Börsoro och liberal närsynthet

Nu ser vi braskande rubriker om börsnedgången i den stora kinesiska ekonomin. Olika experter intervjuas om vad vi ska göra och ifall vi ska oroa oss.

Börsen har aldrig intresserat mig som inte är aktieägare eller gjort några aktiva pensionsval. Men eftersom en stor del av pensionspengarna numera finns inom spekulationsekonomin – alltså den ekonomi som uppstår när det finns för mycket pengar som inte används till produktiva investeringar – så drabbas vi kanske ändå när det är dags att få vår pension.

Börsen är ju ett mystiskt fenomen. Varje dag tvingas vi lyssna på olika börsers upp och nedgångar i nyhetssändningarna. Börsen där man köper och säljer aktier i företag har ju inte ett direkt samband med utvecklingen i dessa företags produktion. Men makt har den uppenbarligen. Makt att snedvrida ekonomins utveckling.

Kina är också ett märkligt land med ett styrande kommunistparti i en kapitalistisk ekonomi. I början av denna utveckling satsade man på tillväxt genom export. Men senare har man gått över till en spekulationsdriven lånefinansierad tillväxt med fastighetsbubbla och extrem satsning på att dra in folket i aktiesparande där man till och med kunde låna med aktier som säkerhet för att köpa mer aktier.

Göran Greider har skrivit intressant om denna utveckling i ETC.

I en ledarartikel i dagens Uppsala Nya Tidning uppmärksammas också börsnedgången under rubriken: ”Oron här för att stanna”. En mening i denna artikel får mig att reagera:

Grundproblemet är att alla beslut ligger i händerna på sju män i ett slutet rum, Kommunistpartiets politbyrås ständiga utskott i Peking.

Naturligtvis är det ett problem. Men jag kan inte låta bli att undra ifall den liberala ledarskribenten aldrig funderat över detta också som ett problem inom det privata näringslivet. Varför kan man inte se problemet med beslutsfattandet hos Wallenbergfamiljen, Stenbecksimperiet, Ax:son Johnsson, familjen Persson med klädimperiet HM eller andra ekonomiska maktgrupper? Där är det inte heller många personer i de rum där de väsentliga besluten fattas. Övriga medborgare har inte heller varken insyn i eller möjlighet att påverka dessa beslut i ”slutna rum”. I perioden av spekulationsekonomi blir detta problem allvarligare än någonsin.

Uppsala

Intressant?

I svenska medier sommaren 2015

Större delen av den här sommaren har jag varit i ett torp där eltillgången varit begränsad till det 12-voltsbatteri som en solcellspanel på taket laddar upp. Det ger lite ljus när det blir mörkt och det går att ladda upp en mobil. Jag är helt nöjd med detta och tycker till och med att det är väldigt avkopplande. Men naturligtvis har jag inte hängt med i nyhetsflödet så som jag normalt gör i stan.

När det gäller det som jag lyckats snappa upp är det som ofta så att pseudohändelser, förvanskningar eller reaktionär hets tar en oproportionerligt stor plats.

Ett PR-sinnat dykargäng hittade ett gammalt ubåtsvrak från början av förra århundradet och kvällstidningarna braskade på med den vanliga hysterin om ryska ubåtsintrång. En så kallad ubåtsexpert, lektorn på Försvarshögskolan, tyckte den såg ut som en rysk ubåt från 1980-talet. ”klumpig och lite osofistikerad” som han sa. Så mycket för den expertisen.

Sverigedemokraterna har som så många gånger förut lyckats få större spridning på sina uppfattningar genom hjälp av media. Tor Löwkrantz visar i en artikel i SvD hur detta går till – tyvärr utan att själv visa på ett alternativ. I alla fall var det den här gången genom en annons i tunnelbanestationen Östermalm i Stockholm. Nu ser jag att Stadsmissionen också försökt få in en annons i Stockholms tunnelbana. Där ville man bland annat säga:

Det finns de som gör skillnad på människor. Varje dag gör vi vårt allra bästa för att förändra det.

Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission förklarar det så här:

Den senaste tiden har debatten kring tiggeri varit infekterad, polariserad och inte alltid baserad på fakta med följden att grundproblematiken och en god människosyn har gått förlorad. Vi anser att ingen människa ska behöva tigga för sin överlevnad. Men ett lagförbud mot tiggeri är inte rätt väg att gå. Det lägger fokus på symptomen – inte grundproblemet! Människor som tigger hellre än begår brott som ett sista försök att försörja sina familjer ska inte kriminaliseras.

Men det som händer nu gör att det verkligen börjar bli obehagligt. SL som alltså trots protester tog in SD:s annons, väljer att stoppa denna från stadsmissionen. Jag undrar om det kommer bli lika stort rabalder om det?

Under sommaren har också en svensk Breiviktyp blivit påkommen med en massa dynamit. Han var själv nazist, hade hjälp av en sprängmedelsexpert och skyddades av sin mor som var politisk företrädare för SD. Om detta blev det däremot snabbt tyst efter vad jag kunnat se.

En fråga där tystnaden känns närmast öronbedövande i svenska media är – som alltför ofta de senaste åren – klimatfrågan. Problemet är kanske att de flesta nyheter kring detta är så nedslående att det är svårt att ta dem till sig. Så kom t.ex. den kände amerikanske klimatforskaren James Hansen tillsammans med kollegor ut med en ny rapport om världens smältande glaciärer. Den visar att läget är till och med värre än man tidigare trott. Takten i avsmältningen har ökat så att man nu talar om att det kan bli fråga om en höjning av havsnivåerna med tre meter de närmaste femtio åren.

Av det jag förstått kring dessa frågor så går det inte att bara hoppas på den tekniska utvecklingen för att minska utsläppen av växthusgaser. Det beror dels på att förbättrad teknik inom ett område oftast förenas med ett ökat användande som äter upp den vunna effekten. Men det beror också på att det börjar bli så bråttom att vi inte kan klara en tillräcklig minskning av utsläppen genom utveckling av andra energikällor än de fossila, inom den tid vi har. Det kan inte gå så fort ens ifall alla krafter på jorden förenades kring detta att utveckla de alternativa energikällorna. Därför måste vi både satsa på alternativa energikällor och hitta sätt att minska vår totala energianvändning.

Med detta sagt måste vi ändå kunna glädja oss åt hoppfulla nyheter på detta område. En sådan glädjande nyhet kan man läsa i ett aktuellt nummer av Ny Teknik. Man berättar där om det påbörjade bygget av Skandinaviens största solcellspark utanför Kalundborg på Själland, med en beräknad årsproduktion på 61 000 MWh.

Att det verkligen finns många olika alternativ till den fossila energin och att det borde vara fullt möjligt att börja använda dem utvecklas på ett intressant sätt av Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling, i en intervju i tidningen ETC. Läs den.

Intressant?

Läs andra bloggar om SD, klimatet, ubåtsjakt

Nej till alla kärnvapen!

Imorgon, torsdag den 6 augusti, är det 70 år sedan USA släppte den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare fälldes den andra bomben över staden Nagasaki. Då och de närmaste månaderna efter dog mer än 200 000 människor som en följd av attackerna. Men fortfarande dör folk av bombernas effekter då de överlevande i högre grad än genomsnittet drabbas av cancer eller för högt blodtryck.

Oavsett om vi anser att vapen är ett nödvändigt ont eller något som alltid är det sämsta medlet för att lösa en konflikt så borde vi kunna enas mot denna typ av vapen. Det är absurt att det finns lagar för krig. Men det gör det. Och trots det absurda så är det bättre med sådana lagar än att bestialiteten får råda fullständigt. Till lagarna för krig borde ingå att förbjuda atomvapen.

Atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki var inte ens militärt motiverade. Japan höll ändå på att kapitulera. General MacArtur skrev till exempel i sina minnen att ”Japans krafter var redan uttömda”. Trots detta användes atombomberna. Förmodligen handlade det mer om makt. President Truman insåg den makt USA skulle få efter kriget genom skräcken för atomvapnen (något som senare ledde till kapprustningen med Sovjetunionen). I sina memoarer skrev Truman om detta och hur hans rådgivare James Byrnes ”ansåg att med atombomben i vår ägo kunde vi diktera villkoren vid krigets slut”.

Här i Uppsala har minnet av detta brott mot mänskligheten uppmärksammats varje år sedan 1983 av Kvinnor för fred och andra fredsorganisationer. Det sker även i år, i morgon torsdag kl. 21 vid Nybron. Där samlas man och sätter ner fredslyktor som flyter på vattnet i Fyrisån. Samtidigt ringer Domkyrkans klockor och Uppsala Fredsensemble spelar.

Hyckleriet kring kärnvapnen

I dagens värld finns ännu fler och kraftfullare kärnvapen än 1945 då detta ännu var en ny uppfinning. Att begränsa antalet kärnvapen är naturligtvis viktigt. Men överordnat måste vara att alla kärnvapen skrotas. För när det gäller avvecklandet finns det ett stort mått av hyckleri. USA – som tillsammans med Ryssland har överlägset flest kärnvapen – har sedan många år försökt få kontroll över Irans möjligheter att utveckla egna kärnvapen. Tillsammans med andra länder har man drivit detta och utsatt Iran för olika typer av sanktioner för att få dem att öppna sig tillräckligt mycket för yttre kontroller. Nu verkar det som om man lyckats med detta och relationerna mellan USA och Iran börjar tina upp. Kanske ska man vara glad? Jag vet inte. Folket i Iran kanske får det lite bättre ekonomiskt, men den järnhårda diktaturen upphör inte. Inte heller upphör Irans stöd till diktatorn Assad i Syrien.

Några som blev glada var i alla fall näringsminister Damberg och de höga cheferna inom den svenska exportindustrin. De här människorna har ju inte några skrupler när det gäller vilka man kan göra affärer med.Pengarna kommer alltid först.

Några som däremot inte var glada var den nuvarande statsledningen i Israel. De var mycket sura på USA för att man nu kanske inte håller en lika krigisk attityd mot staten Iran. Man kan tycka att statsledningen i Israel borde vara tillräckligt nöjda med läget som det är. Israel behandlas ju på ett alldeles eget exklusivt sätt i världen. USA eller andra makter kräver inte kontroll och insyn över de kärnvapen som de flesta sakkunniga anser att Israel själva har. Kärnvapen som Israel varken bekräftar eller förnekar.

Uppsala

Intressant?

Läs Åsa Linderborgs artikel om Hiroschima i Aftonbladet

Läs andra bloggar om kärnvapen, Hiroschima, Fred, Israel, Andra världskriget

<span>%d</span> bloggare gillar detta: