John Bauerskolornas konkurs – ett system som fungerar?

John Bauerskolorna har gått i konkurs. Här är en liten bakgrund:

Under regeringen Bildt infördes systemet med skolpeng och i mars 1992 beslutade riksdagen om ”friare regler för etablering av fristående skolor”. I propositionen från 1991/92 trodde man på en utveckling mot fler föräldrakooperativ. Men så blev inte utvecklingen. Under de första åren dominerade alternativ pedagogik, främst Waldorf- och Montessoriskolor.  Men idag är det mindre än en tredjedel som drivs i stiftelseform eller som ideell förening. Istället öppnades en ny marknad för de ekonomiska jättarna. Här tycktes det finnas lättförtjänta pengar att tjäna. Friskolebranschen växte snabbt till en miljardindustri.

runeEn av dem som hoppade på guldhästen var den före detta yrkesofficeren Rune Tedfors. Hösten 2000 startade han ett första fristående gymnasium i Jönköping med det trivsamma namnet John Bauer. Sen rullade det på i hög takt. Fler skolor drogs in och på bara några år var Tedfors företag Ultra Education AB landets största skolkoncern med 8 000 elever. Tedfors själv blev 2007 utsedd till årets företagare. Motiveringen var att:

Tedfors har tillvaratagit de affärsmöjligheter som uppstått i och med att utbildningssektorn avreglerats.

Och det kan man ju hålla med om. Tedfors och minoritetsägarna i UltraEducation tog totalt ut 190 miljoner till sig själva mellan 2005 och 2008. Ändå räckte inte det. Det stora klippet gjorde ägarna enligt journalisten Tord Andersson på Östersundspostengenom att bilda ett nytt moderbolag som köpte de fem dotterbolagen för 450 miljoner. Enkelt uttryckt sålde de skolorna till sig själva”. På det sättet trixade man till sig ytterligare 360 miljoner.

Sen avslutade man med att i oktober 2008 sälja koncernen till det danska riskkapitalbolaget Axcel, för minst 300 miljoner. Axcel brukar normalt äga sina ”portföljföretag” i 5 – 6 år. Sen ska man sälja med vinst. Men för att åstadkomma detta måste man naturligtvis dra in på några kostnader, framförallt lärartjänster.  Lärartätheten, liksom lärarnas pedagogiska utbildningsnivå, var också lägre på John Bauerskolorna än genomsnittet i Sverige. Skolinspektionen riktade också hård kritik mot en rad missförhållanden. Hur det kunde se ut ger läraren Pär Lindberg en skrämmande bild av i denna artikel. Men pengar lyckades man tjäna. Enligt Dagens Arenas undersökning drog man under 2009, 2010 och 2011 VARJE år in i snitt 76 miljoner.

Nu 2013 går JB-koncernen i konkurs. Det välmående riskkapitalbolaget Axcel, gjorde en felbedömning av vinstmöjligheterna. Man kan ju tycka att det var en ganska korkad felbedömning. Att elevunderlaget skulle minska som ett resultat av kända demografiska förändringar borde inte varit obekant. Men kanske är det så att den extrema girigheten gör dessa maktmänniskor blinda? Nu är det en brist i konkursboet på över en miljard (1 030 miljoner). Av dessa utgörs 139 miljoner av en lönegarantiskuld. Lönerna till de anställda måste nu staten betala.

Utbildningsminister Jan Björklund låter precis som han brukar. Först säger han till SVT att det är ”ett typexempel på hur det inte ska få gå till”. Ja han säger till och med lite inlindat att de flesta riskkapitalbolag inte är lämpliga som ägare till skolor. Men som vanligt är det bara ytterligare lappverk på det ruttna systemet som ska till. Lagstiftning och kontroll ”har varit slapp” säger den högsta ansvarige. Nu ska det lagstiftas om att prövning av tillstånd till en ägare av skolor också ska bedöma ägarens ”seriositet och långsiktighet”.  Och ”en elev som påbörjat en viss gymnasieutbildning” ska genom ”utbildningsgarantiha rätt att gå färdigt den, även om skolan man går på läggs ner”. Inte speciellt imponerande tycker jag.

Att det skulle finnas något problem med själva vinstsystemet kan utbildningsministern inte se. Istället får vi höra ett typexempel på fånig Björklund-demagogi:

…Om vi säger att det enda som är tillåtet är att gå med förlust då kommer naturligtvis ingen att vilja bedriva friskolor….

Att det också finns ett alternativ som innebär att man bara går runt – alltså varken med vinst eller med förlust – utelämnar Björklund, liksom att det finns skolor drivna av pedagogiska idéer istället för girighet som arbetat så. Tänk om man från början lyckats konstruera ett system (med en statlig skola) där olika pedagogiska inriktningar kunnat få verka men utan möjlighet att ta ut vinst. Ett sådant stopp för vinst skulle ha hindrat alla dessa avarter som vi förmodligen inte sett det sista exemplet på. Istället hade vi kunnat få en intressant vitalisering inom skolsystemet med hjälp av pedagogisk motivation istället för profitmotivation. Kanske hade det varit ett antal nya mångmiljonärer färre i Sverige. Men det hade väl inte gjort något för de flesta av oss.

Räcker det inte nu?

Lästips:

Om du vill läsa lite mer utförligt om detta rekommenderas två mycket bra artiklar av Kent Werne i Dagens Arena. En friskolejättes uppgång och fall samt JB:s skolor mjölkades på pengar. Och en utredning av Anne-Marie Lindgren: Ta tillbaka demokratin.

En mycket bra blogg som jag rekommenderar i allmänhet är Homo Politicus. Där kan du bland annat läsa ett inlägg om privatiseringsvansinnet: Aleris, apoteken och JB-koncernen – girigheten tar inte semester, som förutom att handla om Sverige också  berättar hur den spanska regeringen privatiserar solljuset (ja du läste rätt!)

På bloggen Storstad (en annan mycket bra blogg) kan man i inlägget Konsten att sätta sprätt på en miljard bland annat läsa att det är lika mycket som Eskilstuna kommun har i sin budget för skola. Där reses den högst rimliga frågan om vad som skulle hända ifall nämndordföranden i Eskilstuna skulle meddela att man försnillat hela budgeten och därefter skriva i lokalpressen att det visar att systemet fungerar. Anders Hultin, vd för JB Education säger nämligen i en debattartikel i DN att han anser att JB:s konkurs visar att systemet fungerar.

Tillagt i maj 2014:

Nu när konkursförvaltaren är klar med JB Educations förvaltarberättelse så framgår det enligt Dagens Industri att skolans tidigare ägare, en grupp som består av nio olika aktieägare, har plockat ut närmare en halv miljard kronor ur företaget innan det såldes till riskkapitalbolaget Axcel.

Bloggat:   Jinges bilderblogg, Bo Widegren, TIDENS TECKEN, Bengt Silfverstrand,

Alliansfritt Sverige om hur moderaterna både ”krishanterar” och tjänar på den privatiserade välfärden.

Media: SvD, DN1, Aftonbladet, DN2

Intressant?

Andra bloggar om skolan

Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Jag är med i en ”hembygdsgrupp” på fb. Häromdagen lade någon ut en bild på bygdens folkskola. En pampig, trevånings stenbyggnad, ja, närmast slottsliknande. 1910 står det med stora siffror på byggnaden. Och det slår mig hur annorlunda synen var på barnens skolgång för hundra år sedan. Den nya skolan inbegrep ALLA barn, alla skulle erbjudas en god start i livet! Hur det ser ut nu beskriver du mer än väl i ditt inlägg.

    ”Förändring” är inte alltid samma sak som ”utveckling”.

    Gilla

    Svara
  2. Tråkigt att Aliansen hanterar skattemedel så oansvarigt.

    Gilla

    Svara
  3. Vad uppfattar medlemmarna som det största problemet i jobbet just nu? – Att det finns för få lärare som ska göra jobbet. Att det är brist på specialpedagogiskt utbildade lärare. Att det borde finnas mer möjligheter att göra tidiga insatser från förskolan. Att det är svårt att få relevant fortbildning. – Sedan handlar det förstås om arbetsförhållandena konkret. Lärare får allt tyngre krav på sig på dokumentation till exempel, och man kan bli sittande med flera hundra centrala prov att rätta. – Att 40 procent av Sveriges lärare överväger att lämna yrket handlar mycket om lönefrågor, men om man frågar om arbetsförhållandena handlar det om för få lärare som ska göra jobbet och en administration som växer dem över huvudet. Krav på dokumentation av det som görs i jobbet förekommer numera i många jobb. Är det något lärare har nytta av? – Det finns flera aspekter när det gäller dokumentation, säger Klas Holmgren. – Läraren kan välja att dokumentera det som är viktigt för att han/hon ska kunna göra ett bra jobb. Men sen kommer andra intressen in: myndigheter kan ha sina egna krav på information, till exempel för statistiska ändamål. Och en tredje anledning att dokumentera kan vara att man vill se till att ha ryggen fri om något skulle inträffa, att man blir anmäld för något. – För undervisningens del är det bara det första skälet som är viktigt anser jag. Det beror på att dokumentationen tar så mycket tid: – Det kan bli så att det krävs så mycket dokumentation för att kunna göra en insats för en elev att man till sist inte har tid att göra insatsen, all tid har gått åt till dokumentationen.

    Gilla

    Svara
  4. Ännu ett exempel på att ersättningssystemen måste ändras.14 elever gav en vinst på drygt 13,5 mkr mellan 2009-11.”Vinsten förvånar lärarna” de vill inte framträda med namn utan vill hålla sig väl med ägaren om de vill ha arbetet kvar. Det liknar en kvarleva från bondesamhället, där patron ställde o styrde.”Vi fick inte utrymme för drama och teater på Liljeforsskolan” säger ägaren Age Sanner Persson som motivering till start av aktiebolaget, och avslutar med att ”Vinsterna är inte av den digniteten att den borde skapa avundsjuka”. Det är ett vanligt argument att ta till den ”svenska avundsjukan.” Om den ”digniteten” säger Tomas Hjelström (Handelshögskolan) ”Det verkar vara ett väldigt lönsamt företag med en ansenlig vinstmarginal..en vinstmarginal på 13-15% är rimlig”. Tillstånd ska inte kunna köpas och säljas.

    Gilla

    Svara
  1. Förundersökning inledd kring JB-koncernen | Svensson
  2. Peje Emilssons oro | PEPPRAT RÖDGRÖNT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: