Är alla de 94 procenten trovärdiga i motståndet mot främlingsfientligheten?

För första gången på elva år blir det inte någon högerextrem demonstration i Salem. Salemborna är säkert lättade. Istället planerar högerextrema grupper ett fackeltåg under parollen ”Stoppa svenskfientligheten” med utgångspunkt från Mynttorget i Gamla Stan”.  En av de organisationer som kallat till demonstrationer mot de högerextrema kallar sig Vi är 94 procent, syftande på de 94 procent som INTE röstade på sverigedemokraterna i det senaste valet. De skriver på sin sida:

Nu tänker de hålla Nordens största nazistiska marsch mitt i centrala Stockholm, mitt i julhandeln. Just när hela världens media är i Stockholm, mitt under Nobelfesten. De vill sända ut en tydlig bild från Sverige, att det här är intoleransens land.”

Därför kallar man till demonstration under parollen ”Vi är 94 procent – SD ut ur riksdagen – inga nazister på våra gator” med samling i Kungsträdgården den 10 december kl. 12:00.

 

Men hur ser motståndet mot främlingsfientligheten ut bland de 94 procenten?

Organisation Vi är 94 procent skriver helt riktigt attVår mångfald är vår styrka”. Detta kan inte nog understrykas för att lyckas med att bygga fredliga breda rörelser mot främlingsfientligheten.  Och på detta sätt kan ju användandet av bilden om de 94 procenten vara bra på samma sätt som Occupyrörelsen använt sig av bilden om de 99 procenten mot de en procenten giriga.

Men på samma sätt som de 99 procenten ju i verkligheten inte alls står enade mot girigheten så står tyvärr inte heller de 94 procenten så enade mot främlingsfientligheten.  Även om de antimuslimska och främlingsfientliga rörelserna och partierna haft större framgång i andra länder i Europa, både i eget röststöd och i att få ökat stöd för sin politik från andra partier så har vi tyvärr kunnat se både anpassning och trevare åt höger även bland de svenska (94 procents-)partierna.

Dessutom har sättet att förhålla sig till och debattera med sd varit både förvirrat och osäkert från de partier som representerar de 94 procenten. Det har länge varit en blandning av tystnad och moraliserande som inte kännts effektiv.

SD är ett toppstyrt parti där ledningen verkligen sett till att ekonomiskt gynna sig själva och som dessutom – apropå 94 procent – röstat med de borgerliga i 94 procent av de avgörande voteringarna i riksdagen. På det sättet har de bidragit till att öka klassklyftorna och försämra välfärden. En bra argumentation med de här ingredienserna hade Jonas Sjöstedt i en kort med slagkraftig artikel i Aftonbladet i april i år.

 

Hur centerpartiets Annie Lööf ”tar debatten”.

Men låt oss se på ett annat exempel.

Den 1 december kunde man på TV Aktuellt  (tolv minuter in i programmet) se en debatt mellan sd:s Jimmie Åkesson och centerpartiets nya ledare Annie Lööf.

Inslaget inleddes med ett reportage från Borlänge. Reportern som växt upp på orten la en sorts grundackord genom att på dalmål beskriva stadens förändring som ”omtumlande”.

Reportaget fortsatte med att beskriva hur Borlänge varit en invandringsort även tidigare. Men invandringen har förändrats. Arbetskraftsinvandring från Finland och Sydeuropa har ersatts av flyktinginvandring. Enligt reportaget hade idag 17 procent av befolkningen utländsk bakgrund.

SD fick 11 procent i det senaste kommunalvalet i Borlänge. En skicklig lokal företrädare för sd med sansad framtoning fick föra fram budskapet att deras väljare känner sig trampade på och omvänt diskriminerade.

Därefter släpptes Åkesson och Lööf in. Åkesson fick inleda med att säga att ”Borlänge tagit ett mycket stort ansvar för statens invandringspolitik.”

Att de då vore naturligt att kräva en annan fördelning av mottagandet mellan olika kommuner, liksom mellan olika stadsdelar inom de större städerna finns inte i Åkessons tankar och programledaren ställer inte heller någon sådan följdfråga. Istället fortsätter Åkesson med att ”Staden splittras och segregeras, många känner inte igen sig”.

Men den tilltagande segregeringen är inte ett automatiskt resultat av invandringen. Den ökande segregeringen är istället i huvudsak en del av de ökade klassklyftorna i Sverige. Detta har drivits fram av den nyliberala politiken och inte av invandringen. Det handlar om ökade inkomstklyftor, alltmer uppdelat och avskiljt boende, skolpolitiken med skolpeng och en ökande sektor s.k. friskolor för de som väljer bort den kommunala skolan, en alltmer ojämlik sjukvård, försämringar för sjuka och arbetslösa och så vidare…

När Annie Lööf kommer in i debatten påtalar hon efter några vanliga standardfraser helt korrekt att många sektorer inom samhället inte skulle kunna  fungera utan de invandrare som kommit liksom att de flesta kommuners befolkningsantal hade minskat utan invandring.

På frågan om välfärden skulle krackelera utan invandrare svarar Åkesson att ”välfärden håller på och krackelerar”.” Det är nedragningar överallt”. Hans förklaring till det är däremot INTE den nyliberala politiken av neddragningar, marknadsinslag i vård skola och omsorg och privatiseringar av välfärden utan att vi ”byggt in obalanser” genom att ta hit människor som inte bidrar till välfärden. Med detta sätt att argumentera anknyter han till det etablerade sättet att se det som en fråga om bristande resurser istället för en fråga om hur resurserna fördelas.

Lööf tycker också att ”invandringspolitiken” har varit ett problem. Men hon menar att det beror på att man ”inte fokuserat på arbete”. Hon menar att det behövs och kommer behövas arbetskraftsinvandring till Sverige.

Finns det då ingen gräns för hur mycket invandring vi kan ta emot?” undrar programledaren.

På detta svarar Lööf: ”Sverige behöver givetvis ta emot så många invandrare som kan få jobb i Sverige.” ”Vi öppnar upp för arbetskraftsinvandring”.

Två gånger säger hon dessutom att ”Människor som vill arbeta, betala skatt och göra rätt för sig dom är väldigt välkomna…

Att Lööf två gånger talar om att folk som sköter sig är välkomna känns definitivt som en sorts eftergift till SD:s propaganda. För vem vill över huvud taget att NÅGRA medborgare ska missköta sig oavsett varifrån de kommer, oavsett om deras anfäder bott i Dalarna sedan Gustav Vasa?!

Om man ska sammanfatta skillnaden mellan Åkesson och Lööf så blir den inte i ”människosyn” vilket programledaren frågar om. Bägge säger då att de har en ”positiv människosyn”….

Skillnaden som den framstår för tittarna blir nog istället att Åkesson anser att det kommer fler hit än det finns jobb till, medan Lööf anser att det kommer bli brist på arbetskraft. För dem som är eller hotas med att bli arbetslösa framstår knappast Lööfs linje som så övertygande. Åkesson vann kanske däremot en del nya röster.

Ett trovärdigt svar till Åkesson kan bara komma från en vänster som både konsekvent försvarar det som finns kvar av välfärden, visar på att resurserna finns och att det behövs omfördelning samt framförallt för fram planer för att genom samhället organisera människor i arbete för mänskliga behov där marknaden misslyckas.

 intressant

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Daniel p

     /  3 december, 2011

    Alltså är 92 % av svenskarna för miljöförstöring med samma logik som 94% rörelsen använder.

    Danne

    Gilla

    Svara
  2. PEPPRAT RÖDGRÖNT

     /  3 december, 2011

    Nej det tycker jag inte. Att bara ETT parti kallar sig miljöparti betyder ju inte att de är ensamma om den typen av frågor. Däremot är SD hittills ensamma om att se invandringen (och muslimerna) som huvudproblemet bakom allt som är dåligt.
    Men att ”de 94 %” däremot inte är så likartade i sitt motstånd mot sd tar jag ju upp i artikeln.

    Gilla

    Svara
  1. Agendas oförmåga « PEPPRAT RÖDGRÖNT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: