Om partistödet i Uppsala och stöd till partier.

Partier som sitter i kommunfullmäktige ska tvingas redovisa vad de gör med partistödspengarna. Det föreslår en statlig utredning som nu är ute på remiss. Men moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna i Uppsala är emot detta förslag. Mer än 5,3 miljoner av skattepengarna i Uppsala går till stöd till de politiska partier som sitter i kommunfullmäktige. Alla de åtta partierna i kommunfullmäktige får del av detta partistöd i proportion till antalet mandat, men de behöver inte redovisa vad de använder pengarna till. De borgerliga partierna menar att en skyldighet att redovisa skulle leda till ökad byråkrati och talar istället i allmänna ordalag om ”transparens”. Socialdemokraterna är däremot för ett sådant system och menar att det just skulle bidra till ”transparens”.

Jag vet inte ifall frågan om hur varje parti använder de pengar de får av skattebetalarna är en så speciellt viktig fråga. Pengarna ska väl användas till att stärka dem själva i deras möjligheter att arbeta och nå ut. Ifall något parti skulle fuska med detta så drabbar det ju dem själva. Summan 5,3 miljoner fördelat på åtta partier är inte heller – jämfört med andra belopp som vi numera ser i olika sammanhang – någon speciellt stor summa.

Däremot kan man ju fundera över varför kommun och stat över huvud taget ska betala bidrag till partier. Men det är ju en del av ett helt system som vi har i Sverige där vi alla är med och bidrar till alla möjliga organisationer som vi kanske inte gillar personligen. Själv känner jag mig t.ex. inte glad över tanken på att obehagliga frikyrkor som den där pingstsekten ute i Knutby eller för den delen Livets Ord i Uppsala får skattestöd. I en ideal värld så tycker jag inte att partier eller kyrkor ska ha stöd av staten eller kommunen utan av de egna utövarna. Dels för att de borde stå fria från staten men också för att understödet  innebär  att man bevarar de gamla partierna och försvårar för nya, ett konserverande system. Men eftersom vi inte lever i en ideal värld så behövs å andra sidan dessa typer av stöd, på ungefär samma sätt som en del typ av kultur behöver stöd.  Om inkomster och rikedomar var mer jämnt fördelade i samhället så skulle det inte behövas något speciellt stöd till partierna, tror jag.  Men nu är det åtminstone en sorts motvikt till det stöd som rika bidragsgivare kan ge (och ger) till de partier som de anser gynnar dem. I USA kan man säga att nackdelen med detta är ganska tydlig. Att vinna val i USA är inte någon billig historia. Till exempel kostade det redan 2008 i genomsnitt 1, 4 miljoner dollar att vinna en plats i Representanthuset och 8,5 miljoner att vinna en plats i Senaten. Kostnaderna för TV-reklamen i samband med höstens presidentvalskampanj beräknas till 2 miljarder dollar. Här är det väl ganska tydligt att pengarna inte bara påverkar utan faktiskt också styr över politiken.

Så om vi ska prata om ”transparens”, att öppet kunna se vad som sker i samhället, så är det snarare de bidrag som partierna får vid sidan om det statliga och kommunala stödet som är intressant. Det gäller både storleken på bidragen och vilka som är bidragsgivarna.

Förra året kritiserade Europarådet Sverige för att inte ha några regler för redovisning av bidragen till partier. Detta är Sverige  ensamma om tillsammans med Malta, San Marino och Schweiz som också saknar lagar om att politiska partier ska redovisa ekonomiska bidrag. De som då gick emot en sådan redovisning var moderaterna, kristdemokraterna och SD. Inom moderaterna kritiserades detta av riksdagsledamoten Maria Abrahamsson, som skrev i DN:

Min kritik gäller den bristande trovärdigheten i hur de nya Moderaterna finansierar sin verksamhet utöver statsbidragen. För hur ska vi moderater kunna behålla, utveckla och stärka förtroendet i väljarkåren om vi samtidigt motsätter oss tvingande regler om hur partiets verksamhet finansieras?

Att moderaterna inte gärna vill att folk ska se vilka som ger pengar till deras parti tycker jag inte är så konstigt. Det skulle nog förstöra bilden av ”det nya arbetarpartiet” när det visar sig vilka som gynnar partiet för att politiken gynnar dem. De rika investerar i moderaterna helt enkelt.

Att kristdemokraterna inte heller så gärna vill att de nära banden till exempelvis Livets Ord här i Uppsala (som verkligen är bra på att göra affärer) ska synas helt tydligt har nog liknande skäl. KD går en svår balansgång med sin variant av ”lagom” värdekonservatism och kristen fundamentalism.

Att SD inte ville att deras bidrag skulle synas handlar på samma sätt om att en redovisning av bidragen från den europeiska extremhögern skulle solka bilden av SD som ett demokratiskt och salongsfähigt parti bland alla andra.

Så hellre än ett system för att redovisa hur kommunala bidrag används skulle jag se ett system där de privata bidragen och bidragsgivarna redovisades.

Uppsala

Intressant?

Media : DN

Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: