Manifestera mot Rysslands krig och för fred mellan folken.

Om du liksom jag känner dig upprörd och skrämd av den ryska regimens invasion av Ukraina.

Om du  vill visa din avsky men inte göra det tillsammans med Nato-anhängare och vapenskramlare.

Då finns det tre manifestationer i Uppsala, Göteborg och Stockholm på initiativ av Vänsterpartiet som du kan ansluta till:

Uppsala imorgon fredag

Samling kl. 16 på Celsiustorget utan S:t Per Gallerian

Göteborg lördag 26 februari

Gustaf Adolfs torg, kl. 14 – 17

Stockholm söndag 27 februari

Norra Bantorget söndag kl. 18.30. 

Om du som läser detta känner till fler manifestationer, så hör gärna av dig.

Ryssland ut ur Ukraina!

Så hände det då. Ryssland invaderar Ukraina idag den 24 februari. Massivt och från flera olika håll. Enligt uppgifter nu på morgonen, när jag skriver detta, har minst 100 människor redan dödats.

Vad som rör sig inne i huvudet på en ledare av Putins typ är inte lätt att förstå. Själv brukar jag tendera att tro att även onda maktmänniskor är rationella utifrån sina egna intressen. I det här fallet undrar jag. Kommer ens Putin och den maktelit som omger honom tjäna på detta? Eller är kanske Putin lika ensam på toppen som han framstår i de TV-bilder där vi ser honom sitta ensam vid ena sidan av ett bisarrt långt bord eller för sig själv vid ett bord med underhuggarna sittande på utplacerade stolar? Oavsett vad som rör sig i huvudet på Putin så är kriget nu ett faktum. Och det är förfärligt.

Putin är en mycket otäck politisk ledare. Inte minst så som han framträder i det tal som aviserar invasionen av Ukraina. Kanske också galen som många tidigare envåldshärskare.

Jag har inte något förtroende för dem som har makten i Ukraina. Oligarkernas makt är nog inte över där heller. Presidenten Zelenskyj som är en f.d. komiker och TV-kändis stöttades ju av oligarken Ihor Kolomoyskyi. Men detta har lika lite någon betydelse nu som att Irak styrdes av diktatorn Saddam Hussein när USA 2003 med falska argument angrep Irak och störtade det landet i fördärvet.

Alla vi som är på vänstersidan och mot upprustning och vapenskrammel måste mobilisera mot detta krig på samma sätt som vi gjorde då USA angrep Irak 2003. Vi måste demonstrera mot den ryska invasionen, för Ukrainas självständighet och till stöd för den undertryckta fredsopposition som finns i Ryssland.

Militarismen har sin egen logik. Krigsivrare drar alltid nytta av krig och vapenskrammel för att stärka den egna positionen och avleda uppmärksamheten från väsentliga problem. Det gäller inte bara för Putin. I en situation då kriget brutit ut blir det alltid svårare att tala för avspänning. Nu stärks högernationalismen och de krafter som vill trappa upp både i öst och i väst.

Men lika lite som vi låtit vårt motstånd mot USA:s krig och militära ingripanden bli ett argument för svensk anslutning till något annat block bör vi göra det denna gång. Vi får inte låta detta krig bli en förevändning för att inordna Sverige i Nato-blocket.

Nej till kriget

Ryssland ut ur Ukraina

Den svenska skolans gökungar

De fyra största skolkoncernerna (Academedia, Engelska Skolan, Thorengruppen och Kunskapsskolan) har tillsammans tjänat drygt 1,3 miljarder kronor det senaste året och totalt 4,6 miljarder kronor under de senaste fem åren.

Det är pengar som hade behövts lite var som helst inom den svenska skolan och som borde ha stannat där. Men problemen med de aktiebolagsdrivna s.k. friskolorna är betydligt fler än detta.

Det kanske viktigaste problemet är att målet om en likvärdig skola brister alltmer. Enligt forskningen har etablerandet av de privata skolorna ökat dessa problem. Det yttrar sig till exempel så att när en s.k. friskola etablerar sig i en kommun och lockar till sig elever från de kommunala skolorna, så förlorar dessa den skolpeng som följer varje elev, men kostnaderna minskar inte. Då tvingas kommunen höja skolpengen (även till ”friskolan”) – eller skära ner. Mer än var fjärde kommun har under de senaste två åren –  enligt Skolvärlden – betalat ut extra ersättning till friskoleföretag för att den egna skolverksamheten har gått med underskott.

En ännu sjukare sak är att en del kommuner har tvingats föra över pengar till skolföretag som inte ens längre har någon verksamhet. Något som Skolvärlden också berättar om och jag själv skrivit om tidigare.

En moderat som ser problemet

Gökunge

Därför var det välgörande och intressant att se ett inslag på Rapport igår. Det handlade om Uddevalla Kommun och att Nordic International School (NIS) ville etablera sig  där. En moderat och en socialdemokratisk politiker intervjuades. De ville båda stoppa NIS etablering i kommunen. Den moderata politikern sa att: ”personligen har jag inget emot friskolor…men nu fokuserar vi på kommunen.” De berättade att de 2019 byggt  en helt ny skola och att en till var på väg att bli klar. De såg det då som ett mycket stort problem att en ny aktör skulle  komma och plocka elever och sökte stöd hos Skolinspektionen för att få stopp på detta. Men Skolinspektionen gick dem inte till mötes. En företrädare för myndigheten sa att ”det är inte så ofta vi nekar en etablering på grund av vad kommunen har anfört”. Och det visar sig stämma enligt SVT:s undersökning. Förra året inkom 92 ansökningar om att starta nya grundskolor, 23 fick avslag, men inget avslag berodde på att etableringen skulle kunna påverka kommunen negativt.

Det här är upprörande att ta del av. Innan vi lyckas göra oss av med det lika unika som vansinniga marknadsexperimentet i svensk skola och stänger ute aktiebolagen så kanske vi åtminstone kan hoppas att regeringen ger lite muskler till Skolinspektionen för att hjälpa den kommunala skolan och stoppa blodflödet till ”friskolorna”.

Vetenskap och politisk tro

För övrigt såg jag en stund på Agendas specialprogram om skolan där såväl skolforskare som representanter för de politiska partierna frågades ut. Något som jag tycker framgick tydligt var hur flera partier tycks helt bortse från forskningens resultat. Mest tydligt och tragikomiskt blev detta när Fredrik Malm från det lilla Liberala partiet argumenterade mot forskningens resultat angående betyg. Forskaren Anders Jönsson sa att dåliga betyg riskerar att skapa en känsla av maktlöshet hos elever och att de elever som får låga betyg under en längre tid istället lägger ner sitt engagemang i skolan. Men Malm trodde mer på sin egen erfarenhet som pappa. Där har vi hamnat alltmer. Kunskap baserad på forskning ersätts av tro, tyckande och än värre saker. Det har trängt in även inom politiken. Främst bland högernationella av olika slag. Men nu alltså även inom Liberalerna.

Uppsalas styrande slår mot offren istället för förövarna

*

Det är mycket svårt för många människor att skaffa sig en bostad i Sverige. Jag har skrivit om det förut. Det finns för få bostäder och de som finns (och ännu mer de som byggs) är alltför dyra för dem som behöver dem. Det har förvärrats av att vi har haft en lång period av minskat byggande i förhållande till behoven (speciellt i jämförelse med 1950- och 60-talet då staten verkligen satsade på detta). Dessutom har hyreslägenheternas andel av det totala bostadsbeståndet minskat, vilket gjort det ännu svårare för alla utan tillgång till mer pengar.

Ett fenomen som ökar när det finns en stor brist är det som kallas svart marknad. När det gäller bostäder yttrar sig detta främst när det gäller hyresrätter och i form av otillåten andrahandsuthyrning, handel med hyreskontrakt och bedrägerier.

I Uppsala, och i en mängd andra kommuner, har de som nu styr kommunen (en allians mellan socialdemokrater, liberaler och miljöpartister) bestämt att man ska försöka få stopp på den kriminella verksamheten med svart uthyrning av lägenheter. Sättet som man valt för detta är att sedan två år neka ekonomiskt bistånd till familjer som hyr lägenheter svart. Det har hittills drabbat ungefär 70 hushåll varav många barnfamiljer. Många socialsekreterare som ser hur detta drabbat människor som redan har det svårt, har reagerat. Sättet att angripa problemen är både hjärtlöst och utan någon som helst socialt perspektiv. Dessa politiker borde ställa sig den grundläggande  frågan om vem som är offer och vem som är förövare. Det blir inte mindre illa av att det i lokal-TV avslöjas att kommunens  eget bostadsbolag Uppsalahem inte polisanmält ett enda av de över 200 misstänkta svartkontrakten som de upptäckt. Förövare som tjänar pengar på att utnyttja människor som är i desperat behov av en lägenhet går fria medan offren sätts åt.

När det socialdemokratiska kommunalrådet Erik Pelling intervjuas i lokal-TV försvarar han indragna ekonomiska bistånd och säger att åtgärderna visserligen drabbar de som hyr svart, men ”vi har inte något alternativ, vi kan inte fortsätta göda kriminella”.

Tyvärr verkar det bara vara Vänsterpartiet som reagerar mot denna skamliga politik. Tobias Smedberg (v) går till hårt angrepp mot att fattiga barnfamiljer görs bostadslösa och lovar att ta frågan till kommunfullmäktige ”så att övriga partier får bekänna färg inför allmänheten”.

Igår intervjuades det liberala kommunalrådet Mohammed Hassan som alltså liksom Pelling hör till en av de ansvariga för beslutet att dra in försörjningsstödet. Han säger där att utvärderingen av deras åtgärder ska påskyndas. Om åtgärderna ”slagit fel, så ska vi självklart ompröva det”. Det låter i mina öron som ett försök till reträtt, vilket naturligtvis är positivt. Samtidigt har jag svårt att förstå hur det över huvud taget kan vara en fråga för utredning. Att sanktioner mot utsatta fattiga utan egen lägenhet ”slår fel” borde vara självklart.

Vi får se vad som händer…

________________________________

*bilden publicerad med tillåtelse av Max Gustafson

Skolpengens storlek och fördelning

En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.

(Ur remissvar från Friskolornas arbetsgivarorganisation Almega

Läs det ovanstående citatet en gång till. Fundera över vad de säger, de som företräder de s.k. friskolorna i Sverige. De skrev detta på sidan 3 i ett remissvar till den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola”(SOU 2020:28) som kom för två år  sedan.

Enligt skollagen ska den svenska skolan fungera kompensatoriskt. Det innebär att skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i förutsättningar mellan olika elever. I skollagen kapitel 1, 4§ står det:

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Att skolan ska kunna utjämna skillnader mellan elever har inte någonting att göra med hur mycket skatt som deras föräldrar betalar, enligt denna lag. Uppenbarligen är företrädarna för ”friskolorna” inte anhängare av det som står om detta i skollagen.

Nu vet vi sedan flera år och genom flera undersökningar att detta mål i skollagen får allt större problem att nås.

Till exempel skrev Skolverket i en rapport 467 från 2018 att: “föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare, och framstår som den centrala förklaringen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund för betygsresultaten”.

Bland annat därför tillsattes den ovan nämnda utredningen. Utredningen beskrev de problem som finns i det nuvarande systemet, men var ganska försiktig i sina förslag till åtgärder. Ett av de förslag till åtgärder som föreslogs var att:

En förändring ska genomföras av hur ersättningen till enskilda huvudmän, den s.k. skolpengen, beräknas. Avdrag ska göras för de merkostnader som uppstår p.g.a. att olika huvudmän har olika ansvar. Kommunen har, till skillnad från enskilda huvudmän, ansvar att dels erbjuda alla barn i kommunen en plats i en skola nära hemmet, dels ha beredskap att ta emot nya elever, något utredningen funnit genererar betydande merkostnader över tid.

De kommunala skolorna har alltså högre kostnader och borde därför få en högre ersättning (skolpeng) än de s.k. friskolorna. Till merkostnaderna borde också nämnas skillnaderna i elevunderlag. Utredningen konstaterar att ”Eleverna på fristående skolor har i genomsnitt betydligt starkare socioekonomisk bakgrund än eleverna på kommunala skolor”(s.201). Eftersom det i sin tur har (en ökande) betydelse för studieresultaten (se ovan) så innebär även detta högre kostnader för att kompensera för skillnader och möta skilda behov.

Det är alltså detta förslag från utredningen för två år sedan – om att förändra skolpengen – som statsminister Magdalena Andersson nu la fram som ett förslag från regeringen.

Barnens vän?*

Naturligtvis reagerar Almega mot detta. De vill ju inte att ”deras” föräldrar ska ”tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit”. Stefan Koskinen, förbundsdirektör för Almega Tjänsteföretagen, säger i ett pressmeddelande att ”överskottet för friskolor (är) i snitt 3,5 procent” och att om intäkterna skulle minska med 10 procent så skulle ”minst 87 000 friskoleelever förlora sin skola”. Oavsett om vi tror på denna uppgift eller inte så kan vi konstatera att det Koskinen säger är att ifall ersättningen till ”friskolorna” inte var så förmånlig i jämförelse med de kommunala så skulle det finnas färre ”friskolor”. Däremot skulle inte några barn bli utan skola, lika lite som när kommunerna fick ta över elever från John Bauer-koncernen när den gick i konkurs 2013.

Jag tycker alltså att en förändring av skolpengen som mer motsvarar de verkliga kostnaderna verkar högst rimligt. Det är inget stort steg. Men kanske ändå ett steg åt rätt håll.

Till min förvåning läser jag i en artikel i Aftonbladet av SvD-journalisten Andreas Cervenka att han inte håller med om detta lilla steg. Han skriver (som vanlig) flera bra saker:

Försvararna av dagens system har försökt vända kritiken till att bli en debatt om huruvida friskolor ska finnas eller inte. Frågan har aldrig handlat om det. Problemen började när politikerna släppte in den internationella finansmarknaden i svenska skollokaler och sade: varsågoda och ta för er. Det är ägarformen med aktiebolag som får sina intäkter från det offentliga som är orsaken till de “avarter” som Magdalena Andersson pratade om på torsdagens presskonferens. Aktiebolag kan byta ägare, det går att bygga upp stora koncerner, börsnotera dessa och vips så har skolbarn förvandlats till finansiella instrument som kan köpas och säljas på sekundbasis. Eller tas över av ljusskygga fonder i Luxemburg. Så när Magdalena Andersson säger att utbildning och vinstjakt inte hör ihop är det lätt att hålla med. Men samtidigt infinner sig en naturlig motfråga: varför tänkte ni inte på det tidigare?

Trots detta landar Cervenka i slutsatsen att eftersom ”den kortsiktiga effekten av en mindre generös ersättning till skolkoncernerna (blir) att de sänker sina kostnader ännu mer ”och gör tillvaron sämre för sina elever”, så är det ett dåligt förslag och det finns inte ”någon enkel lösning”.

Men problemet att ”friskolorna” minskar sina kostnader genom att skära ner på kvaliteten finns ju redan och att överkompensera dem för att de inte ska göra det ännu mer är inte rimligt.

Någon ”enkel lösning” finns naturligtvis inte när de politiker som ställt till det låtit det gå så långt som det gjort. Det avgörande handlar naturligtvis om att få bort vinstmöjligheten inom svensk skolverksamhet. Det står, enligt olika undersökningar, en majoritet av folket bakom. Till att börja med måste detta komma till uttryck även i politiken och i hur vi röstar. Tyvärr är det ju f.n. bara Vänsterpartiet som står bakom en sådan linje.

__________________________________________________

*Barbara Bergström som tjänat en miljard på Internationella Engelska Skolan (IES)

%d bloggare gillar detta: