Ny ledare, ny politik i vänsterpartiet?

Vänsterpartiets valberedning förordar att Jonas Sjöstedt väljs till ny partiledare på kongressen i januari nästa år.

Gästskribenten Göran Kärrman menar i denna kommentar att det behövas ett oberoende självständigt och tydligt vänsteralternativ baserat på sociala rörelser och utan illusioner om att ett eventuellt regeringssamarbete med S och Mp efter nästa val skulle handla om att genomföra en rad nya reformer.

 

Vänsterpartiets valberedning förordar att Jonas Sjöstedt väljs till ny partiledare på kongressen i januari nästa år. Sjöstedt, som tidigare varit EU-parlamentariker, har lett i de interna opinionsundersökningarna, så valberedningens utspel är knappast överraskande.

Trots högerregeringens nedskärningar, privatiseringar och öppet arbetarföraktande politik, med en arbetslöshet som ligger på över 7 % (när den låg på 6%, i valrörelsen 2006, ansåg moderaterna att det rådde ”massarbetslöshet”) och trots den fullständiga krisen inom socialdemokratin, har Vänsterpartiet inte gjort några opinionsmässiga framgångar. Det är knappast förvånande att många vänsterpartister nu hoppas att ett partiledarbyte skall ge partiet den skjuts uppåt som man så väl behöver.

Men precis som för socialdemokratin, så måste det väl ändå vara politikens innehåll och inte dess främsta språkrör som är det viktigaste. Partiledarens/ledarnas roll är förvisso viktig men kan aldrig, särskilt för ett socialistiskt parti, ersätta politiken.

I en intervju i Flamman säger Sjöstedt att ett ”rödgrönt regeringsalternativ” måste vara partiets målsättning inför valet 2014, dvs samma upplägg som man hade inför valet 2010. Ett upplägg som innebar att på avgörande punkter, som frågan om det lagstadgade ”budgettaket”, så vek sig V för socialdemokraterna och Miljöpartiet. Sjöstedt pekar också på det ”framgångsrika” samarbetet mellan socialdemokraterna och Sosialistisk  Venstreparti i regeringen  i  Norge men undviker att säga något om den högerpolitik som detta samarbete inneburit och som dessutom straffat SV i valen.

Vi har inte glömt att Vänsterpartiet, utan att sitta i regeringen men som stödparti till Göran Perssons och Björn Rosengrens regering år 2000, via parlamentariska överenskommelser,  röstade ja till privatiseringen av Telia.

Sedan valet 2010 har V fått mer än 4000 nya medlemmar enligt egna uppgifter. Det är inte orimligt att tolka den tillströmningen som en liten, men absolut inte obetydlig, fingervisning om att det finns en ökande vilja till kamp mot högerpolitiken. En verklig vänsterpolitik kan aldrig basera sig på parlamentariska överenskommelser med partier som är för privatiseringar och nedskärningar, vilket både Mp och S är, utan bara på riktiga sociala rörelser.

Vänsterpartiet kan spela en viktig roll i skapandet av sådana rörelser och med dess hjälp föra upp en socialistisk vänsterpolitik på den politiska dagordningen.  Det är bara ett självständigt och tydligt vänsteralternativ som kan spela en politisk roll. Ingen vänsterpartist får ha några illusioner om att ett eventuellt regeringssamarbete med S och Mp efter nästa val skulle handla om att genomföra en rad nya reformer (”världens bästa välfärd”). Den kapitalistiska kris som rasar ute i Europa kommer snarare att ställa den ena åtstramningen efter den andra på dagordningen och såväl de socialdemokratiska partierna ute i Europa som de Gröna, har visat att de inte är främmande för någonting när det gäller att hålla kapitalismen under armarna.

Göran Kärrman

intressant

Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Om man inte syns, finns man då?

    Osynliga Vänsterpartiet

    http://bit.ly/rUdMEe

    Gilla

    Svara
  2. Kjell Johnson & Eva Svedin

     /  19 december, 2011

    Som läget är just nu, så måste en ”verklig vänsterpolitik” vara att få bort alliansen 2014. Annars kommer marknadsliberalismen, privatiseringar, ökad individualism, urholkat socialt skyddsnät och ökade klassklyftor att fortsätta och bita sig fast. Att inte försöka förhindra den utvecklingen kan inte vara någon ”verklig vänsterpolitik”. Och då är den enda möjligheten att i någon form samspela med s och mp, vilket också kan minska risken för att fr a mp vinglar för mycket åt höger.

    Gilla

    Svara
  3. Göran Kärrman

     /  19 december, 2011

    Ja Kjell och Eva
    jag är överens med att prioriteten måste vara att få bort högeralliansen. Men min poäng är att för att detta skall vara möjligt – och dessutom ha någon effekt på en kommande regerings politik – så måste Vänsterpartiet stå för en egen, radikal vänsterpolitik. Jag måste erkänna att jag gillar de Rödgrönas (i Danmark) paroll ”För varje liten förbättring för de arbetande, mot varje liten försämring för de arbetande”.
    Jag tror att det enda som kan hindra Mp att vingla ytterligare åt höger är en stark och framgångsrik vänster, som baserar sig på verkliga sociala rörelser. Det är också den enda garanten för att göra motstånd mot en socialdemokatisk högerpolitik. Eller finns det någon anledning att tro att S vid makten kommer att driva en radikalt annorlunda politik?

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: