En händelse i den svenska bloggvärlden.

I flera år har Jan-Inge Flücht med bloggen Jinge varit den kanske största av de politiska bloggarna. Han har hållit på sedan 2004 och skrivit 10.000 inlägg, med mellan 5.000 till 7.000 besök om dagen. Det är – har jag förstått – mycket bland politiska bloggare. Andra typer av bloggar har betydligt större besökssiffror. Sök bilder för ”bloggare” på Google så förstår ni vad jag menar. Men i den politiska debatten har alltså Jinge varit stor och även av och till lyckats reta de gamla medierna.

Nu ser jag att han tröttnat på verksamheten och ska begränsa sig till att hålla på med en bildblogg. Men eftersom det inte bara varit en mycket professionell, utan också en kommersiell blogg, så lägger han inte ner den. Istället  har han  sålt bloggen till Anders Romelsjö, som driver den vidare under samma namn och med samma utseende. Vet inte om det kommer att innebära några större politiska förändringar. Det finns nog anledning att fortsätta följa denna blogg. Bland annat publicerar han ett intressant inlägg av Uppsalabon Gábor Tiroler, som är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba, där han skriver om de svenska medierna och den omskrivna bilolycka på Kuba där en svensk kristdemokrat var med.

intressant

Torrkatastroferna blir vanligare. Klimatkrisen är redan här.

I Sverige har vi hittills haft en sommar som varit svalare och regnigare, åtminstone än förra årets sommar. Vårt väderminne brukar vara kort. Men i USA däremot har sommaren varit katastrofalt het och torr. Det är så illa att mer än 60 procent av den amerikanska kontinenten lider av den värsta torkan på femtio år. Och president Barack Obama vädjar till USA:s kongress att godkänna en massiv katastrofhjälp till de amerikanska jordbrukare som drabbats av torkan.

Detta handlar inte bara om tillfälliga väderväxlingar. Det är en följd av den fossildrivna klimatförändringen. Häromveckan skrev den kände klimatforskaren och chefen för NASA:s rymdforskningsinstitut James Hansen om detta i Washington Post.

Han berättar där om hur han, den heta sommaren 1988, vittnade inför Senaten  och att han ”målade en dyster bild av konsekvenserna av stadigt ökande temperaturer, som drivs av mänsklighetens användning av fossila bränslen.”

Trots detta anser han nu att han var alltför optimistisk då. Visserligen har hans förutsägelser om en ökande global temperatur besannats. Däremot lyckades han inte då förutse ” hur snabbt den genomsnittliga ökningen skulle driva fram en ökning av extrema väderförhållanden.”

Tillsammans med sina kollegor lägger han fram en ny analys av de senaste sex decenniernas ökning av den globala temperaturen som visar en extrem ökning av frekvensen av extremt varma somrar – publicerad på The National Academy of Sciences. Följderna av dessa förändringar är som han skriver inte bara djupt oroande för framtiden utan direkt här och nu. Sådana händelser brukade vara ytterst sällsynta. Från 1951 till 1980 inträffade extremt höga temperaturer på cirka 0,1 procent till 0,2 procent av jordens yta. Men under de senaste tre decennierna, har detta nu ökat till att gälla 10 procent av jordens yta som en följd av den genomsnittliga globala temperaturens höjning. Men som Hansen säger:

Även med klimatförändringarna, kommer du ibland uppleva somrar som är svalare än normalt eller en typiskt kall vinter. Låt inte det lura dig.

För det är ytterligheterna som faktiskt blir mycket vanligare, allvarligare och mer intensiva  i hela världen.

För den som tycker att detta låter nedslående, för det är det ju verkligen, är Hansens slutord viktiga:

Det finns fortfarande tid att agera och undvika en försämring av klimatet, men vi slösar bort dyrbar tid.

 

Dust Bowl på 30-talet

Media: DN, SvD

Bloggare om torkan och klimatkrisen:  Cornucopia,   AftonbladetBlogg

Läs andra bloggar om klimatet

Intressant

Stäng syltburken och sluta särbehandla de rika.

För några dagar sedan avslöjades att Tillväxtverket lagt miljoner på vin, middagar och annan lyx samt rent allmänt haft dålig koll på sina utgifter. Generaldirektören Christina Lugnet gjorde som de flesta makthavare på den nivån brukar göra: först förklara svinerierna men be lite lätt om ursäkt för att sedan backa helt och börja prata om skärpning. Men näringsministern kände däremot det folkliga trycket. En ilska grundad på den utmanande skillnaden på folk och fä som det här illustrerar.

Lööf uttalade alltså att verket ”inte följt sina interna riktlinjer” och att ”förtroendet för Christina Lugnet var kraftigt naggat i kanten från regeringens sida”. Generaldirektören skulle bli avsatt.

Men samtidigt går näringsminister Annie Lööf och handelsminister Ewa Björling gemensamt ut och berättar att Tillväxtverket ska få ytterligare 60 miljoner kronor. De ska användas för att fortsätta utveckla turismen i landet säger de. Men kan vi vara säkra på att inte en del av de pengarna används som tidigare? Inte så vältajmat verkar det.

Dessutom visar det sig att även ministern Annie Lööf käkat gratis för skattepengar tillsammans med 15 andra centerpartister. 21.965 kronor gick restaurangbesöket på. En summa som är högre per person än de flesta av oss kan kosta på sig då vi går på krogen. Dessa pengar ska nu betalas tillbaka. Men enligt en artikel i Aftonbladet tycks detta ha påskyndats på ett minst sagt tvivelaktigt sätt av journalisternas rotande.

Föga förvånande kan vi se att det är rätt många höjdare som har händerna i den så kallade syltburken.

Men inte nog med detta. Nu visar det sig att generaldirektören egentligen inte alls får sparken. Åtminstone inte i den mening som de flesta av oss andra uppfattar begreppet, nämligen att man förlorar jobbet (och lönen) och blir tvungen att söka ett annat. Istället är det så att hon fortsätter ha en lön på 91.000 kronor i månaden ända till mars 2015, fortsätter ha en gratis lägenhet i Stockholm och fria resor hem till Haparanda samt behåller titeln som Generaldirektör. Under tiden fram 2015 ska hon vara sysselsatt med något på regeringskansliet. Här finns för övrigt ytterligare sex avdankade generaldirektörer som fortsatt att få liknande höga löner, trots att de inte längre jobbar som generaldirektörer.

Upprörande tycker väl de flesta. Men inte regeringens egen utredare Sten Heckscher. Han menar, i ett uttalande till TT, att generaldirektörer och liknande personer ”lever lite osäkert” . Därför måste de ha dessa garantier, det räcker inte med den höga lönen. Jag undrar om Sten Heckscher har funderat över hur det är för många människor med låga löner, som lever under hot om nedläggningar, nedskärningar, personalinskränkningar o.s.v. Lever inte de ”lite osäkert”? Vilka garantier borde de då ha?

Ett inslag om dessa förhållanden på gårdagens Rapport är i all sin saklighet som ett inlägg i diskussionen om klass. Man jämför där situationen för dessa sju generaldirektörer med den från regeringskansliet uppsagde vaktmästaren Gunnar Gerestad.  Han är arbetslös och söker jobb. Han hade dessutom inte snott skattemedel eller brutit mot riktlinjer. Men förvisso var hans jobb osäkert eftersom han blev uppsagd. Skillnaden i villkor och den uppenbara orättvisan behöver egentligen inte kommenteras. Men lika upprörande som själva orättvisan är det faktum att de rika alltid har argument för sina privilegier, även när de för de flesta av oss andra är helt orimliga.

Politiska åtgärder för att stänga igen syltburkarna och få ett stopp på särbehandlingen av de rika efterlyses.

intressant

Media:

SVT, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expressen, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Bloggat: Röda Malmö

Läs andra bloggar om Tillväxtverket

%d bloggare gillar detta: