 kvitterade han ut 296 000 kronor i statsrådspension samtidigt som hans eget företag gick med 16,1 miljoner kronor i vinst.

Att bilden av ”köttberget” är falsk har jag skrivit om i ett tidigare inlägg: Palla jobba till 75? Nu läser jag en mycket bra artikel av Tony Johansson på hans blogg som också argumenterar mot denna problembeskrivning. Rekommenderas till läsning! När du ändå är inne på hans sida kan du också bland annat läsa ett välskrivet inlägg om SSU och skattefrågan.

Bloggat: ETC

Media: Dagens ETC1, Dagens ETC2,

Läs Kaj Raving apropå ”den enda vägen..” och andra bloggar om pensionerna

Intressant?

I Venezuela sörjer man Chavez.

Hugo Chavez är död. I Venezuela sörjer människor som fått ett bättre liv under Chavez presidentperiod öppet på gatorna.

Här i Sverige låter det annorlunda från TT-notiser med i huvudsak negativa, vinklade eller direkt felaktiga omdömen eller som från vår utrikesminister Carl Bildt som säger att Venezuela ”måste få ett tydligt och trovärdigt demokratiskt styre

När det gäller demokratin så finns det säkert saker att kritisera i Venezuela liksom i alla länder. Men för det första så har Chavez vunnit i en mängd demokratiska val och snacket om den ofria pressen är direkt osanning då de allra flesta medier i Venezuela är privatägda och mer eller mindre aktivt bekämpar regeringen.  Dessutom blir proportionerna så konstiga om man jämför med inlägg från Bildts kollega försvarsministern angående demokrati i Saudiarabien. Högern verkar alltid bli mest intresserad av demokratifrågan då de rikas privilegier eller äganderätten till stora företag hotas.

I en ideal värld skulle vi inte vara så beroende av olika ledare. Men även i de mest demokratiska system eller organisationer har ledare av olika slag en mer eller mindre stor betydelse. Utan tvivel var Chavez en ovanligt betydelsefull och viktig ledare i kampen för ett mer rättvist Latinamerika. Jag hoppas bara att han inte var för viktig. Förhoppningsvis kommer de rörelser som byggts upp och stått bakom honom fortsätta denna kamp, få fram nya ledare och stärka demokratin.

Relaterade inlägg:

Hugo Chavez

Det är inte bara börsen som går framåt i Venezuela

Saudiarabien är definitivt ett ovanligt ruttet äpple men annars är demokratifrågan lite mer komplicerad

Skulle försvarsministerns slirande kunna leda till en fördjupad diskussion om demokrati.

Media: AB1, AB2, SvD, Expressen, GP, DN1, DN2

The Nation

Bloggat:  Svensson, Annarkia

Läs andra bloggar om Venezuela

Intressant?

Mali – kommer Frankrikes krig att minska ”Al Qaida-terrorismen”?

Frankrike har gått in militärt i Mali. Vad ska man tänka om det?

Mali

Guld, bauxit,uran, mangan, järn, diamant, fosfat.

 Jag såg bilden här bredvid på nätet. En bild som visar vilka mineraltillgångar som finns i Mali och antyder ett samband med det franska ingripandet. Det är ju det klassiska koloniala mönstret, men räcker det för att förstå detta krig?

De allra flesta människor i Mali är mycket fattiga och lever på mindre än en dollar om dagen. Nästan vart femte barn dör före fem års ålder – oftast av malaria eller ren undernäring – enligt Läkare utan gränser. Men så har det inte alltid varit. T.ex. var Mali under samma tid som Europa plågades av pest och digerdöden ett av jordens rikaste kungadömen, med stora guldreserver. Men det var alltså innan européerna anlände. Landet koloniserades av Frankrike i slutet av 1800-talet. Formellt självständiga blev man så sent som 1959. Det finns fortfarande mycket guld i Mali. Uran är en annan viktig resurs.

Men varför krigar nu Frankrike åter i Mali? Den svenska regeringen har ju ställt sig bakom krigsinsatsen och uttalat sitt stöd genom Carl Bildt. Till min förvåning så läser jag att den oftast kritiska bloggaren Cornucopia menar att Frankrikes ingripande inte alls handlar om några ekonomiska intressen . Han nämner bomull, guld och fosfat och menar att det är för obetydligt för att ha någon betydelse. Istället skriver han på fullt allvar(?):

Kort sagt så handlar Frankrikes intervention om altruism och att man vill stoppa ännu ett blivande islamistfäste, varifrån man kan dra igång attacker mot västvärlden, EU och specifikt Frankrike.

Att stormakter och gamla kolonialmakter av Frankrikes typ skulle drivas av några altruistiska motiv känner jag mig minst sagt skeptisk till.

Karl Sörenson, forskare på Försvarshögskolan har en något mer krass bedömning. Han anger i DN tre orsaker till Frankrikes krigsinsats. Dels anser han precis som Cornucopia att det handlar om att stoppa ett nytt islamistfäste, men han ser också de gamla koloniala – och allt annat än altruistiska – banden :

Frankrike sitter ihop med de här gamla kolonierna på många sätt, inte minst ekonomiskt. Ett exempel är uranet som utvinns i Mali och som den franska kärnkraften är beroende av.

Sen anser Sörensen också att en anledning är att ”Frankrike känner ett ansvar för säkerheten i sina forna kolonier.” Det tänker jag låter finare än det är. För den omtanken handlar nog också mest om den gamla kolonialmaktens egna säkerhetsintressen. Argumentet att man ska upprätta demokrati har däremot inte använts, vilket är naturligt med tanke på att Frankrikes allierade nått sin position genom en statskupp i mars 2012 då den valde presidenten Amadou Toumani Touré störtades.

Mali är redan innan detta krig delat mellan folken i södra Mali och folkgruppen Tuaregerna i norr.  Tuaregerna som allierade sig med islamistgrupperna mot styret i södra Mali har nu i sin tur blivit bortdrivna av islamisterna. Dessa islamister tycks vara av samma obehagliga sort som Talibanerna. Och vi ser bilder på folk som flyr islamisternas styre och tackar Frankrike för deras insats.

Ska vi då tänka att det trots att det knappast handlar om någon tjusig altruism och trots att det handlar om krig, ändå är rätt för att islamister och ”terrorister” (jag sätter citationstecken inte därför att jag vet något som talar emot att de vill utföra terrordåd utan därför att jag tycker att begreppet blivit så missbrukat) måste bekämpas? Jag betvivlar det mycket starkt.

Talibanerna gav Usama Bin laden fristad i Afghanistan. USA angrep Afghanistan i namn av kamp mot terrorismen och störtade Talibanerna. Men efter alla dessa år av krig verkar den krigsinsats som även Sverige deltar i allt längre från att lyckas med uppgiften att bekämpa och tränga tillbaka den islamistiska terrorismen.

Saddam Hussein var en obehaglig diktator, skyldig till många brott. Många irakier var säkert glada när han föll. Men han störtades inte av det irakiska folket utan av en ockupationsmakt: USA. Ett av USA:s angivna men falska skäl var att slå till mot terrorismen av Al Qaida-typ. Resultatet blev inte att terrorismen av Al Qaida-typ minskade i världen utan tvärtom.

Bara två exempel. Men risken är nog stor att även Frankrike dras in i ett långvarigt krig där även många civila och oskyldiga drabbas och de terroristiska rörelserna växer istället för att minska.

Jag vet att det kan låta svårt och rent av naivt, men precis som med brottslighet i enskilda länder, som inte minskas genom hårdare straff och mer repression, utan genom mer jämlika och anständiga samhällen, så tror jag att det internationellt är stöd till sociala förändringar och demokrati som är det enda på lång sikt effektiva sättet att driva tillbaka all typ av våldsbenägen politisk och/eller religiös extremism och fanatism, inte mera våld.

Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2, Aftonbladet, Expressen

Bloggat: Lanestrand

Anders Romelsjö på Jinge.se

Andra bloggar om Mali

Intressant

Fredspriset – en norgehistoria till?

Nobelkommittén i min fars hemland har alltså toppat utdelningen av fredspriset till drönarkrigets värste USA-president med att i år ge det till EU. Det är ju som en hel del människor påpekat på nätet den typen av händelser som gör att det inte ens går att göra satir. Norge detta vackra land som klokt nog valt att stå utanför EU!

Förutom de förväntade glada tillropen från våra svenska tillskyndare av krig som Carl Bildt eller Jan Björklund finns det några som kommenterar det hela på ett mer seriöst sätt. Peter Wallensteen professor i freds- och konfliktforskning här vid Uppsala universitet är förvånad över beskedet. Han kom nyligen med en rapport om att EU inte lever upp till sin självbild som fredsprojekt. Och säger till DN:

Det är lite överraskande att ge EU priset samtidigt som man befinner sig i en ganska krisartad situation. Det är svårt att peka på att EU haft någon särskild framgång det senaste året, på det sättet är det ganska fantasilöst.

Den norske advokaten Fredrik S. Heffermehl har en intressant artikel om den norska nobelkommittén på SVT debatt. Och Carl Schlyter, den sympatisker miljöpartisten, menar att det kunde betraktas som ett fredsprojekt för 50 år sedan men säger till SvD:

Nu bygger man upp egna insatsstyrkor, där bland andra Nordic Battlegroup ingår. Man säger att de ska vara fredsframtvingande, men jag menar att de finns mest för att säkra råvaruimporter.

Och EU har ju också redan deltagit i flera krig som i Irak, Afghanistan eller Libyen. I EU ingår också några av de främsta vapenhandlarna i världen: Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien. Man har två kärnvapenstater: Storbritannien och Frankrike och enorma samlade militärutgifter. Och utvecklingen inom det krisande EU är inte på väg mot mer fredlig samvaro…Så fredsprojekt? Idag?

Själv väljer jag därför att kommentera valet av EU som fredspristagare år 2012 med två bilder:

Media: GP, Expressen, SvD1, SvD2, DN, SVT Debatt

Intressant?

Schibbye, Persson och Bildt

Läget är nu riktigt allvarligt för Martin Schibbye och Johan Persson, de två fängslade svenska journalisterna i Etiopien. De fälldes både för påstått terrorbrott och för att olagligt ha tagit sig in i Etiopien. Strafftiden kan tydligen i värsta fall bli 25 år.

Ett väldigt dystert besked. Ett hårt slag mot Martin och Johan och ett hårt slag mot pressfriheten. Det gick så illa som det bara kunde gå, säger Jesper Bengtsson ordförande i ”Reportrar utan Gränser”.

Uppenbarligen har inte det som kallas ”diplomatiska åtgärder” hjälpt. Och i samband med det är det alltfler som återigen reser de återkommande frågorna kring utrikesminister Carl Bildt och hans medverkan i Lundin Oil, företaget som misstänks för folkrättsbrott i samband med sin verksamhet i Sudan. I detta företag satt Bildt med i styrelsen fram till 2006.

Göran Greider skriver i Dalademokraten 21 december:

” ..domen i Adis Abeba förvandlades på en enda sekund också till svensk inrikespolitik och – med tiden – möjligen också till en europeisk angelägenhet. Utrikesminister Carl Bildt var snabbt ute med en presskonferens. Hans attityd var stilenligt självsäker. Men han känner det nog, som en skakning på övre däck, att det är något under hans fötter som inte riktigt är säker mark. Utrikesminister Bildts tidigare engagemang i Lundin Oils styrelse, under en tid då avtal skrevs med etiopiska staten om oljeprospektering i Ogaden, gör att misstanken hela tiden väcks att han – och därmed den svenska regeringen – inte agerar helt fritt i denna fråga.”

Greider hänvisar också till Jonas Sjöstedt som på svt.debatt skriver att:

De bägge journalisterna var på plats för att skildra Lundin Oils verksamhet i Ogaden, det är en verksamhet som liksom Lundins aktiviteter i Sudan har fått mycket kritik för hur lokalbefolkningen har behandlats i spåren av oljebolagets verksamhet.

I Lundin Oils styrelse satt Carl Bildt, Sveriges utrikesminister, när avtalet med Etiopien förhandlades fram. Det är samme Carl Bildt som har visat ett ganska ljummet intresse för att få de bägge svenskarna fria. I EU-nämnden där jag sitter har han direkt motsatt sig att försöka få EU att uttala sig till förmån för de bägge svenskarna. Det är uppenbart att Bildts tidigare engagemang i Lundin Oil gör att han gång på gång hamnar i misstänkta jävssituationer som utrikesminister. Det är ohållbart.”

En bakgrund till, beskrivning och kritik av de svenska drevjournalisternas förhållande till denne Carl Bildt finns i en utmärkt artikel från i somras av journalisten Leo Lagercrantz : Jag skäms över journalisternas dans med folkmordsmiljonären.

En artikel som för övrigt inspirerat rapparen Promoe till en låt: ”Folkmordsmiljonären”. Finns att ladda ner.

 

intressant

<span>%d</span> bloggare gillar detta: