Heder åt vänsterpartisten Ulf Åman!

Jag brukar skriva om skillnader. Sådana som upprör. Och om hur stora skillnader som är rimliga. Om läxhjälp till de som redan har, om avdragsberoendet bland dem som befinner sig i innanförskapet, om politikers extremt förmånliga avgångsvederlag eller om dem som ertappas med fingrarna i syltburken.

Igår kunde man på Rapport få sig till del nya uppgifter om pensioner till f.d. landstingspolitiker på en nivå som ligger skyhögt över vanligt folks pensioner. Det handlade om hundratusentals kronor i pension utan några krav på att söka nytt arbete för f.d. landstingspolitiker med många år kvar till 65 års ålder.

Det uppiggande i inslaget stod Ulf Åman vänsterpartist i Oskarshamn för. Han inte bara kritiserade systemet utan kritiserade också med kloka argument en av sina partikamrater, det f.d. landstingsrådet Jonny Pettersson, som vid 44 års ålder kunde kvittera ut en visstidspension på 380 000 kr förra året. Något han skulle ha till år 2033. Som Ulf Åman sa:

”Det är alldeles för generöst, det skapar det här avståndet mellan politikerna och den vanliga människan som vi inte vill ha”

Om sin partikamrat sa han lika ärligt som sant att:

”Han fjärmar sig fån den vanliga människan på ett sätt som vänsterpartiet faktiskt inte har råd att göra.”

Nu var Jonny Petterson långtifrån värst. Förra året fick drygt 90 politiker pensioner av den här typen på tillsammans 19 miljoner kronor. Mest av alla fick folkpartisten Maria Wallhager Neckman i Stockholm, 53 år. År 2011 fick hon ut 650 000 i pension

Socialdemokraten Anna Kettner som vid 51 års ålder kunde kvittera ut: 510 000,hade man nått för en kommentar. Men  hennes kommentar var att hon ”tänker inte kommentera det”. Annars tycks argumenten som vanligt vara att man behöver den här typen av villkor för att rekrytera ”bra folk”.

Centerpartisten Lars Berge Kleber (400 000) menade t.ex. att det måste vara så här för att det annars skulle bli en elit som ägnade sig åt politik. Trots att han förstår att de generösa pensionsvillkoren ”sticker i ögonen” tycks han inte se att det nuvarande systemet gör att politikerna i allt högre utsträckning just kommer att tillhöra en samhällelig ”elit”. För som vänsterpartisten Ulf Åman lugnt säger:

”A-kassan är 300 dagar. Det borde vara något liknande för f.d. politiker”

Detta att dessa mycket generösa villkor fjärmar politikerna från de flesta människor med helt andra villkor är en fråga som framförallt borde vara ett problem för partier som talar för jämlikhet och säger sig företräda de arbetande. Jag hoppas verkligen att Ulf Åman får ett stort stöd.

Intressant?

SVT

DN

Aftonbladet

Läs andra bloggar om politikerlöner

Att sälja till sig själv – modernt bondfångeri.

Jag läser i tidningen (UNT) att Uppsala kommun nyligen beslutat att bilda tre nya kommunala bolag som ska äga och förvalta skolor, idrottsanläggningar och kontor. Som vanligt är argumentet att det ska bli ”effektivare”. Men man säger också att det är ett sätt att ”få loss pengar”, närmare bestämt fyra miljarder med en reavinst på 900 miljoner kronor. Kommunens ekonomichef Jan Malmberg säger att man kommer skapa ”en jättekassa” genom att sälja fastigheter till marknadsvärdet.

Att kommunen säljer ut till det privata har vi ju varit med om. En av de dummaste var väl försäljningen av Uppsala Energi till Vattenfall. Man fick in drygt 3 miljarder på ett bräde men förlorade samtidigt de inkomster som kom och fortfarande skulle ha kommit från Uppsala Energi till kommunen. Som att sälja en bra värphöna tänker jag. Nyligen hörde vi om hur kommunen slumpade bort några vårdcentraler för underpris till vårdkoncernen Carema.

Men här ska alltså kommunen sälja till sig själv. Konstigt eller hur? Två professorer i fastighetsekonomi säger också att:

Uppsala kommun blir inte rikare. Man kan inte tjäna pengar genom att sälja till sig själv.

Tänk att man ska behöva vara professor i fastighetsekonomi för att räkna ut det!

Men hur går det då till att skapa den här enorma ”jättekassan” som kommunens ekonomichef pratade om? Jo det är bara rent redovisningstrixande. De pengar som de nybildade bolagen ska betala för att köpa av kommunen, har de ju inte. Eller rättare: kommunen har dem inte. Därför lånar bolagen pengarna på ”den öppna marknaden” och köper fastigheterna till marknadspris. Det är alltså ett indirekt sätt att låna pengar. För de marknadsmässigt dyra fastigheter som kommunen nu istället äger via ett bolag måste man naturligtvis betala hyra. Gissningsvis en hög hyra. Eller som den ena professorn uttrycker det:

Risken finns att man får ett fastighetsbolag som gör stora vinster, och att verksamheten som är i lokalerna får betala.

 Är det ett bra sätt att använda pengarna som ska gå till skolan?

Annars kan man ju också misstänka att det är ett led i och en förberedelse för privatisering. Det privata näringslivet kastar ju lystna blickar på allt som finns av gemensam egendom och har god hjälp med att glufsa i sig från de flesta styrande politiker. Men näringslivet består inte av tålmodiga typer nu för tiden. De vill inte vänta och ta över via kommunal bolagisering

För faktiskt så har man inte heller från näringslivets sida  varit förtjusta i de kommunala bolagen. Redan 2007 gav Svenskt Näringsliv ut skriften Varför kommunägda bolag? med en mängd kritiska frågor. Ett av deras viktigaste skäl till att vara emot de kommunala bolagen handlade föga förvånande om det som de kallar ”snedvriden konkurrens”. Men även de tog redan då upp detta med redovisningstrixandet och skatteplaneringen, något som de inte gillade när det gjordes av kommunala bolag…..

Den Nya Välfärden, en tankesmedja närstående det s.k. näringslivet kom också ut med en rapport (Kommunala bolag – laglöst land?) i frågan för några år sedan. Den Nya Välfärden har ju mest gjort sig kända för olika fiffiga sätt plantera ett tänkande som röjer väg för att att riva ner eller köpa ut det som finns kvar av välfärden. Deras syfte med att kritisera trenden med kommunal bolagisering handlar utan tvivel också mest om att de vill att verksamheterna ska vara helt privata. Men i sin kritiska granskning så visar även de på en del problem med de kommunala bolagen som man från en helt motsatt utgångspunkt kan hålla med om, t.ex:

Genom att bolagisera sitt beslutsfattande har kommunpolitikerna alltså funnit en väg att baxa tveksamma kommunala affärsupplägg runt två av de demokratiska kontrollsystemen, nämligen offentlighetsprincipen och medborgarnas möjlighet till domstolsprövning.

Eller

Endast en tredjedel av de undersökta bolagen uppfyllde sina grundlagsstadgade förpliktelser att lämna ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

Men i Uppsala kommun har det alltså beslutats om tre nya kommunala bolag. Och även socialdemokraterna i Uppsala ”välkomnade beslutet” med de sedvanliga effektivitetsargumenten…

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Välfärden

En intressant Masteruppsats om bolagisering av kommunal verksamhet från Göteborgs Universitet

%d bloggare gillar detta: