Än en gång om det dödliga våldet

Häromdagen skrev jag några olika tankar om våldsbrottsligheten. I sammanhanget skrev jag att det är viktigt att inte (varken i detta eller andra sammanhang) låta sig dras med i överdrivna och osanna verklighetsbeskrivningar. Det existerande våldet är illa nog som det är. Men har det ökat eller förändrats?

Jag skrev att enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har ”antalet fall av dödligt våld” under perioden 2007 – 2016 inte ökat. Stämmer verkligen detta? Och vad hände 2017?

tabell 1

Om vi går till BRÅ:s statistik minskade faktiskt det totala dödliga våldet i Sverige från början av 1990-talet (se tabell1).

 

 

 

BRÅ skriver om detta i Rapport 2015:24:

I relation till befolkningsutvecklingen har därför antalet offer för dödligt våld minskat med närmare en tredjedel från början av 1990-talet till början av 2010-talet. I absoluta tal blev i snitt 80 personer per år offer för dödligt våld åren 2010–2014, att jämföra med i snitt 95 personer åren 2000–2004 och i snitt 107 personer åren 1990–1994.

tabell 2

Inte ens det dödliga våldet med skjutvapen ökade enligt BRÅ från 1990-talet och fram till 2014 (se tabell 2) Som tabellen visar blev fler män (linjärt) men färre kvinnor offer för detta dödliga våld med skjutvapen.

tabell 3

Det dödliga våldet har inte bara förändrats vad gäller vilka som är de främsta offren. Det handlar också om andra typer av vapen än tidigare, en annan typ av kriminalitet, en förändring mot storstäderna (se tabell 3)och mot vissa områden där.

 

 

 

BRÅ skriver:

I storstadslänen har antalet och andelen fall som skett inom ramen för kriminella konflikter där illegala enhandsvapen (pistoler, revolvrar) har använts ökat kontinuerligt. Samtidigt har antalet och andelen fall som rör andra sammanhang än kriminella konflikter (exempelvis partnervåld), som sker utanför storstadslänen och med legala jaktvapen och andra tvåhandsvapen minskat påtagligt.

…..

…kriminella konflikter i storstadslänen kommit att stå för närmare hälften av alla fall av dödligt våld med skjutvapen i Sverige i början av 2010-talet, jämfört med knappt 20 procent i början av 1990-talet

……

En påtagligt hög andel av det dödliga skjutvapenvåldet skedde också i storstadslänens socialt mest utsatta områden (URBAN-områden), där de boendes socio-ekonomiska resurser är väsentligt lägre än bland befolkningen i snitt.

……

En succesivt ökad förekomst av illegala enhandsvapen i Sverige kan vara en möjlig förklaring till att det dödliga skjutvapenvåldet inom ramen för kriminella konflikter i storstadslänen har ökat.

 

Alltså: under flera decennier har vi inte haft någon total ökning av dödligt våld. Däremot förändrades detta våld. Användande av legala jaktvapen vid dödsskjutningar minskade. Färre kvinnor drabbades. Våldet förflyttades mot storstäderna. Det var mer gängkriminellt våld med illegala handeldvapen i fattiga förorter. Fler män drabbades.

         tabell 4, SVT+BRÅ

Under 2016 minskade faktiskt även antalet dödsskjutningar något efter att ha ökat under ett antal år. Men under 2017 ökade detta våld kraftigt då 42 personer sköts ihjäl (se tabell 4).

Jag har sett andra siffror i tidningarna gällande anmälda fall av dödsskjutningar. Men siffrorna och statistiken ovan tycker jag verkar trovärdig.

 

Intressant?

 

Läs andra bloggar om brott, kriminalitet

 

 

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: