Går det att tämja gamarna i välfärden?

Ingen annanstans än i Sverige kan skattemedel så lätt omvandlas till privata vinster. Och frågan om vinst inom välfärden är som en varböld. Problemen och de negativa konsekvenserna blir alltmer uppenbara, så länge man inte gör något åt själva problemet. Det är då inte konstigt att vi de senaste dagarna fått se två olika förslag som är försök att förhålla sig till detta (och samtidigt kanske de egna opinionssiffrorna).

Först ut var socialdemokraterna som länge brottats med denna fråga som ville ”ge kommuner och landsting möjligheten att själva avgöra om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyftegenom att se över lagen om offentlig upphandling. Jag kommenterade det i ett inlägg häromdagen.

Sen kom utbildningsministern och folkpartisten Björklund med ett förslag till ändring av lagen för att komma åt riskkapitalisterna: ”Statens skolinspektion ska göra en ägarprövning av ägarna till friskolor”. Björklund tycker det är ”självklart” att aktiebolag ska kunna driva friskolor eller ta hand om en ”viss utdelning”, men han tycker alltså att riskkapitalisternas verksamhet inte passar inom skolområdet, vars ägare bör vara ”långsiktiga och seriösa”. Uttrycket ”viss utdelning” är för övrigt intressant. I det ligger ju att det åtminstone finns en gräns för uttag som kan vara problematisk. Vad jag vet har den däremot aldrig preciserats.

Björklunds förslag tas surt emot på Svenska dagbladets ledarsida:

–          Med sitt utspel om vilken sorts företag som är acceptabla aktörer i utbildnings- och välfärdsbranschen och inte förflyttar folkpartiledaren debatten vänsterut och ger indirekt kritikerna rätt.

Och om det kan man ju hålla med.

Företrädare för Friskolornas riksförbund menar på Newsmill, föga förvånande, att ”Björklund är fördomsfull mot riskkapitalbolag som äger skolor”.

Gustav Fridolin från Miljöpartiet och Eva-Liz Sirén från Lärarförbundet kritiserar i en debattartikel i DN Björklund på en mängd punkter, men tar däremot av någon anledning inte upp det senaste utspelet.

Den socialdemokratiske bloggaren Matz Keijzer tycker att Björklunds förslag är populistiskt men tycks däremot inte ha någon kritik mot det senaste s-utspelet. En annan s-bloggare Olas tankar  kallar visserligen s-förslaget för ”välavvägt” men konstaterar samtidigt:

–          Båda förslagen medger att vinstuttag i välfärden kan vara ett problem. Inget av förslagen sträcker sig så långt som att vinst är ett problem.

För mig är det självklart att vi inte ska ha vinst inom den skattefinansierade välfärdssektorn. Jag har inte kunnat se några som helst exempel som visat på det positiva med att vi släppt in vinstintresset. Däremot har vi kunnat se rikligt med exempel på motsatsen. Detta betyder däremot inte att all verksamhet som drivs med vinst är dålig. Det finns även verksamheter som inte drivs av kommunen som upplevs som bättre både av brukare och av de anställda. Vi ska inte idealisera kommunernas verksamhet som ofta kombinerar stelbenthet, byråkratism och löjeväckande ”leka affär”-metoder. Men jag tror inte att de företag som lyckas bättre gör det för att de tar ut en vinst. Däremot skulle kanske en del av metoderna för att öka engagemanget hos de anställda kunna föras över till den kommunala sektorn. När utvecklingen med friskolor började (1992) så var det skolor med en tydlig pedagogisk idé som dominerade. Efterhand har istället de stora koncernerna med riskkapitalister tagit över scenen. Jag tror att det hade varit möjligt för samhället att välja en annan väg än den nyliberala t.ex. på skolområdet. Man skulle ha kunnat integrera driftigheten och idéerna hos olika typer av pedagogiska modeller inom en pluralistisk statlig skola. Och säkert skulle man ha kunnat göra detta även inom vård och omsorg.

Men jag anser alltså att de av våra skattepengar som är avsedda för t.ex. skola, vård eller omsorg bara ska gå till det och inte till något annat. Ett argument som då brukar komma upp är att kommunen ju köper tjänster och produkter av företag som går med vinst. Vad är skillnaden, frågade t.ex. förra centerledaren Maud Olofsson i en debatt om vinst i välfärden. De som resonerar så ser uppenbarligen inget som helst problem med vinster i någon som helst verksamhet. De ser inte heller skillnaden mellan olika typer av verksamheter. Naturligtvis kan man diskutera vinst inom alla sektorer av samhället. De orimliga och stötande vinsterna inom bank- och finanssektorn till exempel.  Men det är en annan (och större) diskussion. Att ett privat företag som säljer varor eller tjänster till kommunen tar ut en vinst är en sak. Det påverkar inte direkt den kommunala verksamheten. Men att föra in vinstintresset i vård, skola eller omsorg påverkar själva verksamheten. Det tar också bort en del av de skattepengar som skulle gått till verksamhet. Dessa skattepengar blir istället privat vinst.

Att Björklund gör ett populistiskt utspel (för vilken gång i ordningen?) är inte förvånande. Kanske inte heller att socialdemokraterna inte kan samla sig till ett klart nej till vinst inom välfärden. Men det är däremot sorgligt. Och jag undrar som ofta tidigare hur det känns för den socialdemokratiska vänstern.

intressant

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: