Tigandet och förnekandet som debattmetod – exemplet Reinfeldt.

Utförsäljningen av den gemensamma välfärdssektorn har pågått länge. Det senaste året har vi sett flera upprörande exempel på vilka konsekvenser denna utförsäljning kan få. Ett aktuellt exempel var det klipp på drygt 19 miljoner som en grupp läkare vid vårdcentralen Serafen gjorde genom att först köpa vårdcentralen för 694 500 kronor år 2007 och sedan sälja den vidare fyra år senare för 20 miljoner kronor till ett s.k. riskkapitalbolag.

Man kanske kunde tro att den här typen av exempel skulle få även de som är för privatiseringar att reagera. Ja, kanske till och med komma med idéer om hur man skulle kunna undvika sådana upprörande missbruk av skattepengar. I alla fall måste man förhålla sig till exempel av den här typen. Det var därför naturligt att Håkan Juholt reste denna fråga och tog upp det aktuella exemplet i den gångna veckans partiledardebatt. Han sa:

–      Varifrån fick Moderata samlingspartiet sitt mandat att sälja ut de gemensamma tillgångar som vi skattebetalare i årtionden har investerat för att bygga upp sjukhus, skolor, vårdcentraler, apotek och bibliotek? Varifrån kom mandatet att inte bara sälja ut dem utan att rea bort dem?

Vad svarade då landets statsminister på det? Höll han med om att det fanns problem som borde åtgärdas? Sa han ens att det var baksidor och skönhetsfläckar i programmet för utförsäljningar? Nej han förnekade helt enkelt problemens existens:

–      Herr talman! Detta är det höga tonläget. I frånvaro av egna förslag och en sammanhållen politik ersätter man det med ett högt tonläge och en karikatyr av samhällsutvecklingen som inte är korrekt. Vi har sålt en del saker…… Det är som om verkligheten inte räcker. Man måste ta i lite för mycket, annars riskerar poängen att inte nå fram.

När Håkan Juholt – som ju alltså inte fått något annat svar än ett överlägset förnekande – återigen tar upp samma fråga, biter statsministern av med:

–      Herr talman! Förälskelsen i det höga tonläget tar över framför fakta. Man tappar kontakt med orden. Varje dag ser Håkan Juholt nya besked om att vi skänker bort saker. Ska vi ta fram bevisen för det, Håkan Juholt? Ska vi ta fram listan på allt som vi har skänkt för 0 kronor? Den finns alltså? Bra, då tittar vi på den sedan.

Merparten av det som finns i form av vård, skola och äldreomsorg i Sverige bedrivs fortsatt av kommuner och landsting….. …………..Jag hörde aldrig vad Håkan Juholt sade att Socialdemokraterna menar är alternativet eller om ni vill totalförbjuda allting som inte kommuner och landsting själva driver.

Den här senaste affären med 19-miljonersklippet har det ju varit öronbedövande tyst om från den moderata kanten. Statsministerns fru Filippa Reinfeldt som är politiskt ansvarig för sjukvården i Stockholm har knipit ihop som en mussla. Den enda som yttrat sig är finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl som sa till Dagens Nyheter att:

–      Det var inte så här vi hade tänkt oss avknoppningarna. …Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet.

Det är ju ett yttrande man kan ha synpunkter på. Men det är i alla fall en utgångspunkt för diskussion om hur man ska förhålla sig till ”berikandet”.

Men landets högste ansvarige politiker Statsministern svarar alltså inte alls i sak. Istället talar han om motståndarens debattstil och förvränger hans argument med det fåniga nollkronorsargumentet. När statsministern avrundar med den retoriska (?) frågan” vill ni förbjuda allting?” så säger han ju också samtidigt att i hans värld finns bara alternativen att förbjuda allting eller att fortsätta utförsäljningarna utan att ens för ett ögonblick fundera över en del av dess konsekvenser. Skrämmande som uttryck för självgod maktfullkomlighet och för ett existerande debattklimat.

Enligt journalisten Kent Werne, som arbetat mycket med dessa frågor, görs idag fyra femtedelar av kommunernas och landstingens totala inköp av välfärdstjänster från vinstdrivande företag. Inom vård och omsorg så mycket som 95 procent. Mer än 50 miljarder skattekronor går till vårdenheter och skolor vars främsta uppgift är att ge avkastning till ägarna. Det borde alltså finnas anledning att åtminstone granska denna sektor och fundera över om allt  är så perfekt som statsministern vill påskina.

intressant

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: