EU-valet, siffrorna och sofflocket.

Liksom många andra sitter jag och stirrar på siffrorna från valet till EU-parlamentet.
Halva befolkningen deltog inte alls i detta val. Men det var ändå en ökning av antalet som deltog jämfört med tidigare. Och det var betydligt fler i procent räknat än de som deltar i många andra europeiska länder. Ändå är det ju en mycket låg siffra att bara varannan människa bryr sig om att gå och rösta. Hur mycket detta är uttryck för uppgivenhet, likgiltighet, vrede eller någon annan känsla i förhållande till EU-projektet vore intressant att veta. Tyvärr tror jag inte att så många av dessa 49 procent har lyssnat till de uppmaningar till bojkott som riktats från en del EU-kritiker. Själv är jag emot tanken om bojkott, men det skulle kännas bättre ifall man visste att icke-deltagandet åtminstone var en aktiv handling i vrede eller protest.
I detta val i Sverige fick de partier som öppet kallar sig borgerliga tillsammans 36 procent. Det är alltså drygt 18 procent av samtliga röstberättigade. Inom denna grupp är moderaterna de stora förlorarna. Det förklarar nu moderaterna själva med att styrande partier som av någon sorts naturlag, straffas av väljarna. Men så har det inte alltid varit för sittande regeringar. Och den fråga som moderaterna inte kommer undan är ändå varför så många just nu har lämnat dem, liksom deras kollegor vid makten i andra länder och med samma politik.
SD som har en nationalistisk och främlingsfientlig politik ovanpå en genuint borgerlig klasspolitik får i detta val 10 procent. Alltså ungefär 5 procent av samtliga röstberättigade.
46 procent av den hälft som röstat har alltså uttryckt sitt stöd för en öppet borgerlig politik (alliansen plus SD) men med en kantring åt ytterhögern. Men det är alltså bara 23,5 procent av samtliga röstberättigade.
Socialdemokraterna får 24,4 procent – ungefär som i förra EU-valet – vilket alltså med samma sätt att räkna innebär ett stöd från 12,4 procent av samtliga med rätt att rösta.
Vänsterpartiet ökar lite grann till 6,3 procent vilket då är 3,2 procent av samtliga.
Sen har vi de verkliga vinnarna i MP som en del nu räknar som en del i någon sorts vänstervind. MP brukar alltid själva frånsäga sig etiketten ”vänster”. Och även om begreppet vänster i sig inte är något speciellt klart begrepp, då det inte talar om innehåll i politiken utan om positionen så tycker jag att det är en väl tillrättalagd beskrivning. MP har med åren blivit ett alltmer liberalt parti och får ofta skarp kritik från en vänsterposition av det gamla språkröret Schlaug på hans läsvärda blogg.
MP får i alla fall 15,3 procent (7,8) och raketen Feministiskt Initiativ 5,3 procent (2,7). Gudrun Schymans nya parti har ju ett politiskt program som verkar vara ganska nära Vänsterpartiet. Tydligen uppfattar de flesta av dess väljare sig själva som ”vänster”, men partiledaren säger att detta är föråldrade frågeställningar. OM de kommer visa sig vara stridbara förkämpar för en rättvisare värld inne i de parlamentariska sammanhangen återstår väl att se.

Summan av kardemumman är att vi kan se detta valresultat:
Största parti är det så kallade ”sofflocket”, de som INTE röstade med 51 %
De öppet borgerliga är 18 %
Socialdemokraterna är 12, 4 %
Miljöpartiet är 7,8 %
SD 5 %
Vänsterpartiet 3,2 %
Feministiskt Initiativ 2,7 %

Så även om det inte ser riktigt så illa ut som i en del andra länder i Europa så tycker jag inte det finns så mycket att glädja sig åt i det svenska valet heller.
Den stora frågan för de flesta partier – men kanske främst dem som säger sig tala för det ”vanliga folket” – måste väl vara att fundera över hur man ska ta fighten med ”sofflockspartiet”.

Nu kan man ju säga att de som inte röstar får skylla sig själva, att deras ”ickeröst” inte ska räknas eller tänkas in alls. Men det håller jag alltså inte med om. För ifall man tänker att det behövs stora grundläggande förändringar i våra samhällen, där en nedrivning av det nuvarande EU-projektet är en del, så krävs det att en avgörande del av folket deltar i detta. Vägen dit kan kantas med kritiska EU-röster eller arga bojkottröster men knappast med att inte visa något alls.

PS: Om ni vill läsa en bra och lite mer optimistisk artikel än den ovanstående så rekommenderar jag en artikel av Martin Klepke i Arbetet: EU-valet en logisk följd av en arbetarfientlig politik.
Om du vill läsa om åsikterna hos ett urval av de framgångsrika högerkrafterna/rasisterna /fascisterna så läs 16 vidriga åsikter….

Intressant?
Media: AB, DN

Läs andra bloggar om EU, om EU-valet

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: