Två statschefer i Davos – en uppiggande och en pinsam.

För några dagar sedan avslutades det ekonomiska toppmötet i Davos. Inte direkt ett möte som jag väntar mig något hoppfullt eller spännande från.

Men ett uppiggande inslag var det faktiskt där, och då tänker jag inte på det faktum att författaren Henning Mankell närvarade. Inte heller på de barbröstade  Femen-aktivisterna som jag inte förstår mig på, utan på Islands president Olafur Ragnar Grimsson. Han hade en uppfriskande respektlös attityd till bankerna som man skulle önska spred sig till övriga Europa.

Varför betraktar vi bankerna som heliga kyrkor” sa han i en intervju och fortsatte angående krisen på Island:

…vi var kloka nog att inse att det här var en grundläggande social och politisk kris men framförallt att vi inte följde den rådande ortodoxa läran i västvärlden under de senaste 30 åren. Vi införde valutarestruktioner, vi lät bankerna gå omkull, införde stöd till de fattiga och vidtog inte besparingsåtgärder i den skala som vi sett i Europa. Slutresultatet fyra år senare är att Island har en återhämtning som ser väldigt annorlunda ut än i andra länder i Europa.

Det trista och pinsamma inslaget stod ”vår egen” statsminister Reinfeldt för. När han bland annat säger att han vill att fler människor ska ha jobb med riktigt dåligt betalt, men det vill han inte säga för ”det låter inte så trevligt”.

Eller vad sägs om det som han sa? Lyssna och förfäras.  

Media: SvD

Aftonbladets blogg

Intressant?

Andra bloggar om Davos

%d bloggare gillar detta: