Lever Världsbanken upp till sitt chockbudskap?

Häromdagen skrev jag om den rapport, ”Turn Down the Heat”, från Världsbanken som varnade för att vi går mot en uppvärmning på fyra grader till sekelskiftet om det inte sker ”allvarliga politiska förändringar”. Världsbankens ordförande Dr. Jim Yong Kim skrev i förordet till rapporten att man hoppades att den skulle ”chocka oss till handling”.

Förutom att man måste ta innehållet i denna rapport på största allvar tyckte jag att man måste fundera över vilka som skulle chockas till handling och hur. Men jag måste också säga att jag var rätt förvånad över avsändaren: Världsbanken.

Nu läser jag en artikel i den australiska tidningen GreenLeft som menar att Världsbanken borde följa sina egna råd. Artikelförfattaren Simon Butler menar att Världsbanken investerar i fossila bränslen på ett sätt som bidrar till uppvärmningen av klimatet. Han ger några olika exempel:

Att bankens finansiering av kol har ökat 40-faldigt under de senaste fem åren, att man  finansierat  kraftverk för brunkol (det mest förorenande fossila bränslet) i Kosovo, att man 2010 lånade ut 3.750.000.000 dollar för att bygga ett av världens största koleldade kraftverk i Sydafrika eller att banken förra månaden lovade  att stödja en stor expansion av Egyptens olje-och gassektor.

Banken har också spenderat miljarder på att hjälpa jordbruksföretag att köpa upp jordbruksmark i länderna i syd. Det innebär att klimatvänligt småskaligt jordbruk ersätts med fossilberoende industriellt jordbruk. Knappast ett sätt att ”Turn Down the Heat!

På FN:s klimatkonferens i Cancún för två år sedan utsågs Världsbanken som ”tillfällig förvaltare” av en grön klimatfond på flera miljarder dollar. Fonden skulle hjälpa till att finansiera en hållbar utveckling med låga utsläpp speciellt i länderna i syd. Mer än 90 icke-statliga organisationer, NGO:s och aktivistgrupper sände 2010 ett öppet brev till chefen för  FN: s klimatpanel Christiana Figueres och protesterade mot Världsbankens roll i ”Green Climate Fund”. Grupperna sade:

Trots krisen för klimatet och den ekonomiska krisen fortsätter Världsbanken att finansiera projekt för fossila bränslen i en alarmerande takt, främja falska lösningar på klimatkrisen, och använda finansieringsinstrument som ökar skuldsättningen i utvecklingsländerna. Således är Världsbanken inte lämpad att ge råd i utformningen av en fond som måste säkerställa en rättvis och effektiv långfristig finansiering baserad på principerna om miljöintegritet, rättvisa, hållbar utveckling och demokrati.”

Simon Butler menar mot denna bakgrund att Världsbankens rapport inte är ett uttryck för att man kommer att förändra sitt sätt utan snarare en reklamdrive i samband med FN:s klimatförhandlingar i Doha, Qatar som pågår nu.

Tja, nog för att det behövs mer än gräsrotsaktivitet i Klimatfrågan, något som t.ex. klimatexperten Rikard Warlenius tagit upp i en artikel på Cogito: Kan klimatapatin brytas? Han talar om behovet av att lansera ”ett kraftfullt politiskt projekt” som han menar måste komma från ”människor i ledande ställning – som visar att detta är på allvar”. Jag tror definitivt att han har rätt. Men Dr. Jim Yong Kim och Världsbanken är uppenbarligen inte dessa ledare.

Media: GP, DN,

DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB1, AB2

Läs andra bloggar om klimatet

Intressant?

Mer unken höger: DN:s ledarredaktion

Häromdagen skrev jag om hur konsekventa liberaler kan förenas med socialister på europeisk nivå i motståndet mot reaktionära motståndare till bland annat kvinnors rättigheter. Här i Sverige blev sprickorna inom borgerligheten (i detta fall Folkpartiet) tydliga då Birgitta Ohlsson underordnar sig moderaterna och röstar för dinosaurien Tonio Borg.

I lördags skrev tre företrädare för Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Centerkvinnorna och Liberala kvinnor en debattartikel i DN som uppmanade regeringen att följa Norges exempel och kriminalisera svenska medborgares sexköp – även utomlands. En mycket rimlig och i förhållande till övrig lagstiftning konsekvent linje kan man tycka. Men förslaget möttes av motreaktion på ledarplats i DN. Då blottades en mängd unkna attityder och ståndpunkter från DN:s ledarredaktion. Samtidigt blottades en ytterligare spricka inom det borgerliga lägret när det gäller försvaret av kvinnors rättigheter och värdighet och en möjlighet till samverkan över den s.k. blockgränsen i en viktig fråga.

Bland de  unkna ståndpunkter som kommer fram hör den urskuldande synen på sexköp:

Det är inget grovt våldsbrott, det är ett bötesbrott som för femton år sedan inte ens var ett brott.

Ännu värre är att man faktiskt tycks se svenska mäns sexköp utomlands som en sorts bistånd:

…om man ska se det krasst, är det bättre att se sina barn svälta ihjäl än att prostituera sig?

Vad som blir ett val för den som inte har något val är ju inte på något vis ett argument till försvar för den som i överläge utnyttjar  och drar nytta av den som är utan valmöjlighet!

Det finns mer att säga om denna ledare. Det har också sagts i ett flertal mycket bra blogginlägg av bl.a. Lena Sommestad, Maria Robsahm (Feministiskt Perspektiv) och andra:

Bloggat: Lena Sommestad, Feministiskt Perspektiv1, Feministiskt Perspektiv2, Calleism, Skulden är min, Intersektionell Solidaritet

Intressant?

<span>%d</span> bloggare gillar detta: