Hyckleri och olika måttstockar på världsarenan.

I veckan har vi sett två exempel på hur man på den internationella arenan använder helt olika måttstockar beroende inte på vad som görs eller sägs utan på vem som gör det.

Jag är motståndare både till militarism och till atomvapen. Jag tror alltså inte att det finns några goda demokratiska atomvapen. Nu genomförde Nordkorea ett misslyckat försök med att skjuta upp en satellitförsedd långdistansraket. Omvärlden misstänker att de inte bara har civila avsikter med detta. Det s.k. världssamfundet som leds av länder som har enorma arsenaler av massförstörelsevapen fördömer. Jag tycker inte att deras fördömanden är ett dugg trovärdiga så länge de inte också kan kritisera t.ex. de drönare som skickas av USA till områden i Pakistan. Dessa obemannade luftfarkoster används ju definitivt inte för civila ändamål. För en månad sedan dödades t.ex. sex personer i Pakistan av USA-drönare.

Ett annat exempel på tillämpande av olika måttstockar visas i samband med de fördömanden som riktats mot den tyske nobelpristagaren Günter Grass för hans dikt Vad som måste sägas, översatt till svenska i Expressen 11 april. Dikten kritiserar Israels hot om att angripa Iran för att de misstänker Iran för att utveckla kärnvapen som Israel själv redan har. Dikten kritiserar också Tyskland för att ”på rent affärsmässiga grunder fast under täckmantel av skadestånd” sälja ”ännu en tysk ubåt till Israel med specialiteten att effektivt styra atommissiler”.  Grass skriver också bland annat:

Men varför har jag ålagt mig att inte

nämna det andra landet, det som länge

hemligt har samlat på sig kärnstridsspetsar

men sluppit all kontroll från världssamfundet:

insyn förvägras.

Om detta faktum tigs det vitt och brett

Och själv har jag stämt in i tigarkören.

Det tynger ner mig som en skamlig lögn

och känns som tvång med hot om straff

för den som bryter ledet.

Man blir lätt dömd för antisemitism.

Och dömd för antisemitism har han blivit både internationellt och i Sverige. Dilse Demirbag Steen skriver t.ex. i en artikel i GP att  ”antisemitismen och gamla fördomar om judar tränger upp till ytan” och nämner  i sammanhanget ”Günter Grass, som hävdar att Israel vill förinta Irans folk.”

Israel som enligt Sipri har 80 atomvapen talar alltså om att angripa ett annat land som de misstänker för att också vilja skaffa atomvapen. När de kritiseras för detta reagerar de som numera styr i Israel på samma sätt som en totalitär stat, överkänslig för kritik. De har gett Grass inreseförbud i landet. Premiärminister Benjamin Netanyahu anser att Grass är ute efter att skada Israel. Man kan komplettera denna bild genom att läsa Gunnar Bergdahl som i Helsingborgs Dagblad berättar historien om Mordechai Vanunu, den israelisk kärnfysiker som avslöjade Israels kärnvapen.

Inte nog med att ingen som helst kritik riktas från världens makthavare mot de israeliska kärnvapnen eller den israeliska statens ovilja att visa någon som helst öppenhet om sitt vapeninnehav. Dessutom är det i vissa kretsar inte ens tillåtet att kritisera det som den nuvarande ledningen för staten Israel säger eller gör. Och de som kallar sig vänner till Israel reagerar reflexmässigt med stämpeln: ”antisemit”

Då är det befriande att läsa vad den gamle israeliske fredskämpen Uri Anery skriver om detta.  Han skriver att Grass dikt inte alls fick honom att ramla ur stolen och att reaktionerna och beskyllningarna för rasism  är uttryck för en extrem form av pro-semitism som ”bara är en förtäckt anti-Semitism.” Och vidare:

–          As I said before, I see no reason for Germans to abstain from criticizing Israel. There is nothing in this text that de-legitimizes the State of Israel, On the contrary, he declares his solidarity with Israel. He explicitly mentions the Holocaust as an indelible crime. He also calls the Iranians “a people enslaved by a “bigmouth”.

Han tycker alltså att (även) en tysk har rätt att kritisera Israel. Däremot ifrågasätter han att det uttalade hotet om en israelisk attack mot Iran är mer än ett rent verbalt hot. Han menar att detta tal om krig är en USA-ledd psykologisk krigföring för att pressa de iranska ledarna att ge upp sina (förmodade) nukleära ambitioner. Dessutom menar han att Israel inte kan attackera utan USA:s tillåtelse och att USA inte kan kosta på sig ett till kostsamt krig just nu. Jag hoppas han har rätt i sin bedömning.

Diverse media: Aftonbladet, Aftonbladet2, DN1, DN2, SvD, Expressen

Andra bloggar: Kildén&Åsman

intressant

Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Är inte gamle Waffen-SS-mannen Günter Grass den siste som borde kritisera Israel. Vem hotar vem här? Både Ahmadinejad och Khameini har gång på gång offentligt hävdat att ”Israel är en cancersvulst som skall raderas ut från världskartan”. Iran håller finansiellt Hizbollah under armarna. Med sådana grannar är det väl inte konstigt att man ser om sitt hus och vill försvara sitt land och sitt folk? Israelerna vet att när det kniper är det INGEN som kommer till deras hjälp. Historien förskräcker: De allierade visste exakt var rälsen till förintelselägren gick. Istället för att bomba dem och sätta stopp för massmördandet, lät man bli och bombade tyska civila mål som Dresden istället. När Hamas beskjuter södra Israel med tusentals raketer, där barn istället för att gå i skola tvingas sitta i skyddsrum med flygalarmet vinandes över sig, sägs inte ett knyst från svenska ”fredsvänner”. Man får inte vara blind på ena ögat, och måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt.

    Gilla

    Svara
    • Det som jag skrev om var olika måttstockar. Att vissa atomvapen eller försök att skaffa sådana fördöms men inte andra. Jag tror inte på ”demokratiska atomvapen”.
      Sen tror jag inte att hot om att angripa ett annat land är ett bra eller klokt sätt att ”se om sitt hus och försvara sitt land och sitt folk” som Christian uttrycker det. Och om man inte ska vara ”blind på ena ögat” så måste man väl också kunna se fel som görs av staten Israel? Det finns ju olika ledarskap och politiska riktningar både i Israel och bland alla palestinier. Jag tror personligen inte att något av de ledarskap som nu dominerar har förmågan att leda fram mot ökad rättvisa, frihet och demokrati för alla som bor i denna del av världen.

      Gilla

      Svara
  2. ”Ett öga för ett öga slutar med att hela världen blir blind.” (Gandhi)

    Jag kan tycka att israelerna borde vara det folk som bäst av alla skulle kunna leva sig in i hur palestinierna har det: Ett folk utan eget land, ett ockuperat folk, ett folk i förskingringen – det finns så många likheter med den egna historien. Historiskt kan båda folken göra anspråk på landet runt Jerusalem.

    Om Gandhi hade varit israel (eller palestinier) hade han gråtit över det som sker. Han kunde aldrig acceptera att Pakistan och Indien blev två separata stater, han pläderade in i det sista för ETT land med olika religioner, fredligt sida vid sida.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: