Folken har röstat, men en annan röst är fortfarande starkare.

Det har varit val i Frankrike och Grekland. I det franska presidentvalet vann socialdemokraten Hollande. I Grekland stärktes vänstern till vänster om socialdemokratin (Pasok) och till höger om högern (Ny demokrati).

Hollande har uttryckt att besparingar inte längre kan vara ”det enda alternativet” och att de ”inte är oundvikliga”. Det är ju formuleringar som säkert är ett sätt att möta väljarnas förväntningar men inte någon direkt garanti mot nedskärningspolitiken. Vilken regering som blir ett resultat av det grekiska valet vet vi inte ännu, men helt klart är att här är förhoppningarna på ett stopp för de drastiska nedskärningarna av löner och välfärd ännu högre. Folk har helt enkelt i stora skaror lämnat de traditionella partierna.

Samtidigt som breda lager av folken i Frankrike och Grekland röstat i protest hörs andra röster som haft och fortfarande har så mycket större tyngd än den demokratiska rösträtten: finanskapitalets röster. Dessa grupper som berikat sig samtidigt som de flesta fått det sämre och som drivit på de orättvisa nedskärningar och kallar dem för ”reformer”, känner sig missnöjda med valresultaten. I tidningen Privata Affärer citerar man Commerzbank som säger att:

Det allmänna sentimentet på finansmarknaderna på måndagen är negativt, och
nyhetsflödet har till stor del präglats av de franska och grekiska valen under
helgen.

Valresultaten i Grekland och Frankrike är bevis på att folket inte är
villigt att betala för de kraftfulla besparingsåtgärderna. Vi kan få se ett nytt
bakslag sent i maj när Irland håller sin folkomröstning.

Marito Ueda vid FX Prime i Tokya anser på samma sätt enligt SvD att besparingsåtgärderna ”är kruxet för att lösa Europas skuldproblem” men att vad som är ”gemensamt för valen i både Grekland och Frankrike är att folk inte känner sig tillfreds”.

Här och just på denna punkt talar den ekonomiska makten sanning. Folk känner sig inte tillfreds med de hårda besparingsåtgärderna – dessa omfördelningar för ökad orättvisa som finansklassen ser som ”kruxet” . Men ännu når inte demokratin in i bankpalatsen och finansbolagens styrelserum. Tills dess hotar många bakslag och besvikelser de folkliga protesterna.

(Tillagt 9 maj: Läs  en artikel av Kajsa Ekis Ekman (alltid välformulerad och klok) i DN)

Media:  Expressen, SvD, DN1, DN2, Dagens Industri.

Bloggat: Schlaug, Svensson, Kilden&Åsman, annarkia.

intressant

%d bloggare gillar detta: