Greider, realismen, ”vänstersossen” och regeringsskiftet.

Det är dags att stryka ordet ”vänstersosse” ur det svenska språkbruket.

Så uttrycker sig Göran Greider i en intressant artikel i senaste numret av den socialdemokratiska tidskriften Tiden.

Greider säger att han själv kallar sig socialist ”Till och med ibland ekosocialist”. Han är en ”svårt passiv” medlem i det socialdemokratiska partiet eftersom han är ”realist och inser att ett parti som vill regera inte kommer att kunna vara överdrivet radikalt”. Däremot vill han inte bli kallad ”vänstersosse”, vilket han ser ”som en förolämpning, en degradering, en stympning.” Han tycker att ordet ”rymmer så oerhört mycket av en förlorarpose. Det utgör en dyster spegling – som en darrig bild i rostig plåt – av tjugofem års högervridning av all politik.

Greider påpekar att officiellt (uppifrån i partiet) tolereras varken höger- eller vänstersosse som begrepp, i den bilden är alla bara socialdemokrater. Och som han säger: ”Särskilt starkt framhävs det av dem i socialdemokratin som verkligen står långt till höger”. Samtidigt vet ”praktiskt taget alla inblandade” attsplittringen är fundamental inom socialdemokratin”. Han beskriver därefter denna splittring mellan en mitt som han kallar ”gråsossar”, en högergrupp av liberaler och en vänster som han något ologiskt kallar just ”vänstersossar”.

Denna vänster inom socialdemokratin har enligt Greider

oftast gjort en dygd av att inte öppet försöka sätta någon agenda över huvud taget, livrädda som de är för att framstå som splittrare. Psykologiskt har de därmed blivit offer för en partilojalitet som deras motsvarigheter på den högra sidan i betydligt mindre utsträckning känt sig hämmade av – det brukar vara på den kanten som de ”tunga och anonyma källorna” och krypskytte-sms:en finns.

Han förklarar vidare vänstersossarnas större ängslighet (jämfört med partihögern) med att de till skillnad från partihögerns folk inte har ”en arbetsmarknad väntande inom näringslivet”. Ett uttryck för denna ängslighet sägs vara att de t.ex. aldrig uppträder ”gemensamt med en artikel eller ett utspel.”

Så långt Greiders beskrivning av den fundamentala splittringen i SAP. Den känns krass men samtidigt realistisk. Hans beskrivning stämmer med den bild jag får av partiet som utomstående betraktare. Själv har jag ofta svårt att förstå hur dessa ”vänstersossar” eller socialister inom det socialdemokratiska partiet  står ut. Och varje gång jag försöker tänka att det ändå är bra att det finns folk med dessa tankar i partiet så undrar jag också varför de inte hörs och syns mer i öppen kritik av partiets högervridning. Kanske är Greiders syfte att försöka provocera partiets vänster till en mer kraftfull opposition?

Greider själv har väl aldrig varit tyst med sin kritik, men som han själv säger är han skribent och inte politiker. Hans val av partitillhörighet handlar inte om ”identitet” utan om ”realism”. Det är en realism som handlar om att inse ”att ett parti som vill regera inte kommer att kunna vara överdrivet radikalt”. Men vad är ”överdrivet radikalt” egentligen? Är det överdrivet radikalt att säga nej till vinst inom välfärden? Är det överdrivet radikalt att säga nej till privatiseringar och nedskärningar, att vara för omfördelning mot ökad jämlikhet eller höjd skatt för de rika? Är det överdrivet radikalt att kräva just en radikal klimatomställning eller att säga nej till svenskt deltagande i USA:s krig? För partiets höger är det definitivt så. Men tyvärr verkar det vara så även för mittengruppen av ”gråsossar”. För dessa två grupper som dominerar partiet tycks bara intresserade av själva makten inte av politikens innehåll. Greider uttrycker själv detta på ett tydligt sätt när han beskriver den nuvarande kampen om regeringsmakten:

Men vad är det egentligen match om? Om man betraktar svensk politik inte som en strid om vilket parti som är störst utan om vilken agenda som är dominerande ser bilden annorlunda ut: Då är matchen i själva verket slut för ett bra tag sedan. Eller har kanske förvandlats till en vänskapsmatch. Det är match om Makten, men inte så mycket om Politiken. Inget ska ändras, det är den nya trosbekännelsen.

Faktum är att det är svårt att urskilja någon principiell skillnad mellan S och M i så centrala frågor som ”vinster i välfärden” eller skatter.

Men om man uppfattar läget på detta sätt så borde det få rätt stora konsekvenser för såväl den vänster som finns inom socialdemokratin (t.ex. de som är mot vinst i välfärden) som för vänsterpartiet när det gäller synen på regeringsskifte. Jag vill verkligen också ha ett regeringsskifte. Men om det bara innebär ett byte av folk på taburetterna utan några som helst väsentliga förändringar av politiken kring några krav som (utan ”överdriven radikalism”) för oss mot ökad rättvisa och jämlikhet då tycker jag att det i stort sett är skit samma. Naturligtvis är det tråkigt att tänka så här. Mycket lättare och roligare att bara hoppas på regeringsskifte utan någon realism kring vad detta kan leda till. Men betydligt surare efteråt då allt blir som förut.

Tyvärr tror jag att det såväl för dem som är vänster inom socialdemokratin som för vänsterpartiet eller oss partilösa socialister är nödvändigt både att ha ett mycket längre perspektiv än bara till nästa val och att sätta politiken – och kampen för den i alla dess former –  inte organisationen, anställningen eller förtroendeuppdraget i första rummet.

Vad folk sen väljer att kalla sig (eller accepterar att kallas) tror jag är mindre viktigt.

intressant

Media: Aftonbladet, Dagens Arena, GP

Bloggat: Vinden vänder, Ett hjärta rött, Annarkia, Jinge

Andra bloggare om socialdemokratin

Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Jag har själv inte läst artikeln du refererar till. Blir osäker på om det är du eller Suhonen som talar på slutet? Oavsett vilket, så kan jag bara instämma.
    Trianguleringen som pågår inom svensk politik är förödande för alla. Har den kanske alltid pågått? Första gången jag läste om kampen i 1900-talets början mellan pragmatismen och idealismen var i Per Anders Fogelströms stockholmsskildringar: Hinke Bergegren, Branting, uteslutningarna . . . inget nytt under solen? Ska man vara med där majoriteten finns och försöka påverka/radikalisera – eller ska man välja att stå vid sidan om/vara fri från lojaliteter mot organisationen? Detta eviga dilemma . . .

    Gilla

    Svara
  2. Glömde: Vilken fräsch bild på Greider! Hoppas den är nytagen, han behövs, och jag har varit lite orolig när jag sett hans kroppshydda. Det räcker om han är tungviktare med sina ord. 🙂

    Gilla

    Svara
  3. Tack än en gång för dina bra kommentarer.
    När det gäller det du kallar det eviga dilemmat om att vara ”med majoriteten” eller ”fri och vid sidan om” så anser jag inte riktigt att det ser ut så. Jag är inte emot att vara ”där majoriteten finns”. Tvärtom, i de flesta fall är jag för det. T.ex. väljer jag majoritetsfackföreningar före de ”trevligare” syndikalisterna. Och jag tycker det är en viktig inriktning i all typ av rörelsearbete. Men innehållet i rörelsen måste man alltid diskutera och enighet kan inte vara ett självändamål oavsett politiken.
    När det gäller Greider så måste jag nog tyvärr erkänna att jag valde en bild som var lite mer fördelaktig..
    När det gäller min placering av bilden på Suhonen så vet jag att bilder inte är min grej. Däremot din. Jag tog därför bort den för att inte bidra till den förvirringen.

    Gilla

    Svara
  4. Annarkia

     /  9 juni, 2012

    Apropå dilemmat om ”att vara med majoriteten” eller inte kan man ju fundera över vilket samhälle vi skulle få om ingen vågar eller än värre tillåts att gå mot strömmen .

    Gilla

    Svara
  5. Kankse dags för en slutgiltig definition av ”socialism” och ”demokrati”, liksom det tränger för ordet ”frihet” som liberalerna vurmar så starkt för. Mitt bidrag:

    1. Socialismen föddes tidigt. En bok som satte en vägvisare på allvar är Apostlagärningarna i NT: Kapitel 4. v32-37. Där ges grunden för uttrycket ”Från var och en efter förmåga – Åt var och en efter behov”.
    Alltså var Jesus ett namn som spred socialismen bland de första i våra tider: Fred, Jämlikhet, Solidaritet, Allas lika rätt inför lagen (Rättvisa), republik,, antikapitalism, antiimperialism.
    (leder till grunden för syskonskap och mellanfolklig kärlek. Kallas även ”kärleksbudskapet”.)

    Det stämmer bra med Jesus ord. Han ville även att ”kyrkan” skulle stå fri mot staten/imperiet. Men kejsaren och påven gjorde hans ord till religion under 300-talet, och hans sanna ord smutsades ner av sagor. Vi tvingades i dem ända fram till 1900-talet.
    ”Socialist” har många mindre seriösa, men betydande personer KALLAT SIG. I syfte att få publicums makt: Adolf Hitler. Josef Stalin. Kim Jong Il. Listan är lång. Ingen av dem var dock socialister, utan i var i realiteten raka motsatsen. Stalin och Hitler mördade socialisterna först av alla när de fick chansen. De smutsade ner sanningen, humanismens kärna.
    Den som känner August Palm närmare (SAPs grundare 1889) känner också hans syn på denne Jesus. Och hans syn på dåtidens kyrkor och präster. Han kallade Jesus för en sann social revolutionär. Idag vet vi mer iom t.ex. Nag Hammadi-texterna.

    2, Demokrati. Bygger på att samtliga i folket är gediget allmänutbildade: Kunskap. Jesus sa: Följ ljuset, och du kommer att finna vägen som du aldrig går vilse på. Ljuset = kunskap, Vägen = socialismen. I vissa länder, där man slår sig för bröstet och kallar sig demokrater, är kunskapen om omvärlden nära noll i den stora massan. Sverige ligger bra till med en 9.åriga obligatorisk skola, och fritt gymnasialt tillval i tre-fyra år.
    Men skolan är ALLTID en stridsfråga här, då högern är av naturliga skäl MOT kunskap för alla. De är allstå ickedemokratiska.
    Ju mer allmänkunskaper vi har individuellt, desto mer och bättre demokrater är vi. Ofta leder det naturligt till att vi då även upptäcker socialismen. Ofta sker det i samband med att vi får barn. Ansvarskänsla i kombination med kunskap brukar ge oss socialistiska värderingar enligt punkt 1.

    3. Frihet. Enkelt att definiera ickesocialistens form av frihet. Allt skal vara fritt, inkluderande att få tjäna in sitt levebröd på andra individers arbete. Vilket innebär ofrihet för dem.
    Så illa är det. Socialisterna å vår sida VET att friheten kommer med den demokratiska socialismen, men man anger aldrig frihet som första paroll. Just för att den är så svårdefinierad.

    Tack för ordet.

    Texten skänks till public domain och får spridas som den står. (rätta gärna stavfel)
    Skriven av Lars Ahlström 11 Januari 2013.

    Gilla

    Svara
  6. Hej Lars och tack för en intressant kommentar!
    Jag ska direkt säga att jag inte är speciellt bevandrad i Bibeln och att jag passar i frågan om existensen av en Gud (agnostiker). De stycken du hänvisar till i Apostlagärningarna innehåller ju förvisso sådant som ingår (måste/borde) i det som man kan kalla socialism: egendomsgemenskap och till var och en det den behöver. Det är ju ytterligare ett steg från det stycke som där hänvisas till i Jesaja 58:7 där man ”bryter sitt bröd åt den hungrige”.
    Kanske är det samma problem med tolkarna och efterföljarna som inom arbetarrörelsen. För det tycks mig som om större delen av de kristna kyrkorna snarare varit mycket bra på att samla i ladorna till sina egna högsta på samma sätt som skett inom fackföreningar, arbetarpartier och stater som kallat sig socialistiska. Å andra sidan ser jag numera många gånger representanter för den svenska kyrkan delta i kampen för fred, rättvisa och solidaritet. I flera fall på ett mer hedrande sätt än framstående ledare inom arbetarrörelsen.

    I demokratifrågan har jag skrivit en grej i samband med alliansregeringens saudiaffärer: https://pepprat.wordpress.com/2012/10/21/skulle-forsvarsministerns-slirande-kunna-leda-till-en-fordjupad-diskussion-om-demokrati/

    När det gäller ”frihet” håller jag med om att det är svårt och lätt missbrukat ord. Socialismen måste tänker jag också alltid ha ett konfliktperspektiv: VEMS frihet?

    Gilla

    Svara
  1. Jan Guillou och demokratin | Jinge.se
  2. Sjöstedts invit | PEPPRAT RÖDGRÖNT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: