Den oskyldiga partiledaren

Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda…” (Bibeln: Matteus 7:1-2).

Ledaren för det parti som kallar sig kristet och demokratiskt har erkänt sig skyldig till brottet grovt förtal. Hon har accepterat något som kallas strafföreläggande och fungerar som en fällande dom. Hon döms till 60 dagsböter á 1 000 kronor men  undviker samtidigt genom sitt ”erkännande” det som i Expressen kallas ”en uppslitande rättegång”. Enligt Expressen så rådde hennes advokat henne att erkänna ”eftersom han bedömde risken för en fällande dom som överhängande”.

Jag skriver ”erkänner” inom citationstecken, för omedelbart efter att hon ”erkänt” förklarar hon att: ”I själ och hjärta är jag oskyldig”. Hon förklarar att hon gör så här för att hon prioriterar och inte har tid med en rättegång.

Jag har ingen uppfattning när det gäller partiledarens husaffär och tvist med den gamle mannen som ägde huset. Jag tycker också ofta att juridiska frågor är svåra att begripa och jag kan inte bedöma det som domstolen kommit fram till. Men jag tänker ändå tre saker om detta:

  1. I likhet med andra som påpekat det så anser jag också att det är något uppenbart falskt i att både erkänna sig skyldig för att slippa undan samtidigt som man direkt säger att man inte egentligen anser sig vara skyldig. Är det ett värdigt beteende hos en ledare som ofta talar om ”lag och ordning”? Den som anser sig oskyldig bör väl låta detta prövas i domstol.
  2. Det som partiledaren döms för är något som hon skrivit på nätet. Jag håller därför också med dem som påpekat det inkonsekventa i att partiledaren ganska nyligen krävde hårdare straff för just sådant  förtal. I Aftonbladet skrev hon:

”Att förolämpa, kränka, mobba eller hota någon över internet eller sms är lika allvarligt som att göra det i verkligheten. Därför behöver lagstiftningen förändras, dels för att anpassa lagstiftningen så att den träffar brott som begås på nätet, dels för att öka polisens möjligheter att beivra brott som begås där”.

3. För min egen del anser jag att det grövsta förtal jag hört partiledaren uttala var när hon den 7 juni 2020 under SVT:s partiledardebatt om corona-krisen uttalade att regeringen med “berått mod” ( alltså ”avsiktligt”, ”med flit” eller ”uppsåtligt”) hade tillåtit coronaviruset  spridas i Sverige. Men mot ett sådant hårresande yttrande kanske det inte går att väcka åtal? Som sagt: juridik är knepigt. Men att begripa vilka ledare som är opålitliga kan vi nog göra ändå.

Den kristna högern bidrar till kulturskymning även i Uppsala.

Äldrenämnden i Uppsala har beslutat att dra in på den uppsökande biblioteksverksamheten. Ett litet beslut bland många andra, som nästan kunde ha passerat obemärkt, bortsett från invändningar på nämndmötet från t.ex. vänsterpartiet. Men tack och lov har det blivit en del motreaktioner.

Den här tjänsten har hittills inneburit att gamla människor på äldreboenden kunnat få ”hjälp på olika vis i hanteringen av böckerna och kanske också service med högläsningenligt en bibliotekarie.

Nu försvinner den möjligheten och det blir upp till ”de enskilda utförarna”, alltså de som driver de olika äldreboendena, om de vill göra ett avtal med biblioteken om denna service.När detta uppmärksammades i lokaltidningen UNT så svarade Kommunalrådet Ebba Busch (kd) som är ordförande i äldrenämnden:

Vi fattade beslutet redan i juni. Det handlar om 700 000 kronor per år. Vi har två motiveringar. Dels att ”Boken kommer”, som finansieras av kulturnämnden kvarstår, dels att det ingår i utförarnas uppdrag att tillgodose behovet av aktiviteter.

Men som bibliotekarierna Marita Arvidson och Malin Pennlöv påpekar så är tjänsten ”Boken kommer” främst ”en verksamhet för personer som bor kvar i sina hem eller i alla händelser klarar att själva packa upp och packa boklådor med beställda böcker.

Den första ”motiveringen” höll alltså inte. Det andra argumentet tas upp i två bra inlägg av Ola Larsmo och Gunnar Ardelius. Ola Larsmo påpekar i inlägget ”KD ett kulturfientligt parti” att:

det enligt Busch inte längre (är) kommunens sak att stödja äldre människors rätt till god litteratur. Det är vad hon kallar att ”betala extra”.

Gunnar Ardelius anspelar i artikeln ”Buschs uttalande gör mig orolig” på det löjliga försöket att ställa sig in hos folk genom att prata om ”verklighetens folk” som KD:s partiledare Göran Hägglund använts sig av:

Kristdemokraterna är ett parti som genom att påstå att man inte bör lägga sig i folks kulturvanor lägger en blöt filt över hela folkbildningstanken, den politiska viljan att låta så många som möjligt få ta del av kvalitativ kultur. Resultatet är tydligt: Ett verklighetens folk utan böcker.

Ebba Busch tillhör Livets Ord-fraktionen inom KD som försökte men misslyckades med att avsätta partiledaren Göran Hägglund, men ändå själva bedömer att de lyckats vrida partiet åt höger. På sin blogg ”Ebba Busch – Ett annorlunda kommunalråd” (ja den heter faktiskt så) skriver hon att hon vill ” flytta makten ifrån politikerna till Uppsalaborna.” Hur läsintresserade gamla människor på äldreboenden som hittills kunnat få hjälp med hantering av böcker och högläsning får mer makt genom att detta tas ifrån dem är svårt att förstå.

Tillagt senare:

Efter att jag skrev ovanstående har bibliotekarien Malin Pennlöv svarat Busch i UNT. Hon förklarar skillnaden mellan ”Boken kommer” och den uppsökande verksamheten och hur Busch därmed blandar bort korten. Man kan undra om Busch gör detta på grund av okunnighet eller för att helt enkelt luras? Det senare vore ju värre trots allt. I kulturbilagan av UNT har Ola Larsmo en ytterligare och mycket bra kolumn om KD och politiken mer generellt.

Inte bara namnen låter lika…

Busch och andra inom Livets Ord hämtar sin inspiration från den kristna högern i USA. Om denna kristna höger har den förra journalisten på Uppsalademokraten Malin Beeck skrivit en bok: Guds folk som hon kommer att berätta om på Socialistiskt forum Uppsala den 11 november.

Intressant?

Uppsala

Läs andra bloggar om kristdemokraterna

%d bloggare gillar detta: