Annie Lööf och konsten att inte svara på en fråga.

Så backade då centerpartiet från punkt 44 i Januariavtalet, punkten om att ”Fri hyressättning vid nybyggnation införs”. Anledningen var naturligtvis att vänsterpartiet gjorde det som Busch m.fl. sagt att vänsterpartiet inte skulle göra och som socialdemokraterna inte heller verkade tro var möjligt. Vänsterpartiet deklarerade att gränsen var nådd. Att de, som de lovat när de med gul knapp (nedlagd röst) släppte fram regeringen under Stefan Löfven,inte skulle acceptera marknadshyror.

Som många från olika politiska vinklar såg låg då bollen hos centerpartiet. De höll den ganska länge. Så länge att misstroendeomröstningen genomfördes. Den fråga som många då ställer sig är naturligtvis varför centerpartiet inte släppte kravet på marknadshyror redan innan omröstningen i riksdagen. Till exempel dagen innan omröstningen i måndags.

Ett vanligt politiskt konstnummer från många politiker är att undvika att svara på frågor. Det är så vanligt så att man nog kan anta att det ingår i den medieträning som de får. Men ganska irriterande för oss andra. I gårdagens Aktuellt på SVT gör Annie Lööf en uppvisning som slår det mesta.

Intervjuaren frågar naturligtvis Lööf varför centerpartiet nu släppt kravet i punkt 44.

Lööf svarar att de nu vill stryka punkt 44 för ”det är en politisk realitet” då det ”inte finns någon politisk majoritet för att genomföra detta”. På detta följer den naturliga följdfrågan från intervjuaren:

”Varför gjorde ni inte det här redan i söndags, då hade ju inte Stefan Löfven fallit?”

Efter detta börjar Annie Lööfs akrobatik i konsten att inte svara på en fråga.

Svar nummer 1 löd: Vi mötte v med ”partförhandlingslösningen”. Det är alltså det här fiffiga förslaget att låta hyresgästföreningen (HGF) få förhandla med fastighetsägarna, men på grundval av punkt 44 som genomförs ifall parterna inte når en lösning. Birger Schlaug skrev om detta i Aftonbladet:

…det Löfven erbjuder Dadgostar är ett förhandlingsupplägg som vore värdigt Putin.  Regeringen genomför det en part (Fastighetsägarna) vill om inte motparten (Hyresgästföreningen) gör det innan dess … Det är en förhandling som kunnat beskrivas i Djurfarmen. Grisen Napoleon hade ansett det vara en fri förhandling i demokratisk ordning.

Lööfs sätt att framställa saken som ett ”erbjudande” är alltså falskt. Men dessutom visste hon och centerpartiet ju redan innan omröstningen i riksdagen att vänsterpartiet avvisade ”erbjudandet”. Det säger hon själv också i intervjun att hon visste. Intervjuaren gör alltså ett  nytt försök och upprepar frågan om varför de inte redan i söndags drog tillbaka punkt 44.

Svar nummer 2 lyder då: ”att vi nu går fram handlar inte om utpressningshot från V utan om att m och kd varit vänsterpartiets nyttiga idioter” därför har ”vi nu lagt saken åt sidan”.

Då det ju inte heller är ett svar på frågan gör intervjuaren ett nytt försök.

Svar nummer 3 är då att ”det var ju andra partier som avsatte Löfven och ställde till oreda”. Alltså ett sorts moraliserande som inte heller svarar på frågan. Intervjuaren gör då ett nytt försök och säger: ”jag förstår men du kände ju till att det skulle bli så här….varför backade ni inte redan i söndags?

Svar nummer 4 lyder då: ”vi kunde inte backa i söndags utan vi gav vänsterpartiet ett av de huvudalternativ som de hade…men nu räckte inte det, utan förslaget föll”. Det är ju som alla kan se bara ett upprepande och ett konstaterande men inte heller det något svar på frågan. Efter det fortsätter Lööf att upprepa  kända ståndpunkter (för att fylla ut tiden?) och intervjuaren ger upp (?) och lämnar frågan om varför centerpartiet inte släppte punkt 44 om marknadshyror innan misstroendeomröstningen och det tillstånd av ”politisk oreda” som enligt centerpartiet blev resultatet.

Centern: från John Deere till Bugatti.

             John Deere-traktor

Med anledning av de senaste turerna kring centerpartiet och deras förslag till nytt partiprogram så skulle jag vilja puffa för ett inlägg som jag skrev för nästan exakt ett år sedan: Centern – regeringens verkliga högerparti? Jag tycker att det står sig i sin argumentation. Men frågetecknet borde nog bort.

Den handlar om det som jag tycker är en av de mest grundläggande frågorna nämligen synen på de ökande klyftorna i samhället, där den nuvarande ledningen för centern inte bara aktivt bidrar till ökade orättvisor i regeringen, utan också uttrycker sig mer osminkat än några andra delar av alliansregeringen om detta. Kanske är det som Sven-Eric Liedman skriver i Expressen att:

 Alliansen måste väl ha någon längst ut på den extrema kanten.

Det är ju bara så som de andra kan te sig normala.

Bugatti

Detta framgår t.ex. också tydligt när partiledaren Annie Lööf i Aktuellt häromdagen visserligen tog avstånd från sitt tidigare förslag om helt platt skatt (alltså samma procent för alla oavsett inkomst) men på samma gång både förordade minskad progressivitet genom att ta bort den statliga inkomstskatten för vissa grupper och samtidigt påstå att man vill ”prioritera skattesänkningar för de som tjänar minst”.

Claes Elfsberg ställer då den logiska frågan: ”Så du vill sänka skatten MER för de som tjänar mycket annars blir det ju inte plattare?

På detta svarar Annie Lööf med teflonaktig skicklighet och bevarat smil MEN UTAN ATT I SAK BESVARA FRÅGAN.

Media: DN1, DN2, DN3,

Expressen, Aftonbladet

Aftonbladet2

Bra blogginlägg: Annarkia, Jinges bilderblogg

Läs andra bloggar om Centern

Intressant?

Agendas oförmåga

Den 1 december förra året kunde man på TVAktuellt se en debatt mellan sd:s Jimmie Åkesson och centerpartiets nya ledare Annie Lööf. Det slående med den debatten var hur svarslös och svag Lööf var i bemötandet av Åkessons åsikter. Jag skrev ett blogginlägg om denna debatt då som jag nu kommer att tänka på efter att Jimmie Åkesson intervjuats på Agenda av Anna Hedenmo. Det finns likheter i oförmågan. Fast i Hedenmos fall är det ännu värre, dels för att hon hade ”drömläge”, dels för att hon trots detta gör ett så dåligt journalistiskt jobb.

Johan Croneman skriver i DN en alldeles utmärkt artikel om denna sorgliga journalistiska oförmåga. Läs den.

Som ett uppiggande alternativ till stormedias oförmåga kan man också läsa bloggen inte rasist men.

Hos Dagens Arena finns också en mycket bra artikel av Per Wirtén som kritiserar stormedia för deras undfallande behandling av SD.

Intressant?

Stäng syltburken och sluta särbehandla de rika.

För några dagar sedan avslöjades att Tillväxtverket lagt miljoner på vin, middagar och annan lyx samt rent allmänt haft dålig koll på sina utgifter. Generaldirektören Christina Lugnet gjorde som de flesta makthavare på den nivån brukar göra: först förklara svinerierna men be lite lätt om ursäkt för att sedan backa helt och börja prata om skärpning. Men näringsministern kände däremot det folkliga trycket. En ilska grundad på den utmanande skillnaden på folk och fä som det här illustrerar.

Lööf uttalade alltså att verket ”inte följt sina interna riktlinjer” och att ”förtroendet för Christina Lugnet var kraftigt naggat i kanten från regeringens sida”. Generaldirektören skulle bli avsatt.

Men samtidigt går näringsminister Annie Lööf och handelsminister Ewa Björling gemensamt ut och berättar att Tillväxtverket ska få ytterligare 60 miljoner kronor. De ska användas för att fortsätta utveckla turismen i landet säger de. Men kan vi vara säkra på att inte en del av de pengarna används som tidigare? Inte så vältajmat verkar det.

Dessutom visar det sig att även ministern Annie Lööf käkat gratis för skattepengar tillsammans med 15 andra centerpartister. 21.965 kronor gick restaurangbesöket på. En summa som är högre per person än de flesta av oss kan kosta på sig då vi går på krogen. Dessa pengar ska nu betalas tillbaka. Men enligt en artikel i Aftonbladet tycks detta ha påskyndats på ett minst sagt tvivelaktigt sätt av journalisternas rotande.

Föga förvånande kan vi se att det är rätt många höjdare som har händerna i den så kallade syltburken.

Men inte nog med detta. Nu visar det sig att generaldirektören egentligen inte alls får sparken. Åtminstone inte i den mening som de flesta av oss andra uppfattar begreppet, nämligen att man förlorar jobbet (och lönen) och blir tvungen att söka ett annat. Istället är det så att hon fortsätter ha en lön på 91.000 kronor i månaden ända till mars 2015, fortsätter ha en gratis lägenhet i Stockholm och fria resor hem till Haparanda samt behåller titeln som Generaldirektör. Under tiden fram 2015 ska hon vara sysselsatt med något på regeringskansliet. Här finns för övrigt ytterligare sex avdankade generaldirektörer som fortsatt att få liknande höga löner, trots att de inte längre jobbar som generaldirektörer.

Upprörande tycker väl de flesta. Men inte regeringens egen utredare Sten Heckscher. Han menar, i ett uttalande till TT, att generaldirektörer och liknande personer ”lever lite osäkert” . Därför måste de ha dessa garantier, det räcker inte med den höga lönen. Jag undrar om Sten Heckscher har funderat över hur det är för många människor med låga löner, som lever under hot om nedläggningar, nedskärningar, personalinskränkningar o.s.v. Lever inte de ”lite osäkert”? Vilka garantier borde de då ha?

Ett inslag om dessa förhållanden på gårdagens Rapport är i all sin saklighet som ett inlägg i diskussionen om klass. Man jämför där situationen för dessa sju generaldirektörer med den från regeringskansliet uppsagde vaktmästaren Gunnar Gerestad.  Han är arbetslös och söker jobb. Han hade dessutom inte snott skattemedel eller brutit mot riktlinjer. Men förvisso var hans jobb osäkert eftersom han blev uppsagd. Skillnaden i villkor och den uppenbara orättvisan behöver egentligen inte kommenteras. Men lika upprörande som själva orättvisan är det faktum att de rika alltid har argument för sina privilegier, även när de för de flesta av oss andra är helt orimliga.

Politiska åtgärder för att stänga igen syltburkarna och få ett stopp på särbehandlingen av de rika efterlyses.

intressant

Media:

SVT, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expressen, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Bloggat: Röda Malmö

Läs andra bloggar om Tillväxtverket

%d bloggare gillar detta: